måndag 29 januari 2018

En bekännelse...

Vågar jag säga detta högt utan att bli lynschad? Det är värre än att svära i kyrkan. Jag vet att jag har gjort fel, mycket fel, men det råkade bara bli så. 

Jag missade att rösta i Finlands presidentval. 

Ja, jag erkänner, jag har inte röstat. 

Jag skyller på att jag inte bor i Finland och missade helt enkelt sista datumet för förhandsröstningen här i Stockholm. Okej, jag missade den inte helt. Jag upptäckte det samma dag. Men att åka iväg till ambassaden med barnvagn när vi redan hade planer på andra sidan stan var för omständigt för en trött mamma (jess, använder till och med min bebis som ursäkt, så skamsen är jag...)

Men om det hade blivit en andra omgång, DÅ hade jag röstat! På hedersord! 

onsdag 24 januari 2018

Jag är inte bitter, men...

... ibland är ju tajmingen lite taskig. 

I julas var jag ju hemma hos familjen i nästan tre veckor. Första veckan var jag mest hemma och umgicks med familjen. Andra veckan hade jag tänkt börja vara social och träffa vänner. Då blev jag och lillan sjuk. Inte jätte förkylda eller sängliggande, men tillräckligt för att inte vistas bland folk. Så den jättelånga vistelsen därhemma som jag skulle hinna träffas med vännerna hur mycket som helst blev inte riktigt som jag tänkt mej. 

Historien upprepar sej. 

Hittills i januari har jag tagit det rätt lugnt. Såklart har jag träffat en del vänner, men för det mesta har jag varit hemma och myst medans det varit kallt där ute. Men efter en tid börjar man ju klättra på väggarna. Så denna vecka hade jag tänkt vara rätt social och skulle träffa kollegor, vänner och mammagruppen. Det var något inplanerat varje dag. Efter måndagens mammagrupp började jag känna av halsen och var småfebrig på kvällen. Inte den här gången heller är jag jätteförkyld eller sängliggande, men tillräckligt för att surt boka av en träff efter den andra. 

Suck. Jag är ju inte bitter, men...

Okej, jag är rätt bitter. Och att ta hand om en liten en (som också är lite rosslig, men inte riktigt förkyld ännu, håller tummarna att vi slipper det) när man själv är rätt trött och sliten är ju inte helt toppen det heller. Jag har dessutom börjat läsa på mera om sömn och tänkte så småningom börja försöka få in lite bättre sovrutiner för oss båda. Kanske inte bästa tillfället att införa nya rutiner när båda är lite krassliga. Ska man införa något nytt så verkar det behövas göra helhjärtat. Nu försöker man lite grann, ger efter ganska snabbt, ger upp och känner sej ännu sämre.

Vi summera läget. Jag är extra trött för att jag inte är helt friskt och dessutom sovit dåligt senaste tid. Samtidigt börjar jag verkligen klättra på väggarna nu. Och går dessutom runt och känner mej dålig för att vi (jag) inte orkar införa och genomföra bra sovrutiner. Vilket gör att jag sover ännu sämre. Så ja, jag är med andra ord lite bitter. 

Måttligt road av mina försök till nya sovrutiner. Men två sov-böcker är påväg med posten, och när dom är genomlästa (och vi lite mera friska) så ska vi göra en kraftansträngning med att införa nya sovrutiner.  


tisdag 23 januari 2018

Försök till egentid

Ikväll tar mannen hand om lilla knyttet. Jag är halvsjuk och ytterst trött. Därför försöker jag ignorera dom båda. 

Det går sådär. 

Hon jollrar och snackar på för fullt. Man kan ju inte ignorera en bebis som låter på det ljuvliga sättet. 

söndag 21 januari 2018

Söndagsuppdatering

Hänt i veckan: 

- jag har tränat två gånger på Strong Mama på Sats! SÅ nöjd!! Alla bebisar placeras i en cirkel i mitten (hur sött som helst) och så kör mammorna cirkelträning runt. Första gången tyckte lillan det var rätt läskigt, varje gång jag lade ner henne började hon gråta. Det fick bli ett ben-pass helt enkelt med henne i famnen. Men redan andra gången gick det mycket bättre, hon låg rätt nöjd på sin plats och kollade runt. Lite grinig mot slutet, men jag fick en mycket mera allsidig träning (och mera jämt fördelad träningsvärk) denna gång...

- jag har varit på jobbet en sväng för avstämning om planen för att börja jobba igen. Det är ca 4 månader kvar, galet. Sen planerar jag jobba 50% en tid, det tror jag kommer bli hur härligt som helst!!

