Just nu är jag vi vecka 23! Gravid-appen anger veckor, så måste själv också räkna ut med hjälp av fyrans tabell att det blir lite mera än 5 månader. Och på tal om app så kör jag bara Vårdguidens eller 1177's Graviditetskalender app, inte den snyggaste kanske, men känns som att den ger tillräcklig och relevant info (och att dom flesta andra tidningar/appar ändå hänvisar till Vårdguiden, så lika bra att ta infon direkt från källan). Enligt appen är fostret 28cm och väger runt 550 gram. Det är så overkligt att just nu har jag en varelse i magen som är nästan lika lång som en linjal. (En sån där klassisk skollinjal har varit min "relatera till längden" redskap.)
Hittills har graviditeten gått bra, med lite småbesvär (såklart...) Jag har mått oförskämt bra, knappt något illamående alls dom första 12 veckorna! Och inget illamående efter det heller, men det är ju i början det är vanligast... Arbetsresan till Shanghai var undantaget då jag fick halvt rusa iväg till toalett några gånger. 12 timmars flygning och för j*vlig jetlag var ingen rolig kombo när man dessutom ville hålla det hemligt en tid till. Istället för att vara ute och äta god mat på favoritställena låg jag på hotellrummet med take-away och plöjde Skam säsong 2. Tråkigaste ressällskapet någonsin!
Det jag hade mest besvär med i början (och fortfarande också, men börjar lätta) var känslan av uppsvälld mage. Alltså på kvällarna kändes det som att magen skulle spricka. Tarmarna var som uppblåsta ballonger och det gjorde riktigt ont. Så när magen började puta ut och synas kan jag säga att det var 15% bebis och 85% uppsvällda tarmar. Mysigt, eller hur?? Jag har fortfarande problem med magen, men har haft problem med den senaste 6 åren, så räknar inte med att det går över. Problemen varierar från innan graviditeten, och omväxling förnöjer ju (maybe NOT, men om man ska försöka vara lite positiv...)
Trötthet är också något som kom ca vecka 10 och hållit i sej sen dess. Jag har lågt hb-värde, så försöker äta järnrik mat och dricka blutsaft (vill avvakta med tabletter eftersom det inte är så skonsamt mot magen). Så vet inte om det är pga järnbristen jag är trött eller för att man snart har tagit sej igenom en lååång vinter och mörk vinter eller om det är mycket på jobbet eller om det är graviditeten. Eller troligtvis en kombo av allt. Men trött är jag. Som tur är kan jag sova riktigt bra och somnar väldigt snabbt jämfört med tidigare. Och att ha en Grekland all-inclucive resa om 2 veckor skadar ju inte heller.
Men, det har ändå gått väldigt bra hittills! Jag har kunnat träna rätt så okej och inga problem med aptiten. När man läser och hör andras historier får man vara glad och tacksam för det!
Det mentala då? Humöret är rätt stabilt, märker inte så stor skillnad faktiskt. Jag har läst lite böcker om graviditet och nosat på kapitlet om förlossning, amning och första tiden hemma, men det känns lite avlägset ännu så får ta dom styckena lite senare igen. Något som varit väldigt bra för oss är att lyssna på podden "Vattnet går". Under en timme intervjuas olika kvinnor (och ett avsnitt män) om deras graviditeter, förlossningar och lite om första tiden hemma. Saker jag tagit till mej därifrån och försöker ha som mantra:
- ingen förlossning är den andra lik.
- lita på barnmorskorna, dom har gjort detta förr. Men, dom har aldrig varit med om DIN förlossning tidigare, så lyssna och lita på dej själv också.
- målet är att ha en bebis i slutändan och att man själv mår "skapligt" okej. Hur vägen dit har gått kan man inte styra, så man ska vara nöjd så länge man kommer i mål. Öppet sinne och inga specifika föreställningar (låten "Come what may" från Moulin Rouge börjar snurra i hjärna).
- och för första tiden hemma: räkna med att du och bebisen fortfarande sitter ihop och att du i princip är en amningsmaskin (så länge amningen funkar, för det är ingen självklarhet det heller). Latte-mamma med mysiga promenader och fika kommer senare, första tiden kanske mera är stilen "försök att hinna med en dusch, nångång iaf")
Jag kommer även vilja gå alla kurser/föreläsningar man kan och gärna lite gravidyoga på det. Även fast jag inte själv kan styra hur det ska gå till vill jag vet vad som kan hända och ha redskap ifall det händer.
Finns massor att prata om ännu, men kanske dags att avsluta. Det kommer väl några fler inlägg om detta ämna kan jag gissa! Jag kommer ändå vilja fortsätta ha rese-tema i dom flesta inläggen, det är ju ett stort intresse! Så jag tror inte jag kommer börja skriva en gravid/familjeblogg. Men om jag har förstått det rätt så brukar en växande mage och sedan bebis ha tendens att ändra ens tillvaro (sådär lite grann iaf), så har på känn att resorna kommer att minska en tid framöver. Har dock någon tanke om att man kan ju amma och tillbringa en del av mammaledighet under en palm också. Speciellt där i mörka och tråkiga februari. Men får se hur det blir, inget man kan planera just nu. Come what may.
Vad bra att du mår bra. Bara att njuta :). Jag mådde heller aldrig dåligt när jag väntade barn. Ska bli spännande att hälsa denna lilla varelse välkommen till världen :) <3
SvaraRadera