måndag 26 mars 2018

Amning ur lilla damens perspektiv

Om vi fortsätter med samma tema som förra inlägget, nämligen amning! (Har svårt att minnas att denna blogg en gång nästan enbart handlade om resor. Nu har den tydligen snöat in sej helt på barnrelaterade saker...)

Hur tror ni ett barn ser och upplever amningen? Så här tror jag min 6 månaders dotter upplever det: 

Dotter: "OMG, OMG, JAG SKA FÅ MAT. SKYNDA SKYNDA och HUGG!"
Jag: "Lugn lugn, så där ja, ingen panik..."
Dotter: "Nam nam nam" 
Jag: "Aaah"... och tar upp telefon för att kolla instagram
D: "Huh? Vad var det där? Måste spana in det!"
J: "Sorry beben, ska inte störa" och gömmer undan telefon
D: "Hmm, falsk alarm" och återgår till "nam nam nam"
D: "Huh? Vad var det där för ljud i köket? Måste spana" och försöker vrida nacken ur led för att kolla när pappa städar undan efter middagen. 
D: "Färdig spanat! Nam nam nam"
D: "Hmm, undrar förresten var maten min kommen ifrån. Måste inspektera. Och pilla lite" och efter det fortsätta äta. 
D: "Men mamma vänta lite nu, jag hade ju lärt mej ett nytt ljud! Titta vad jag kan göra: pruttljud med munnen så det flyger massa spott och mjölk!!! Titta, mamma, TITTA NU" 
J: "Jaa, oj vad du kan låta, men ät nu"
D: "Okej, nam nam nam"
D: "Förresten, jag kan ju ge ett ganska gällt skrik också, lyssna mamma LYSSNA!!"
J: "Mmm, okej, jag hör dej, ät nu..."
D: "Nam nam nam" 
D: "Men vänta, var är pappa?? Måste spana efter honom"
D: "Och vänta, var är mamma??"
D: "Okej, båda föräldrarna på plats, jag fortsätter äta, nam nam nam"
D: "VÄNTA, jag glömde, var är pappa?" 
J: "Suck, är du kanske inte så hungrig?"
D: "JOO, det är jag VISST! Nam nam nam..."
D: "Eller förresten, lyssna på det här skriket! Hör du mamma, hör du??"
J: "Okej, jag tror du är klar..."

Min lilla dotter håller på att upptäcka och undersöka omvärlden. Tydligen svårt att hålla fokuset då.....

söndag 25 mars 2018

Amningsproblem, ett halvår senare?

Kanske inte jätteintressant att läsa om mina kroppsliga funktioner. Men att få barn innebär ju inte bara bilder på rosenröda barnkinder... Det är ju ändå rätt så många förändringar som ens kropp har varit med om senaste 15 månaderna!  

Hur som helst.

Man lär sej nått nytt hela tiden. Jag trodde man mest kunde ha problem med amningen i början. Att när den väl kom igång så var det frid och fröjd och sedan sakta trappa ner när man skulle sluta. I början tyckte jag det var rätt svårt att hitta bekväma positions, handlederna och ryggen tog rätt mycket stryk. Och det var riktigt rejält smärtsamt där i början. Men sen började det rulla på och allt fungerade bra. 

Men nu har jag tredje gången mjölkstockning på ett par veckor. I fredags var det rejäl smärta, feberfrossa och 38,3 graders feber på eftermiddagen (min normala temperatur är 35,8, så är rätt kallblodig av mej). Nu är det bättre, men har fortfarande 37 grader. Vi har börjat ge henne morgongröt nu också, så automatiskt har det blivit att hon ammar mindre. Men ska det vara såhär jobbigt att trappa ner amningen? (Om det nu är det som är orsaken.) Får ju ta det i snigeltakt isf... Blir det inte bättre under dagen får jag väl kontakta läkare... 

Så, nu har jag fått beklaga mej lite. Dags för en dagens bild av ett barn med rosenröda kinder. Alltså denna krabat har gått och blivit ett halvt år! När hände det? Hon är ju fortfarande mitt lilla spädbarn som precis föddes... 

