Man vet att man läser en intetsägande bok när man efter en tredjedel börjar undra ifall man inte redan läst den. Och först efter halva boken så får man det bekräftat. Den boken berörde mej inte så djupt med andra ord...
Boken jag läste innan dess handlade om uppväxten i det fattiga Irland under andra världskriget. Elände på elände på elände. Blandat med misär, svält, sjukdomar och skadedjur. Jag tyckte mej minnas att någon hade sagt att den var bra, därför slutade jag inte läsa den. Nu är denna person skyldig mej ett antal timmar. Bedrövligt.
Så, jag behöver boktips.
Jag har några önskemål:
- måste vara feel-good bok, typ Jojo Moyes-aktigt. Inga barn som far illa, inga krig, det får vara en deckare men inte allt för mycket otäckheter.
- lättläst. Tunga klassiker kan vänta. Jag läser mellan kl 21-23 tiden, så kan inte ha allt för avancerade tankar i huvet.
- lagom tjock. Ingen tegelsten men ändå så det hinner bli en bra historia
Vad rekommenderas?
onsdag 18 april 2018
söndag 15 april 2018
10 år tillsammans
Idag är det 10 år sedan denna man och jag bestämde oss för att: vi är ihop!! Hur fantastiskt är inte det? Och 10 år är ju lång tid, mycket har hunnit hända.
Våra siffror:
- bott tillsammans i 3 städer (Borås, Stockholm och Shanghai)
- besökt ca 20 länder tillsammans, allt från ett par timmars vandring i Norge till husbilssemester i Nya Zeeland
- bott i 4 olika lägenheter
- jag har vunnit oräkneliga diskussioner, dom diskussioner min man har vunnit kan väl räknas på två händer. Men sånt håller vi ju absolut inte räkningen på, (hehe) det vore ju skadligt för förhållandet
- haft 0 husdjur
- sovit i en 140cm bred säng majoriteten av våra år tillsammans. Idag har vårt förhållande mognat och vi breder ut oss i en 180cm säng. (Eller, just nu sover jag på madrass i vardagsrummet medan jag kör KBT terapi för sömnen, romantiskt värre...)
- ägt 0 fordon, förutom cyklar då förstås
- 8/10 jular har vi firat tillsammans. Tror vi...
- gift oss 2 gånger
- fått 1 ljuvligt litet barn
Våra siffror:
- bott tillsammans i 3 städer (Borås, Stockholm och Shanghai)
- besökt ca 20 länder tillsammans, allt från ett par timmars vandring i Norge till husbilssemester i Nya Zeeland
- bott i 4 olika lägenheter
- jag har vunnit oräkneliga diskussioner, dom diskussioner min man har vunnit kan väl räknas på två händer. Men sånt håller vi ju absolut inte räkningen på, (hehe) det vore ju skadligt för förhållandet
- haft 0 husdjur
- sovit i en 140cm bred säng majoriteten av våra år tillsammans. Idag har vårt förhållande mognat och vi breder ut oss i en 180cm säng. (Eller, just nu sover jag på madrass i vardagsrummet medan jag kör KBT terapi för sömnen, romantiskt värre...)
- ägt 0 fordon, förutom cyklar då förstås
- 8/10 jular har vi firat tillsammans. Tror vi...
- gift oss 2 gånger
- fått 1 ljuvligt litet barn
fredag 13 april 2018
Just nu..
Vad händer just nu?
Det har ekat tomt på bloggen, men just nu går all tankeverksamhet åt ett annat håll, mer om det nästa vecka! Men några updates kan jag bjuda på:
- precis just nu är det fredag kväll och jag sitter i soffan med laptop och bara slöar runt på internet. Skön avkoppling. Ätit fredagssushin, lillan sover och mannen är ute på aw med kollegorna. Pappa-på-vift helt enkelt.
- jag har börjat KBT-online terapi för insomnia. Jag har alltid haft problem att somna. Men nu är det inte hållbart längre att det ska ta 2-3 timmar att somna varje kväll när man har en liten. Att genomgå denna terapi som småbarnsförälder var inte något dom rekommenderade, det är rätt tufft att genomgå även utan en bebis som stör nattsömnen. Men jag tyckte att "va f*n", hur länge ska jag vänta isf? Nu kör vi!! Hur mycket sämre kan det bli liksom... Och, alltså, att få vård här i Sverige (iaf Stockholm) är ju ett skämt, så när man väl fått kontakt med någon som kan hjälpa så släpper man dom inte i första taget...
- vi har äntligen sett sjunde säsongen av Game of Thrones. Vi var lite sena på den bollen. Och vilken pers det var när avsnitten gick och man skulle undvika alla spoilers på instagram och nätet.
