Kota Kinabalu, del 2

Förutom att åka runt till öar, sola, bada, se på djur och äta gott hade vi ju också planerat att bestiga ett berg; MT Kinabalu på 4095,2 meter över havet. Vandringen upp och ner tog två dagar. Man startade på morgonen och vandrade upp 6km till bergshotellet där man övernattade. Sedan skulle man vakna kl 2 på morgonen (eller natten heter det väl) och fortsätta dom sista 2,5km upp till toppen och sedan vandra ner igen. 

Man blev lite smånervös ändå när man såg berget. Det var rätt högt ändå.

Men när man väl började vandra uppåt släppte nervositeten. "Bara att sätta ena benet före det andra" som min kloke pojkvän sade.

 Vi gick i en grupp på 6 personer med en guide. Men alla fick gå i sin takt, och det var bara en stig upp, så inte så svårt att hitta. Ibland kunde man gå långa stunder själva och ibland blev det rätt trångt på den lilla stigen.

Jag har tävlat i orientering under hela min uppväxt, och då blir man rätt intresserad av hur skogen eller omgivningen runtomkring en ser ut. Det var rätt häftigt att se hur naturen ändrades ju högre vi kom. Där vi startade var det grön djungelliknande skog och ju högre upp vi kom så blev det kargare och kargare natur.

Det ser ut som en stenig mark med gräs, men det är egentligen trädtoppar man ser. 

 

 Till sist var man på samma höjd som molnen.

 Stigen var inte alltid en vanlig stig, för det mesta bestod den av trappsteg uthuggna eller byggda i berget/marken eller som på denna bild, av stenar helt enkelt.

 Äntligen uppe på hotellet, 6km vandring uppåt och 3,272m över havet. Man var rätt slut då kan man säga.

 Och även fast vi befann oss rätt nära ekvatorn, så var det så sjukt kallt däruppe. Man tror att man ska vara rätt härdad av kyla när man kommer från Norden. Men icke, blåsten, kylan och luftfuktigheten var inget att leka med där uppe. På kvällen blåste det riktigt rejält, mera storm än blåst skulle jag säga. Och så började det regna också på kvällen. Den där nervositeten man hade gått ifrån hann mitt i allt ifatt en. För om om sitter inomhus i en (i och för sej inte uppvärmd) stuga med tre lager tröjor på sej och huttrar och skakar av kylan, hur ska man då klara av att ta sej till toppen i blåsten, regnet och såklart i beckmörker?

Men men, bara att bita ihop och klä sej därefter. Uppe med tuppen kl 2 på natten för att bestiga ett berg. Trodde vi.

 Tyvärr var det osäkert om vi fick gå den sista biten upp till toppen eller inte. Pga vinden och regnet är det väldigt riskabelt, så vi fick vänta och avvakta om vädret skulle bli bättre. Så det blev poker istället.
Det var ett gäng som hade gått iväg lite tidigare, men efter en halvtimme var dom tillbaka, dom hade fått vända om. Jag är rätt glad ändå att vi inte testade vandra iväg för att sedan få vända om... Att vara ute i den kylan, blåsten och regnet hade inte varit så kul om man inte fick fullfölja vandringen.
Och tyvärr blev det så att vi inte kunde gå ända till toppen, vädret lugnade ner sej först till morgonen, och då var det för sent att gå till toppen. Men vi vart nöjda iaf med vår vandring upp till hotellet. Och better be safe than sorry, om man halkar och bryter benet eller blir för nedkyld är det ju rätt jobbig väg tillbaka...

 

 Första och enda gången ni får se mej i Crocs.

 Glada och frusna gänget.

 

 Behöver hotellet mera stolar är det bara att bära upp mera stolar. Vi såg också flera som bar mat och dryck upp till restaurangen. Man hade lite dåligt samvete för läsken man drack däruppe, för varje burk som köpes däruppe måste ju nån bära upp den också...

 Man kunde även skicka upp sin väska med en bärare. Efter vi såg denna kille bestämde vi oss för att inte klaga på tyngden från våra väskor. Och jag undrar, om man inte kan bära sin väska själv, vad har man egentligen på berget att göra då?

 Tillbaka ner på säker mark. Det var rätt stor höjdskillnad ändå, och det märktes när man tog ut sin tomma vattenflaska.

Nedkomsten firades med pizza och öl. Soltorkade tomater på pizza är bra gott det!! 

De sista nätterna hade vi lyxat till det och tagit in på hotell Le Meridian. Nu ville vi ha pool!! Så resan avslutades med att ligga vid poolen och slappa, läsa böcker och inte göra någonting ansträngande alls. Träningsverken i benen började slå till rätt så bra också, speciellt i vaderna. Tänk dej att gå ner för en 6km lång trappa. Efter det är vaderna rätt så slutkörda, kunde knappt böja på foten och att gå ner för en trappa var inte att prata om. Så äntligen fick vi vår "slappa vid poolen" semestern också!

Kota Kinabalu, del 1

Tillbaka i Shanghai efter en härlig semester i Kota Kinabalu i Borneo, Malaysia. 
Här kommer X antal bilder från resan.