- vi har varit på barnkalas för första gången!! Novas kompis fyllde 1 år och det skulle ju firas!

Nova finklädd på barnkalaset. Synd bara att en dregellappen ska "förstöra". Men hellre byta den 10 gånger per dag än att byta kläder...

- Och stora tjejen är nu 4 månader och 4 dagar. Och hon har gjort barnstolsdebut! Vilket betyder att vi har ätit rätt många måltider vid matbordet alla tre! (Har ovanan att göra det framför tvn annars....)

SÅ NÖJD tjej som får sitta med oss vuxna vid bordet.

- Imorgon är det träff med mammagruppen igen, ska bli riktigt trevligt! Vi är en grupp på 9 pers, kul att träffa lite andra människor i närheten som också har barn! Jag tror att vi (barnmorskan) ska prata om smakportioner då, ska bli spännande att se hur Nova tycker om det när vi börjar testa!

 Liten filur som är väldigt glad i maten. 


Och så avslutar vi med en bild på mej, jag har lyckats fastna på ett kort till och med! Det blir väldigt mycket bebissnack och bilder på henne nu, men så är det just nu. Livet kretsar kring henne, och så får det vara. Men lite tid för mej själv kan jag ändå klämma in, snart ska jag iväg på ett yoga pass. Som jag längtat efter mitt vanliga söndags 90min yogapass vid Marievik!! Och självfallet bastu på det!! (Så länge det tillåts hemifrån såklart. Man kollar ju telefon ett par gånger extra nuförtiden när man är borta, man vet ju inte ifall matmaskinen saknas allt för mycket....)




fredag 19 januari 2018

Självcentrerad mamma?

Ibland undrar jag om jag blivit en narcissistisk eller självcentrerad mamma? 

Fyra exempel: 
- jag talar konstant om vad jag gör eller vad jag ska göra. "Nu ska jag fixa mellanmål", "nu ska mamma hänga tvätten" eller nu gör jag si eller så och bla bla.... Jag tror min omvärld är extremt intresserad av vad jag gör OCH vill höra om det. Konstant.
- nuförtiden duschar jag oftast och fixar till mej inför publik. Och byter jag rum flyttar jag på publiken så att den följer mej. (Publiken sitter i sin babygunga, kan man få hjul på den?? Skulle vara smidigt att ha ett koppel och kunna dra den efter sej...)
- under en dag säger jag detta ca 517 ggr: "jag är här", "här är jag", "jag kommer snart" o.s.v.
- jag håller på att göra karriär som sångerska, jag sjunger i tid och otid och förutsätter kallt att min omgivning gillar det. Just nu är repertoaren Imse vimse spindel, Sov du lilla videung, Grannans bastu (eller vad den nu heter?) och Jag såg mamma kyssa tomten.  

Det blir väldigt mycket jag, jag, jag, jag, se på mej, hör på mej, här är jag, se mej helt enkelt. Till och med jag börjar ju blir trött på mej själv.

(Till mitt försvar, detta beteende sker ju bara inom hemmets väggar. Och ibland i hissen. Och eventuellt ibland på promenaden. Och tills dess att min publik börjar tala tillbaka och berättar vad hon tycker så får jag väl fortsätta med min monolog om mej själv, vad jag gör, var jag är och vad jag tycker!) 

Förresten, vår 4 månaders gullunge har precis upptäckt sina fötter. Otroligt sött.   


onsdag 17 januari 2018

Det trötta inlägget...

Idag fyller vår lilla söta tjej 4 månader!! Nu ska jag bli klyschig och säga tänk vad tiden gått snabbt, den har verkligen sprungit iväg! Samtidigt känns det som en hel livstid sedan jag var gravid. 

Tidsperspektivet blir lite rubbat med små barn. Och speciellt när man är hemma om dagarna. Och är trött. Dagarna och speciellt nätterna flyter ihop och det kan vara rätt svårt att hålla dom i sär. Alltså inte dagarna från nätterna, men mera vad gjorde man vilken dag och på morgonen är det knappt så man vet hur natten varit. Jag tror att ett halvår utan en ordentlig natts sömn börjar ta ut sin rätt nu. Dom sista månaderna som jag var gravid sov jag riktigt dåligt, så det var ju inte precis så att man kunde vila upp sej. Det var snarare så att min kropp började vänja in sej på att vakna i tid och otid. Vet inte vilket som skulle ha varit bättre, att få ha vila ut ordentligt eller att vänja sej med konstant avbruten sömn? 