Uppklädd inför lördagsfika med en annan liten bebis

tisdag 20 mars 2018

Ändrade planer...

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Resan till Lanzarote fick bokas av. Lilla dottern hann inte riktigt bli frisk tills avfärd. Men ännu värre, hon lyckades smitta ner mannen i huset. Och när 2/3 i hushållet är sjuka, ja då kanske det inte är helt lämpligt att sätta sej på ett nästan 6 timmars flyg. Så det blev att avboka och vara hemma istället. Lite trist såklart, men vi hade ju som tur avbokningsförsäkring. Nu hoppas jag bara att sjukintyget ska godkännas så vi får pengarna tillbaka. Borde ju inte vara något problem, men jag har lite trust-issues när det kommer till sånt där... 


Senaste tiden har vi spenderat mycket tid hemma och bara slöat på. Jag är även rätt nitisk med hennes sovrutiner och vill att dom flesta dagsvilor görs i hennes egen säng så att hon får sin djupsömn (och så att jag också har chans att få djupsömn på natten). Men man blir ju lite låst i hemmet då. Nu känner jag att jag behöver aktivera mej, komma ut och vara lite mera social. Vi började därför måndagen med ett besök till Fotografiska. Lilla damen tittade förundrat på bilderna. Får se vad vi hittar på idag! 

torsdag 15 mars 2018

Mamma på vift, straffade sej direkt...

Hör och häpna, i lördags var jag ute. KVÄLLSTID!! Kändes overkligt, som att jag skulle ut och "göra stan". Gå på rave eller nått. 

Okej, lite överdrivet, men så var känslan i alla fall. Det var smink, stövletter med klackar och jag tog dom mest o-amningsvänliga kläderna jag kunde hitta. 

Alltså. Jag gick ut på middag nere vid Liljehomskajen (8 min promenad hemifrån) med ett par (höggravid dessutom, så vinet flödade inte heller så att säga). Inte riktigt att "göra stan", men vi "stängde stället" i alla fall och var typ dom sista som gick därifrån. Kändes häftigt och ovanligt. Jag har varit ifrån Nova flera gånger, så inge konstigt med det. Men då bara dagtid och enbart nån timme (max två) åt gången, jag ammar ju fortfarande så man får passa på mellan matningarna... Nu smet jag iväg efter kvällsamningen och mannen tog läggningen. Det var verkligen sån energiboost att få komma ut och socialisera kvällstid i vuxet sällskap, behövdes! 


Men, det straffade sej direkt. På söndagen fick hon en riktigt jobbig hosta och var rosslig i halsen. 

Jag vet att min kvällsutgång och hennes förkylning dagen efter högst troligtvis inte har nått med varandra att göra. Men en mammahjärna funkar ju inte alltid helt logiskt, så nu har vi knappt skilts åt sedan dess. Det är extremt mycket famn och bärande. Som tur sover hon ändå relativt bra i sin nu kraftigt lutande säng (har höjt huvudändan med ett gäng böcker), så vila för ryggen får jag ändå.

Men det är sjukt läskigt när små barn är sjuka. Lilla damen blir 6 månader på lördag (hurra!!) så hon är ju fortfarande bara min lilla hjälplösa nästan-nyfödda bebis. På tisdagskvällen åkte vi in till Sachsska barnakut (seriöst, varför döper man en akutmottagning som man knappt kan uttala och stava till?). Vid ett tillfälle under kvällen hade hon knappt kunnat andas för hon kräktes så mycket och segt slem. Tur att vi i mammagruppen nyligen hade gått igenom hur man gör när ett barn sätter något i halsen. Jag körde på samma sak här och slemmet kom upp och ut. Men usch så obehagligt. Efter rådfrågande av 1177, närakuten i Liljeholmen och läkare via Kry.se (så smidigt) så bestämde vi oss för att åka in. Jag tror inte jag hade kunnat sova en blund annars under natten utan bara legat och lyssnat hur hon andades. 

