Jag läste denna debattartikel på Aftonbladet och tyckte den var rätt intressant. Det här med lagom när det kommer till träning och diet är kanske ett rätt bra alternativ ändå? Ofta har man ju tex. bilden av att elitidrottare är dom mest hälsosamma personerna i samhället. Men, i dokumentären "Medaljens baksida" (eller nu var den hette) så sade både tränare, elitidrottare och läkare att det elitidrottarna gör är inte hälsosamt. Och egentligen, det är väl rätt logiskt. Tränar man så mycket att man får ansträngningsskador, ja då är det för extremt.
Min filosofi när det kommer till träning och kost är att lagom är bäst. Och för mej är lagom också det minst stressiga alternativet... Det här med att tex. vara mindful och avslappnad verkar ju vara toppen. Men så mycket som det skrivs om idag har det nästan blivit som en "hets" att bli mindful och då blir ju jakten på mindfulness bara stressig... Lite roligt krönika om det hittar ni här. Och missförstå mej inte, att vara mindful är säkert hälsosamt och fantastiskt och en del mår säkert väldigt bra av det... Men inte riktigt min grej.
Men, vad som funkar för en person funkar inte för en annan. Alla fungerar olika. För mej funkar som sagt lagom bäst. Jag tränar lagom, tycker jag iaf. Det blir 3 träningspass i veckan, ofta ett yoga pass, något pass med en ledare (som bodycombate eller liknande) och ett besök till styrkesalen. Jag har tränat två tillfällen med en PT (för att man fick det gratis via SATS, måste man ju utnyttja). Och båda gångerna frågade dom vad jag hade för mål (alltså jag hade två olika PTn). Jag vill inte ha mål. Jag förstår att vissa vill ha det och man blir sporrad av det. Men så funkar det inte för mej. Eller jo, jag har ett mål, att som 75-åring fortfarande träna 3 ggr i veckan, dvs inte slita ut min kropp men vara tillräckligt stark för att hålla. Förutom det vill jag inte ha mål, för då blir träning en prestation och jag måste "jaga" och sträva något. Det blir en stress för mej. Jag tränar för att jag tycker det är roligt och för att det är kravlöst. Och såklart för att jag mår bra av det, både för att jag gillar det och kroppen behöver det. Har jag inte lust så tränar jag mindre den veckan. Eller känner jag mej halvkrasslig tränar jag inte alls. Men så länge jag tycker det är kul kommer jag att träna.
Och när det kommer till maten. Lite mer komplicerat. Jag följer fodmap-diet för att min mage mår bättre av det. Men jag följer det till 85%, sådär lagom noggrant... Skulle jag följa det allt för strikt skulle det bli för omständigt och jag skulle bli stressad av att behöva kolla upp alla ingredienser och ämnen i allt jag äter, och den stressen skulle göra mer skada än dom 15% icke-fodmap-sakerna jag nu äter... Plus att glädjen att äta skulle försvinna. Nej, lagom är bäst för mej.
Det var dagens personliga flummande. Och kan inte säga det för många gånger. Detta funkar för mej. Kanske du behöver mål i din träning för att må bra. Kanske det funkar att träna 5ggr för någon. Kanske du mår bäst av strikt veganmat. Kanske mindfulnes är din grej. Alla är olika. Lagom är min metod.
En annan artikel nu när vi ändå håller på. I Frankrike får matbutiker inte slänga mat. Fantastiskt. Ett steg i rätt riktning!! Hoppas andra länder tar efter!!
Kloka ord !
SvaraRadera