Problemet är egentligen inte riktigt Novas sömn. Visst, på dagarna sover hon väldigt korta men ändå många dagsvilor. Ju närmare mej hon är desto längre sover hon, i bärselen kan det vara ett par timmar medans i hennes egen säng är det max 7 minuter. Och tyvärr har hon börjat vakna direkt vi kommer in genom dörren efter promenaden. På nätterna sover hon ändå rätt okej. Men hon är väldigt snuttig och hon blir orolig rätt ofta under natten och snabbaste sättet att få henne att somna om är att amma. Eller det blir knappt en amning, hon börjar äta och så somnar hon om ganska direkt. Vi samsover, för det är lättaste sättet för mej att snabbt kunna amma och sedan själv somna om. Att ta upp henne och vagga skulle göra att jag vaknar till och inte kan somna om. Lite lustigt, innan vi fick henne så var jag helt säker på att samsova INTE var vår grej, hon skulle sova i sin egen säng. Tur att man kan ändra sej. Och samsovningen har funkat riktigt bra. Tills nu. För nu har jag börjat sova riktigt dåligt, även fast hon sover helt okej. Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna (fast jag är extremt trött tar det ca 2 timmar), flera nätter har jag vaknat en gång i timmen även fast hon sovit och i natt låg jag vaken halva natten, såklart medan hon sov. Om jag förstått det rätt så kan man säga att bebisar sover bättre ju mer sömn dom får. Det gäller väl detsamma för mej, ju mindre sömn jag får desto sämre sover jag. 

Hittills har vi följd BVCs råd att följa bebisens rytm och inte försöka tvinga på en massa rutiner. Nyfödda har ändå sin egen dygnsrytm och det är svårt att påverka den. Nu har ju Nova ändå fått rätt bra koll på dag och natt, men nu skulle det ju vara fantastiskt om hon kunde börja somna och somna om utan att jag ammar henne. Och innan vi sätter igång med det projekt-sovrutiner skulle jag ju gärna vilja ha facit, så man vet om det ens är lönt att börja redan nu eller om det först kommer att funka vid 5 eller 6 månader. Skönt att vi ska träffa vår barnmorska imorgon för 4 månaders kontrollen, ska diskutera det med henne då. Jag håller tummarna för att hon har Novas sov-facit eller hennes sov-manual (hur fantastiskt vore inte en sådan??). En mamma känner ju sin egen bebis bäst sägs det, men om jag knappt kan få mej själv att somna, hur ska jag då lära någon annan??

Well oh well, kanske inte så intressant för er att läsa om våra sovrutiner (eller snarare brist på rutiner). Men det var rätt skönt att få skriva av sej lite grann. Hoppas det var någotsånär sammanhängande och inte allt för mycket stavfel... 

P.S. Och det som är näst-värst efter själva sömnbristen är det dåliga samvetet för hur bra man egentligen har det (hon hade kunnat ha kolik eller skrikit sej genom nätterna) eller oron att man gjort fel och nu har satt sej i dåliga rutiner med nattamningen/snuttandet. Min rationella hjärna säger att "sluta tänkta så", för oro och dåligt samvete verkar höra till föräldraskapet och slutar knappt när barnen ens är vuxna. Men den rationella hjärnan är lite trött, så hönsmamma hjärnan håller på att ta över...

SÅ, nu är jag klar med gnällandet! Känns redan lite bättre! Och hon har dessutom sovit förmiddagstupplur i vagnen medans jag skrivit, så det finns hoppet om goda sovrutiner!! Plus att i helgen ska vi byta, så han tar nattpasset och jag ska flytta ut till soffan (tror jag måste flytta ut för att inte bli väckt...) 

Nu vaknade lilla grynet, bra tajming, dags för bebismys!


lördag 13 januari 2018

Skräckfilmen "IT" - då och nu

Jag har äntligen sett den nya versionen av "IT". Det tog ett tag innan jag vågade se den, men nu är det gjort!

Jag har sett den filmen tidigare när jag var tonåring. Då var det 90-tal och vi var ett gäng tjejer som sov över hos en kompis och kollade film sent på kvällen. Bästa sättet att se på skräckfilm i den åldern, tillsammans med ett gäng vänner som alla var nedbäddade bland täcken, kuddar och sovsäckar. Troligtvis var väl chips, godis och popcorn med i bilden också.

Nu är jag vuxen och filmtittandet har ändrat karaktär, speciellt när det kommer till skräckfilmer (vilket händer kanske max en gång varannat eller vart tredje år). Nu sker det mitt på ljusa dagen eftersom det är alldeles för skrämmande att göras när det är mörkt ute. Det sker också tillsammans med min man och en bebis i famnen. Alltså bebisen tittar inte på filmen, utan är där för att ta uppmärksamhet av oss med jämna mellanrum vilket blir lagom avdramatiserande av filmen. En två timmar lång film tar därför ca 3 timmar i och med blöjbyten, lunchpaus och en kort skrikpaus (av henne alltså).  