Första dagen var planen: åka ut till en ö och ligga på stranden och lata sej. Men varken jag eller P är så bra på att sitta still, speciellt inte när det finns en ö att utforska. Så det blev först en djungelpromenad.

Sen hittade vi till stranden för sol och bad.

Och lite fotograferande såklart. Ön hette Manukan och låg ca 15 min båttur utanför KK, man kan se staden i bakgrunden på fotot. Själva staden var inte så jättefin om jag ska vara ärlig. Man hade gärna haft en strand eller pool närmare. Men istället fick man åka iväg på utflykter till bl.a. olika öar som låg i närheten. Och det funkade bra det med!

 Ön Sapi. Väldigt fin och väldigt mycket badande turister. 
Jag gillar att bo i Kina, men när man åker iväg på semester vill man ju gärna komma bort ifrån vardagen (dvs Kina) och se något annat. Kota KINAbalu verkade vara dit kinesernas reser på badsemester, ungefär som Thailand för oss. Så vi lyckades inte helt ta oss bort från Kina. Men det var rätt roligt att se kineserna bada, helst i långärmad tröja, med snorlek, cyklop och en flytväst. Och hatt ibland.

Två maneter såg vi (dock inte på denna strand). Men inge brännskador som tur.
  

 Nattmarknaden i KK. Väldigt god grillad mat och färskt tillagade fruktjuicer. En wokad risportion kostade 9kr, ett grillspett 2kr och ett glas mangojuice 8kr. 

Ön Gaya. Detta var den största ön, men den hade den minsta stranden. Så det blev djungelpromenad istället. Tyvärr började det regna. Inte helt smidigt att gå i djungel med strandsandaler. Men, lite vilja och envishet så gick det med.

Ja och så hittade vi ju några hängbroar i djungeln som vi måste prova också.

Efter en timmes promenad kom vi över till andra sidan ön och hittade ett fantastiskt fint resort hotell med små enskilda hus i en sluttning där man bodde, otroligt fin strand med långa bryggor och härliga pooler. Som ett paradis mitt i djungeln. Här ville man ju bo tänkte vi och hade lite ångest varför vi inte bokat detta hotell. Tills vi fick höra priset, 3200kr per natt. Hoppla. Vårt hotell inne i stan kanske inte var så tokigt ändå. Så det blev bara en lunch på det stället.

Personalen var supertrevliga på det stället. Dock var dom lite förvånade och undrande varifrån vi egentligen kom, kanske dom inte fick så många lunchgäster som kom uttraskande från skogen? Men troligtvis tyckte som lite synd om oss som måste gå tillbaka i regnet, för vi fick varsin regnponcho. Det öste verkligen ner när vi åt lunch, men som tur regnade det "bara" när vi sedan gick tillbaka.  

 Jag hade inte tackat nej till att ligga på denna strand i några dagar.

 Eller kanske inte, ligga still på en strand när man har ett nytt land att utforska. och smidigt gör man det med cykel! Så vi åkte på en mountainbike utflykt istället.

Inte helt bekväm med att cykla över hängbroarna. Lite höjdrädd är jag ändå. 

 Västra delen av Borneo var väldigt mycket Kinainfluerat. Så det blev ett besök till ett Kina tempel, även fast vi ville ta semester från Kina....

 Och man kan ju inte åka till Borneo utan att se djur. Dock rekommenderade UD att man inte skulle åka till östra delarna av Borneo, och det var där man kunde se orangutanger i frihet. Så vi körde det säkra före det osäkra och stannade på västkusten och fick nöja oss med Kaw Laki djurpark. Här har vi elefantungar på promenad.

 Ett stycke större elefant med batman loggan i pannan.

Det djur som är mest förknippat med Borneo: orangutangen. Hade varit roligare att se dom i vilt tillstånd, men det får bli en annan gång.

 I själva KK fanns det hur många hotell som helst, i alla prisklasser. Men i själva staden fanns det tyvärr ingen strand. Istället fick man som sagt åka ut till öar, eller åka några kilometer söderut till Tanjung Aru (eller ta promenad som vi gjorde). Där fanns ett lyxresort längs stranden som var otroligt fint. Här skulle man också lätt kunna bo!! Om någon annan betalade, priset var över 3000kr per natt här också, så igen blev det bara en lunch och härlig utsikt för oss.

 Precis söder om Tanjung Aru resort låg en kilometerlång sandstrand. Åker man till KK måste man åka ut hit och se solnedgången. Det är ett måste. 

 Mari mari cultural village, som Skansken ungefär fast Borneo-style. Man var en grupp på 15 pers som guidades runt bland små hus och man fick höra/se/testa hur olika folkstammar levde. På denna bild gjordes risbrännvin. 

Musikinstrument. 

 Vår guide och en tjej som gjorde honung. Det hela var rätt så turistigt (okej, väldigt turistigt). Men guiden var väldigt underhållande och hade bra humor, så det hela blev intressant och roligt ändå! 

 Massa massa pärlor.

 

 

 Inte alls poserat. Men är man turist så får man väl göra lite turistsaker också.

 Solnedgång i KK.

 Nattmarknaden igen. Väldigt goda grillspett och kycklingvingar.

 Alla resor har sin ölsort. I Borneo drack man Tiger.