- jag ska börja jobba igenom om 1,5 månad. Kan inte förstå hur tiden gått så snabbt. Ska bli riktigt kul. Men känns väldigt skönt att det bara är 50%...
Nej, dags att lägga undan datorn, sjunka ännu djupare ner i soffan och börja kolla serier. Konstigt hur skönt det ändå känns att det är fredag, även fast man inte har jobbat!! Trevlig helg på er!!
Det har ekat tomt på bloggen, men just nu går all tankeverksamhet åt ett annat håll, mer om det nästa vecka! Men några updates kan jag bjuda på:
- precis just nu är det fredag kväll och jag sitter i soffan med laptop och bara slöar runt på internet. Skön avkoppling. Ätit fredagssushin, lillan sover och mannen är ute på aw med kollegorna. Pappa-på-vift helt enkelt.
- jag har börjat KBT-online terapi för insomnia. Jag har alltid haft problem att somna. Men nu är det inte hållbart längre att det ska ta 2-3 timmar att somna varje kväll när man har en liten. Att genomgå denna terapi som småbarnsförälder var inte något dom rekommenderade, det är rätt tufft att genomgå även utan en bebis som stör nattsömnen. Men jag tyckte att "va f*n", hur länge ska jag vänta isf? Nu kör vi!! Hur mycket sämre kan det bli liksom... Och, alltså, att få vård här i Sverige (iaf Stockholm) är ju ett skämt, så när man väl fått kontakt med någon som kan hjälpa så släpper man dom inte i första taget...
- vi har äntligen sett sjunde säsongen av Game of Thrones. Vi var lite sena på den bollen. Och vilken pers det var när avsnitten gick och man skulle undvika alla spoilers på instagram och nätet.
- jag ska börja jobba igenom om 1,5 månad. Kan inte förstå hur tiden gått så snabbt. Ska bli riktigt kul. Men känns väldigt skönt att det bara är 50%...
Nej, dags att lägga undan datorn, sjunka ännu djupare ner i soffan och börja kolla serier. Konstigt hur skönt det ändå känns att det är fredag, även fast man inte har jobbat!! Trevlig helg på er!!
måndag 26 mars 2018
Amning ur lilla damens perspektiv
Om vi fortsätter med samma tema som förra inlägget, nämligen amning! (Har svårt att minnas att denna blogg en gång nästan enbart handlade om resor. Nu har den tydligen snöat in sej helt på barnrelaterade saker...)
Hur tror ni ett barn ser och upplever amningen? Så här tror jag min 6 månaders dotter upplever det:
Dotter: "OMG, OMG, JAG SKA FÅ MAT. SKYNDA SKYNDA och HUGG!"
Jag: "Lugn lugn, så där ja, ingen panik..."
Dotter: "Nam nam nam"
Jag: "Aaah"... och tar upp telefon för att kolla instagram
D: "Huh? Vad var det där? Måste spana in det!"
J: "Sorry beben, ska inte störa" och gömmer undan telefon
D: "Hmm, falsk alarm" och återgår till "nam nam nam"
D: "Huh? Vad var det där för ljud i köket? Måste spana" och försöker vrida nacken ur led för att kolla när pappa städar undan efter middagen.
D: "Färdig spanat! Nam nam nam"
D: "Hmm, undrar förresten var maten min kommen ifrån. Måste inspektera. Och pilla lite" och efter det fortsätta äta.
D: "Men mamma vänta lite nu, jag hade ju lärt mej ett nytt ljud! Titta vad jag kan göra: pruttljud med munnen så det flyger massa spott och mjölk!!! Titta, mamma, TITTA NU"
J: "Jaa, oj vad du kan låta, men ät nu"
D: "Okej, nam nam nam"
D: "Förresten, jag kan ju ge ett ganska gällt skrik också, lyssna mamma LYSSNA!!"
J: "Mmm, okej, jag hör dej, ät nu..."
D: "Nam nam nam"
D: "Men vänta, var är pappa?? Måste spana efter honom"
D: "Och vänta, var är mamma??"
D: "Okej, båda föräldrarna på plats, jag fortsätter äta, nam nam nam"
D: "VÄNTA, jag glömde, var är pappa?"
J: "Suck, är du kanske inte så hungrig?"
D: "JOO, det är jag VISST! Nam nam nam..."
D: "Eller förresten, lyssna på det här skriket! Hör du mamma, hör du??"
J: "Okej, jag tror du är klar..."
Min lilla dotter håller på att upptäcka och undersöka omvärlden. Tydligen svårt att hålla fokuset då.....
Hur tror ni ett barn ser och upplever amningen? Så här tror jag min 6 månaders dotter upplever det:
Dotter: "OMG, OMG, JAG SKA FÅ MAT. SKYNDA SKYNDA och HUGG!"
Jag: "Lugn lugn, så där ja, ingen panik..."