Och filmen? **Spoler alert för dom känsliga** Jo, den var rätt bra faktiskt! Lite mera grafisk och "bu"-skrämmande än vad jag minns att 90-talets version var. Dock gillade jag inte slutet, mjölkning på gång? I och för sej gillade jag inte slutet på 90-talets version heller. Okej, jag gillar i princip aldrig slutet på Stephen Kings böcker eller filmer, så kanske inte så konstigt då... Men hur som helst, klart sevärd film så länge den görs mitt på dagen om man är känslig och lättskrämd! 

fredag 12 januari 2018

Rutiner och ovanor - veckans lista

Dags för en Sevenday-lista, denna vecka handlar det om "Rutiner och ovanor".



Det här året vill jag bryta denna ovana:
Jobba övertid. Nu ska det bli ändring på det!! Och att sluta inleda meningar med "så" här i bloggen. Jag hoppas ni inte märkt det, för det mesta ändrar jag det när jag korrekturläser inläggen. Så får se om jag lyckas......

Mina frukostvanor ser ut så här:
Frukost är en mycket viktig måltid för mej, skulle aldrig skippa den. Och eftersom jag är hemma nu med lilla damen så får den ta tid! Jag äter oftast det samma, fröknäcke, yoghurtblaning med chiapudding, bär, frön, riven kokos och kanske lite kakao och oftast ett ägg med kaviar. Och såklart en kopp kaffe med massor av mjölk. Märks det att jag ammar och behöver rätt mycket energi?? 

Min träningsrutin är:
Jag tränar oftast tre gånger i veckan, max fyra. Jag vill gärna ha vilodagar där emellan, för annars tycker jag inte kroppen hinner återhämta sej tillräckligt bra. Och jag försöker variera träningen, det brukar mesta bli yoga och styrketräning och ibland ett konditionspass. 

En ovana jag har blivit av med:
Kommer tyvärr inte på någon.

Den här rutinen vill jag få in i mitt liv:
Att direkt städa undan efter mej när jag är klar. Efter att jag lagat mat ser det oftast rätt kaosartat ut i köket. 

Min rutin när jag läser bloggar:
Varierar och går i perioder. Jag glömmer oftast bort någon blogg för att sedan läser jag den väldigt intensivt ett tag. 

En ovana jag inte gillar hos andra:
Oartigt beteende. Som att inte flytta på sej i butiken om man vill förbi. Måste man säga "ursäkta" för att dom ska fatta att stiga ett steg till sidan? Eller att inte hålla upp dörren till nästa, eller inte sätta ut den där "ny kund" pinnen på rullbandet i butiken. Små saker men som visar vänlighet till andra. 

Mina matrutiner är:
Alltid två varma mål om dagen, rejäl frukost och ett mellanmål på eftermiddagen. Nu blir det oftast ett litet kvällsmål också. Som sagt, huhuh vad amningen kräver mycket energi... 

Så kommer jag ur en ovana:
Om jag är tillräckligt motiverad och förstår varför det är bättre kan det underlätta. Men städar fortfarande inte efter mej själv, så don't know.... 

En rutin alla borde ha:
Att regelbundet ta hand om sej själva, om det sedan är genom träning, bra mat eller något annat som man mår bra av.  

Den här vanan vill jag fortsätta med i år:
Träna regelbundet. Har ändå kommit igång rätt bra efter förlossningen, men jag tror den riktiga utmaningen blir när jag går tillbaka till jobbet på 100%. Hur gör man då??

tisdag 9 januari 2018

Jul nr 2 - Smedsby edition

Efter julfirandet i Härnösand tog jag flyget över till Vasa (eller ja, via Stockholm då...) Vanligtvis när jag är på besök stannar jag kanske en långhelg eller max en vecka. Nu skulle vi (jag och Nova alltså) stanna i nästan tre veckor! Väldigt skönt att inte behöva "stressa in" allt på några få dagar. Nu hade vi gått om tid. Trodde jag, i slutändan hann vi ändå inte med allt vad vi velat pga att förkylningen stal några dagar... Men det mesta hann vi med, och bäst av allt, man hann "bara vara" med familjen också, för det hinner man så sällan. 

Sötaste tomten. 


Mycket god mat blev det såklart. Pappa och jag åt vår traditionsenliga jullunch, denna gång på Seglis. Riktigt gott! 


