Gästinlägg: från en nybliven pappas perspektiv

Det här med barn, från en nyblivens pappas perspektiv.

Var det allt jag skulle tro det bli? Var det lika livsförändrande som alla sa? Skulle man få ett helt nytt känsloregister? Hur skulle man ställa sig till att bebisen eventuellt skulle måla om skötbordet i mer naturell färg, samt skulle jag vara obekväm i att springa runt halvnaken för att främja religionen om hud mot hud?

Svaret på samtliga frågor är mer eller mindre, Ja, och man gör det med ett leende på läpparna.

Men, de frågor och problematik som man faktiskt måste ta ställning till  som man inte kunde förutse och som ingen riktigt förvarnat om är hur man hanterar är följande:

1. Hur hanterar man ångesten att behöva väcka sin fru när hon äntligen lyckats somna efter många många timmars försök för att åter igen lasta över ansvaret till henne för att se till att bebisen får mat i magen?

2. Hur hanterar man otillräckligheten av att inte ha ett ”frikort” för att göra barnet nöjd?

Nu låter detta kanske väldigt dumt, och jag vet att jag har ett fruktansvärt lätt jobb jämförelse med mamman, men vad kan vi pappor göra för att mer eller mindre garantera att barnet blir lugn och fridfull? Just ingenting, vi är paus underhållningen innan nästa amning.

Man vill ge sitt barn all den kärlek och säkerhet man kan, men vårt största triumf kort är tyvärr att vara uppe och gå och gunga med bebisen på bröstet och i största mån försöka parera gråt och skrik anfall i väntan på att mamman ska få några extra minuters sömn eller vila.

Medan jag skriv detta så inser jag att ligga på skötbordet och byta blöjor faktiskt är detta frikort, men har någon ett annat tips så är det varm välkommet.

3. Det här med sömnbrist, det man inte tänkte på.

Jag kan direkt säga att jag inte lider av sömnbrist, jag sover tillräckligt och gott, och det är här problemet kommer in.

Jag hade förväntat mig väldigt stötvis sömn och att halva nätterna skulle gå åt till att ta ett maraton varv varenda natt i lägenhet med vår bebis i famnen.

Nog för att man är uppe och promenerar en del på natten så är det absolut inte så mycket som jag trodde det skulle vara än så länge, och det är inga problem.

Problemet är att lyckas vakna till, både för barnets säkerhet och för sin egen logiskt tänkandes skull.

Vissa nätter har detta inte gått, man har vaknat, och varit så bort i huvudet att man inte ens i närheten kan tänka rätt, man är som ett kolli i huvudet medan kroppen rör sig, i dessa lägen är det oroväckande att få ansvaret över det mest värdefulla i världen.

Som tur är har min fru tagit ett fantastiskt ansvar de gånger detta skett och låtit mig somna om medan hon håller vårt barn ”underhållet” (fruns tillägg: läs amma, igen...)  ett tag tills jag kan bli väckt igen och både ha sinne och kropp med mig, men det skär ändå knivar i hjärtat på mig att inte kunna ställa upp till 100% i den utsatta situationen, men tanken på att sätta sig i soffan och hjärnan stänger av i ett dåligt läge för bebisen är dessvärre mycket värre.

Detta har inte skett på några nätter (frun tillägger igen: well, jo, inatt igen, men du var lite för borta för att ens registrera det) så förhoppningsvis var det enbart under en kort period, men skulle vara bra att tänka på detta innan och ha en ”game plan” för det.

4.  Morgons räddning, hollywoods bästa.

Vårt barn sover i regel lite ostabilt mellan 7 och 11, så då får man pö om pö låta henne ligga i babynestet på soffan och på bröstet, vilket innebär att det spenderas en del tid i soffan.

Då passar man på att titta på film, det har blivit ett par den här veckan.

Som tur är så har vi ett gediget filmutbud så man går inte bet på det, men om så inte vore fallet är det en stor rekommendation att skaffa klippkort på den lokala videobutiken.

För nog för att man kan ligga och titta på sitt barn i en halv evighet, men ibland kan det vara behagligt att ha någonting annat att kasta ett getöga på.

Det är egentligen de 4 punkterna jag inte riktigt hade förberett mig på.

Men, nu efter HELA 8 dagar så tycker jag personligen att vi under dagtid har fått en bra rutin, vi båda får lite tid för oss själva medan den andra umgås med vårt barn, för även hur mycket man vill vara med henne hela tiden så kan det vara väldigt skönt att gå och städa eller göra någonting annat en stund, och det tror jag inte man ska ta för intet.

När jag läser igenom det jag skrivit ovan, låter det väldigt negativt, och jo, det är självklart inte lätt, men för att åter visa på hur fantastiskt det är så kan vi återvända till starten av dessa frågeställningar.

Var det allt jag skulle tro det bli? 

Svar: Ja, när vårt barn ligger och trivs på ens bröst och bara nyfiket tittar sig runt och tar in världen, då är det helt fantastiskt.

Var det lika livsförändrande som alla sa?

Svar: Antagligen påtok för tidigt att svara på, men man kan kort säga att det är livsförändrande i form utav att man har någonting som betyder så oerhört mycket mer än någonting annat, och det är en härlig känslan

Skulle man få ett helt nytt känsloregister?

Svar: Pappakänslorna har kickat in ganska ordentligt, ja

Hur skulle man ställa sig till att bebisen eventuellt skulle måla om skötbordet i en mer naturell färg

Svar: Naaw, hon bajsade!

Skulle jag vara obekväm i att springa runt halvnaken för att främja religionen om hud mot hud?

Svar: Är det vad ens barn behöver så får man helt enkelt bara gilla läget!

Daddy, out!