Vi träffade väldigt gulliga och förstående läkare och sköterskor på plats. Läkarn sade att detta är extremt vanligt just nu i mars och gav oss råd hur vi skulle göra. Vi fick även låna en "ångmaskin" med saltlösning så att slemmet ska lösas upp. Det går lite lättare att behandla henne med denna (även fast hon inte är helt nöjd men en mask och ånga i ansiktet). När jag tar fram snorsugen eller näsduschen börjar hon sprattla och vrida sej som en orm på skötbordet. Svårt att pricka närborren då. 


Så nu ångas det på för fullt, ammas däremellan och bärs runt en massa (kan ju säga att fammos besök till helgen har mycket bra tajming, extra händer och famn behövs, både lägenheten och jag själv är smått ofräscha om vi säger så... Mannen börjar även han känna sej lite krasslig.) Hoppas bara att hon blir frisk snabbt, på måndag går flyget ner till Lanzarote. Som tur tog vi denna gång ett av- och ombokningsskydd, tror det är första gången vi gör det? Hoppas den isf täcker "bara" en förkylning? "Bara" en förkylning kan ju ändå vara ganska allvarligt för dom små...  

lördag 10 mars 2018

Sportlovet - en vecka senare...

Hej bloggen, det blev visst lite paus pga diverse saker. Största orsaken, vi tog sportlov! Och Blogger har ingen app längre (varför???) och min telefon är för gammal/klen för att kunna ladda upp bilder till bloggen via webbläsaren. Men strunt i det nu, här kommer en uppdatering om vad som hände under sportlovet!! 

Hela familjen började sportlovsfirandet i Umeå! Vi hade det väldigt trevligt, mycket familjemys med Novas kusiner och deras föräldrar! Och det blev pulkpremiär för lilla damen!!  


Inga känslostormar direkt från hennes sida över pulkåkningen, tror hon mest var konfunderad över varför hon måste ha tre lager overaller på sej (såg ut som en liten Michelin-baby).


Sedan mötte moffa upp oss på Wasaline och vi tog båten över till Vasa. 


Under detta sportlov blev det en hel del sportande faktiskt!! Vi skidade 6,5km! Så otroligt meditativt att skida, saknar verkligen att kunna göra det här i Stockholm. 


Nova lärde sej göra sit-ups och ville kräla ur stolen. Bra med bälte...  Hon lyckades även göra sin första rulla från rygg till mage! Lilla babyn håller på att bli stor!


Vi besökte Botniahallen där det var fullt ös med sportande barn. 


Nova gjorde premiär på disco. Vi svängde loss till KAJs "Pa to ta na kako".


Sedan begav vi oss ut på isen! Alltså vi hade sån tur med vädret, strålade sol mest hela tiden!! Okej, kanske lite väl kallt med -18 vissa dagar, men då höll vi oss inne.. 


Som vanligt sov hon bort det mesta av utomhus aktiviteterna. 


Jag testade det här med skridskor igen! Säkert 10 år sedan sist, kanske mer? 


Riktigt roligt det med!


Kalas!! Alla familjemedlemmar är mars-barn så det bjöds på godsaker!


Som sagt, det blev en hel del sportande under lovet. Det blev till och med badminton match! SÅ ROLIGT! 


Hejarklacken var på plats. 


Kanske taskig mamma nu, men måste ju ta ett kort. Hon såg så söt ut...  


Som vanligt när man är på besök i hemtrakterna blev det en vända (eller ett par vändor) till loppis. Vasa och Smedsby har väldigt bra loppisar. Halvjobbigt att packa ihop allt bara... Att flyga hem ensam med en bebis, tung väska, ryggsäck och en gigantisk Canada Goose jacka är inte det roligaste. 


Men det gick, vi tog till och med flygbussen till Liljeholmen. Eftersom jag är ytterst strikt med hennes sovtider så fick jag bygga ett provisoriskt lamp-skydd så att hon kunde somna på bussen. Att ha en spotlight lysande rakt på sej uppmanar inte precis till sömn... 

Det var vårt sportlov det, riktigt roligt, sportigt och händelserikt!