Första gången jag kunde vara med på lussefirandet! Vad säger ni, kanske dags att läsa på lite om systemkamerans funktioner så man får snäppet skarpare bilder?  


Sushi är ju ett måste. Tror det blev 96 bitar på sex personer. Bara fyra bitar blev över. 


Och inte ett besök utan en kräftskiva. Denna gång trissade vi upp det med två humrar dessutom. Det var ju ändå uppesittarkvällen!



Traditionsenlig pyntning av granen dagen före julafton. 



Familjen samlad på julaftonsmorgon. 


Smått skeptisk tomte. 





Maten på julafton var även den traditionsenlig: lutfisk, gravad lax, prinskorv, köttbullar, morotslåda och såklart julskinkan!


Och självfallet kom tomten. Dom lite äldre barnen var mycket exalterade. Vår dotter? Hon sov igenom HELA tomtebesöket. Bättre lycka nästa år. Men julklappar fick hon såklart ändå!

söndag 7 januari 2018

Jul nr 1 - Härnösand edition

Lagom till det att alla städat undan julen så tänkte jag att det är dags att skriva om den! I år blev det två jular, en på den svenska sidan, och en på den finska sidan. Väldigt trevligt, blev ju dubbelt upp med firandet! 



Vi började i Sverige. Och helgens populäraste person var ju lätt denna lilla tös (som ser lite rädd ut här i sin fina tomtedräkt)! Kusinerna stod i kö för att få ha henne i famnen. Och dom andra familjemedlemmarna var rätt så ivriga dom med!



Vi varvade julmaten med ett besök till Pinchos. Man beställde all mat via en app och allt kom i små små portioner. Riktigt gott och perfekt sätt att få smaka lite allt möjligt. Detta var första gången vi var ute och åt middag kvällstid! Lilla damen sov till och med genom halva middagen. 



Det blev en aning förvirrat. Man ville ju skicka god jul till familj och vänner, men sedan kom man på, det är ju egentligen "bara" 9 december...


Även fast det inte var den riktiga julen så lyckades vi pricka in en julmarknad i stan! Och OJ vad folk det var!! Vi tyckte det var skönt att åka från Stockholm och slippa trängseln. Funkade inte riktigt. 


Pre-julhelgen blev väldigt mysig, massor med god mat, familjehäng och annat skoj. 

lördag 6 januari 2018

Avslappnad träning - I think NOT!

Idag gick jag till gymmet! Som jag längtat!! Jag har längtat både efter att få träna kroppen och känna musklerna arbeta, men också få lite tid för mej själv. Och bastun såklart! Även fast jag varit i Finland rätt länge blev det ovanligt lite bastu...  

Misstag nr 1. 
- telefon halvladdad, så kopplade i den. Packade ner den där grejen man har på armen som håller telefon. Säger åt mannen att ring om det är något, min mobildata är slut. Jag är med andra ord ytterst förberedd när det kommer till tekniken. Vad gör jag? Glömmer telefon. 

Misstag nr 2. 
- tro att jag ska få en skön upplevelse på gymmet första helgen efter nyår. ALLA som lovat efter 12-slaget att börja sitt nya hälsosammare liv var där. Okej, det var kanske inte trängsel eller kö till maskinerna, men tillräckligt för att enstöringen-på-gymmet (alltså jag) skulle tycka att det var lite jobbigt. 

Med andra ord: istället för en härlig stund på gymmet med en härlig podcast i öronen kände jag mej väldigt stressad över att min man och en potentiellt hungrig unge inte kunde nå mej. Samtidigt som jag trängdes med andra svettiga människor. 

Det positiva 1: det blev en väldigt effektiv träning, på en halvtimme kan man åstadkomma mycket när man väl går in för det! 

Det positiva 2: jag höll mej till planen. Jag tränade, bastade och gick ärende i Liljeholmen. Även fast jag var onåbar. Dvs jag besegrade den nojiga-mamma-instinkten att rusa hem. 

Och allt var ju lugnt därhemma. Såklart. 

fredag 5 januari 2018

Första förkylningen

Det är inte bara första flygresan vi har kunnat checka av i december. Vi har även tagit oss igenom den första förkylningen. Usch vad det smärtar i en när ens lilla inte mår bra. 

Efter att ha varit hemma i Finland några dagar fick jag ont i halsen och hade stegring i nästan en vecka. Lillan var snuvig och hostig. Egentligen är det inte så konstigt att vi båda lyckades bli sjuka. Vi gick från att ha varit hemma i egen lägenhet och träffat lite vänner nu som då till att träffa hela familjen både på svenska och finska sidan. Lägg till ett antal flygresor och flygterminaler på det. Man kunde ju ha räknat ut att det skulle komma. (Vilket jag också typ gjorde, snorsugen och näsduschen var ju nedpackade...) Och hon och jag lever lite i symbios känns det som, så är den ena sjuk blir väl den andra det också. 

Som tur fick hon aldrig feber. Men det blev ett besök till sjukhuset i alla fall. En morgon var hon väldigt orkeslös och seg, riktigt slapp i kroppen. Tidigare hade hon ändå varit pigg och "som vanlig", trots att hon hostat och snuvat. Istället för att gå hemma och nojja åkte vi in. Vi kan därmed även checka av första sjukhusbesöket. Läkarn tyckte ändå att allt såg bra ut (lite rosslig i övre lungorna, men annars bra), det var bara att åka hem och se om det blev bättre/sämre. Och vi blev båda bättre efter ett par dagar. Som sagt, vi lever i symbios... 

Jag hoppas verkligen att vi nu har klarat av vinterns förkylning. Skulle ju vara skönt, men tvivlar. Jag burkar vara rätt frisk, en ordentlig förkylning per vinter ungefär. Men får se hur det blir nu. Har en känsla av att vi inte är riktigt klara ännu med snorsugen och näsduschen. Fy f*n vad näsduschen är jobbig alltså!! Snorsugen är väl okej (även om bara namnet ger en lite kväljningsreflexer), men att se hur ledsen hon blir när man sprutar in vattnet i näsan skär i hjärtat. Lilla skruttan min. 


torsdag 4 januari 2018

Veckans lista: Mitt hem

Dags för en lista från Sevendays, denna gång handlar det om "Mitt hem":

Så här bor jag:
Vi bor i en hyreslägenhet, en tvåa. Jag vet fortfarande inte riktigt vilket område det är, lite diffust var gränserna går, men halvvägs mellan Liljeholmen och Årstaberg!


Det bästa med mitt hem:
Att vi har ett förstahandskontrakt i Stockholm. Inte det lättaste att få.  

Här har jag bott tidigare i mitt liv:
Korsholm, Åbo och Shanghai. Om man också räknar kortare perioder på sex månader så även Borås. Två månader praktik i Grand-Popo i Benin kanske inte räknas? Och i Stockholm har jag bott på sex olika ställen, allt från inneboende i källar-liknande-rum till att nu själv stå på kontraktet. 


Mitt drömhem:
Lagom stort så att man lätt kan ha gäster på nattbesök men inte så pass stort att det blir ett enormt projekt att städa. Nu när vi fått barn börjar en trädgård locka allt mer och gärna nära skog och/eller vatten. 

Så här skulle jag beskriva min inredningsstil:
Om min klädstil går nästan enbart i gråa nyanser så måste jag säga att min inredningsstil är rätt färgglad. Faktiskt. Lite förvånad själv. Dom flesta möbler är i ek eller mörkare träfärg och det är rätt många inslag av rött och turkost. Många inredningsdetaljer kommer från tiden i Kina och jag försöker tappert ha det rätt levande med växter. Går sådär i vissa perioder. 

Bilderna är ett par år gamla, men det har inte hänt så mycket förändring sedan dess...

En plats jag ännu vill bo på:
Nån gång i framtiden skulle jag vilja göra en utlandsperiod igen. Jag skulle även vilja testa småstadslivet. 

Lägenhet eller hus:
Vi bor i lägenhet, men hus lockar. Ska bara vinna på lotto först... 

Sambo eller ensamboende:

Sambo! Eller säger man sambo även fast man är gift? 

Då flyttade jag hemifrån:

När jag började studera, var väl 19 år då? 

En person med ett vackert hem:
Jag tycker dom flesta jag besökt har vackra hem. 

onsdag 3 januari 2018

Året som gått - lite försenat...

Dags för en sammanfattning av 2017! 

Januari: 
Vi inledde året med en resa till Riga. Under den resan var det -15 grader kallt, mannen blev väldigt förkyld och jag fick ett plus på gravidtestet. Spännande start på året kan man ju säga. Sedan hann jag med en arbetsresa till Shanghai, men mådde pyton och låg mest och kollade Skam på hotellrummet. Inte särskilt trevlig reskamrat... 



Februari: 
Det var lite upp och ner denna månad. Hade rätt mycket huvudvärk och det var mycket att bearbeta i och med nyheten som man dessutom skulle hålla hemlig. Och man ville ju inte ropa "hej" ännu innan den "magiska" vecka 12... Mot slutet av månaden berättade vi det för familjen och lite senare även kollegorna, skönt att få dela med sej! Annars hände inte mycket under denna månad, skrev ett enda inlägg på bloggen...



Mars: 
Huvudvärken fortsatte, massor med jobbet och försökte hinna med att träna. Största händelsen var ett besök hem till Österbotten. Där grillade vi korv på isen på skären och såg KAJ uppträda på Wasa teater. 



April: 
Påsk och äntligen iväg på en resa! Vi åkte på roadtrip till Irland! Vi hade tänkt vandra massor, men vi fick dra ner på tempot, gravida kroppen ska man lyssna på! Roligt var det i alla fall med miljöombyte och få se nya platser!



Maj: 
Vädret var kallt, blött och tråkigt. Men vad gjorde det, för vi flydde det taskiga vårvädret och lade oss i solstolar på Kos



Juni: 
Midsommarn firades med familjen ute i skärgården. Riktigt trevligt och sista resan för mej på ett bra tag. Förutom det verkar juni ha varit mest jobb och graviditet, inte en jättebra kombination. 



Juli: 
Nu när jag bläddrar tillbaka i kalendern och läser i bloggen kommer sommarminnena tillbaka. Det var bara jobb, jobb och åter jobb. Inte jätteroliga sommarminnen med andra ord. Det som jag är väldigt glad att jag gjorde var gravidfotografering, så nått roligt hände i alla fall i juli.



Augusti: 
Äntligen semester! Vi började med en helg i Saltsjö-Boo för att få lite miljöombyte. Resten av månaden gick åt att boa sej, träna, vila, gick protestmarsch mot BB-kaoset i Stockholm, njuta av att bara få vara hemma och träffa vänner. Jag är verkligen så glad att jag tog rejält med tid innan BF-datumet, det behövdes verkligen. 



September:
Tiden gick både snabbt och segade sej fram ibland. Jag trivdes fortfarande med att bara vara ledig. Det blev träning flera dagar i veckan, kompisar, föreläsningar om födseln/tiden efter/amning, biobesök och annat smått och gott. 



Ja, och den stora grejen som hände i september var ju såklart att vår lilla dotter föddes!


Oktober: Livet ändrades ganska drastiskt med tre i familjen, vilket var både fantastiskt härligt och ganska skrämmande ibland. Det ammades massvis och det var några skrikkvällar som man blev lite skärrad av. Men för det mesta gick allt rätt så bra med tanke på att man nu hade en helt ny roll och skulle ta hand om en liten bebis för första gången. Vi fick besök av vänner och familjerna och fick bilderna från babyfotograferingen


November: 
Började komma in i mamma-livet lite mera. Umgicks ofta med ett par vänner som också var hemma med små, så skönt att ha dom!! Det blev en hel del barnvagnspromenader, lite mera familjebesök och så köpte vi en ordentlig säng. Nu hade vi definitivt vuxit ur 140cm sängen... Och så blev jag äntligen klar med projekt-fotobok!! Tog bara några månader... Och nu när 2017 är klart är det ju bara att sätta igång med den boken!


December: 
Största delen av december spenderades inte hemma. Vi började med att flyga upp till Härnösand och fira en tidig jul med mannens familj. Sedan bar det av till Finland för mej och Nova och vi var där i nästan tre veckor. Riktigt skönt att ha familj runt omkring sej, många famnar för Nova att sova och leka i. Och så firade vi såklart jul igen på själva julafton, Nova sov sej igenom hela tomtebesöket! Men mer om julen i ett senare inlägg! Sista dagen på året hade vi ett kompis-par över. Lite stressigt blev det, äta trerättersmiddag, ta hand och Nova OCH spela Bingolotto samtidigt. Huh, hinna cirkla in alla siffror var verkligen test på stresståligheten! Kul var det i alla fall! 

Moffa och mommo tog morgonpasset med lilla damen så jag fick sovmorgon. 




Så det var 2017 i ett inlägg! Det blev inte så mycket resande som vi vanligtvis brukar hinna med, men rätt mycket annat hände ju så det har väl sina förklarliga skäl... Ska bli spännande att se hur 2018 blir! En resa är bokad, vi ska båda jobba 50/50 och sedan ska jag börja jobba 100% igen. Och förhoppningsvis ska vi se vår lilla tjej ta sina första steg och säga sitt första ord. Jag jobbar hårt för att det ska bli "mamma", men som det ser ut i dagsläget lär det bli "amma"...

tisdag 2 januari 2018

Att flyga med en 3 månaders baby

En ny sak vi kan checka av på vår "första gången"-listan: att flyga med bebis!

Innan resan bar av funderade vi på olika alternativ att ta sej ut till Arlanda. Vi brukar alltid ta flygbussarna eftersom dom går så smidigt från Liljeholmen. Efter en blick på packningen kom vi snabbt fram till att nu är det taxi som gäller! Skönt och smidigt! 


Och första flygningen gick riktigt bra! Jag hade bränt ett par hjärnceller över att fundera hur jag skulle packa, vad skulle ner i stora väskan (okej, väskorna) och vad kunde behövas ombord på flyget. Jag hade ju hört om mardrömsresor där föräldern fått sitta nerspydd för att man glömt packa ner ombyte till sej själv. Nu var det ju bara en timmes flyg, så skulle nog ha överlevt hur det än packades... 

Summa summarum har det blivit fyra flygningar i december. Upp till Härnösand, ner igen och vidare till Vasa (vilket jag och Nova gjorde själva!!) och sedan ner till Stockholm. Under dessa resor gick själva flygningen väldigt smidigt. Eller så smidigt man vågade hoppas, lite gråt var det ibland, men inget panikartat. Det jobbiga var mellan flygen. Som att ensam ta sej från terminal 4 till terminal 5 med ryggsäck, stor jacka och bebis i bärsele när man är försenad. För att sedan inse att nästa flyg också är försenat och man inte hade behövt stressa. Och avsluta det terminalsbytet med att åka buss till flyget som står vid terminal 2 UNDER TOTAL GALLSKRIK. Puh. Tog på en mammas krafter. 

Hemresan i lördags fick också ett halvjobbigt avslut. Flygningen gick hur smidigt som helst, men vi hade ett problem. Vi hade inget babyskydd. Vi tog inte med vårat upp till Vasa (hade köpt ett där att ha under tiden) så vi fick ringa runt och kolla vilket taxibolag som hade ett. Vi hittade inte ett enda taxibolag i Stockholm som hade babyskydd? Hur är det möjlig? Bilbarnstolar ja, men inget för dom riktigt små. Vi fick helt enkelt söka efter alternativa vägar hem. Flygbussarna funderade vi på, men dom hade heller inte babyskydd och man vet ju inte riktigt om chauffören är okej med att man har henne i famnen. Så vi bestämde oss för att ta pendeltåget. Det stannar ju ändå i Årstaberg vilket är 700m hemifrån. Det borde vi klara med bebis och packning. Vi kom på tåget, allt var frid och fröjd. Men detta är ju pendeltåg och Stockholm. Såklart det blir problem. Efter en timme hade vi kommit fram till Sollentuna. Och där var det stopp, rejält. Till sist gav vi upp och gick ut och började ringa runt till taxibolag i jakt på en bil. Vanlig barnstol fick duga, nu ville vi hem. Första taxin jag beställde hade inte barnstol, jag hade glömt säga det när jag beställde, så där får jag skylla mej själv. Att han skrek på mej i telefon för att vi inte stod och väntade där han stod var inte okej. Jag tyckte hans förklaring "jag är här. HÄR!!" inte var så beskrivande, så jag skrek tillbaka att han inte behövde skrika på mej och att vi skyndade oss. Kanske lika så bra att vi inte kunde åka med honom... Taxi Kurir, prata med er personal, kanske borde få en lektion hur man behandlar kunder!!! Till slut efter många om och men och dalande blodsocker och nästan tomt telefonbatteri fick vi tag på en taxi med barnstol. Och den kom inom 3 min. Och det var en stor bil så alla väskor fick rum. Och det var en trevlig chaufför. Huh, äntligen kunde man pusta ut. Att hon egentligen var för liten för stolen valde vi att blunda för. Vi ville inte vara strandsatta i Sollentuna tills SL lyckats ficka elfelet, vem vet hur länge det skulle ta. 


Även fast damen var lite för liten för stolen satt hon där med pondus och tittade skeptiskt på oss. Hon gillade inte att bli störd i sin dagsvila.

Slutet gott, allting gott, och nåde er SL om ni börjar tjafsa med ersättningen. Ni ska betala vår taxiresa, så är det bara!!



måndag 1 januari 2018

Gott Nytt år!!

Hej bloggen, lever du ännu? Detta blev den längsta bloggpausen hittills, men nytt år och dags att skaka liv i den igen! Det kommer bli rätt många inlägg om december ("många" är väl kanske att ta i, men några i alla fall...) mest för att jag vill ha det nedskrivet helt enkelt. Är det inte nedskrivet är det ju glömt i min hjärna.  

Men jag tror jag tar tag i projekt-föra-över-alla-bilder imorgon, så återkommer helt enkelt snart med mera innehållsrika inlägg! Idag blir det projekt-bara-mysa-hemma, det är ju ändå över tre veckor sen sist!