Dotter: "Nam nam nam"
Jag: "Aaah"... och tar upp telefon för att kolla instagram
D: "Huh? Vad var det där? Måste spana in det!"
J: "Sorry beben, ska inte störa" och gömmer undan telefon
D: "Hmm, falsk alarm" och återgår till "nam nam nam"
D: "Huh? Vad var det där för ljud i köket? Måste spana" och försöker vrida nacken ur led för att kolla när pappa städar undan efter middagen.
D: "Färdig spanat! Nam nam nam"
D: "Hmm, undrar förresten var maten min kommen ifrån. Måste inspektera. Och pilla lite" och efter det fortsätta äta.
D: "Men mamma vänta lite nu, jag hade ju lärt mej ett nytt ljud! Titta vad jag kan göra: pruttljud med munnen så det flyger massa spott och mjölk!!! Titta, mamma, TITTA NU"
J: "Jaa, oj vad du kan låta, men ät nu"
D: "Okej, nam nam nam"
D: "Förresten, jag kan ju ge ett ganska gällt skrik också, lyssna mamma LYSSNA!!"
J: "Mmm, okej, jag hör dej, ät nu..."
D: "Nam nam nam"
D: "Men vänta, var är pappa?? Måste spana efter honom"
D: "Och vänta, var är mamma??"
D: "Okej, båda föräldrarna på plats, jag fortsätter äta, nam nam nam"
D: "VÄNTA, jag glömde, var är pappa?"
J: "Suck, är du kanske inte så hungrig?"
D: "JOO, det är jag VISST! Nam nam nam..."
D: "Eller förresten, lyssna på det här skriket! Hör du mamma, hör du??"
J: "Okej, jag tror du är klar..."
Min lilla dotter håller på att upptäcka och undersöka omvärlden. Tydligen svårt att hålla fokuset då.....
söndag 25 mars 2018
Amningsproblem, ett halvår senare?
Kanske inte jätteintressant att läsa om mina kroppsliga funktioner. Men att få barn innebär ju inte bara bilder på rosenröda barnkinder... Det är ju ändå rätt så många förändringar som ens kropp har varit med om senaste 15 månaderna!
Hur som helst.
Man lär sej nått nytt hela tiden. Jag trodde man mest kunde ha problem med amningen i början. Att när den väl kom igång så var det frid och fröjd och sedan sakta trappa ner när man skulle sluta. I början tyckte jag det var rätt svårt att hitta bekväma positions, handlederna och ryggen tog rätt mycket stryk. Och det var riktigt rejält smärtsamt där i början. Men sen började det rulla på och allt fungerade bra.
Men nu har jag tredje gången mjölkstockning på ett par veckor. I fredags var det rejäl smärta, feberfrossa och 38,3 graders feber på eftermiddagen (min normala temperatur är 35,8, så är rätt kallblodig av mej). Nu är det bättre, men har fortfarande 37 grader. Vi har börjat ge henne morgongröt nu också, så automatiskt har det blivit att hon ammar mindre. Men ska det vara såhär jobbigt att trappa ner amningen? (Om det nu är det som är orsaken.) Får ju ta det i snigeltakt isf... Blir det inte bättre under dagen får jag väl kontakta läkare...
Så, nu har jag fått beklaga mej lite. Dags för en dagens bild av ett barn med rosenröda kinder. Alltså denna krabat har gått och blivit ett halvt år! När hände det? Hon är ju fortfarande mitt lilla spädbarn som precis föddes...
Hur som helst.
Man lär sej nått nytt hela tiden. Jag trodde man mest kunde ha problem med amningen i början. Att när den väl kom igång så var det frid och fröjd och sedan sakta trappa ner när man skulle sluta. I början tyckte jag det var rätt svårt att hitta bekväma positions, handlederna och ryggen tog rätt mycket stryk. Och det var riktigt rejält smärtsamt där i början. Men sen började det rulla på och allt fungerade bra.
Men nu har jag tredje gången mjölkstockning på ett par veckor. I fredags var det rejäl smärta, feberfrossa och 38,3 graders feber på eftermiddagen (min normala temperatur är 35,8, så är rätt kallblodig av mej). Nu är det bättre, men har fortfarande 37 grader. Vi har börjat ge henne morgongröt nu också, så automatiskt har det blivit att hon ammar mindre. Men ska det vara såhär jobbigt att trappa ner amningen? (Om det nu är det som är orsaken.) Får ju ta det i snigeltakt isf... Blir det inte bättre under dagen får jag väl kontakta läkare...
Så, nu har jag fått beklaga mej lite. Dags för en dagens bild av ett barn med rosenröda kinder. Alltså denna krabat har gått och blivit ett halvt år! När hände det? Hon är ju fortfarande mitt lilla spädbarn som precis föddes...
Uppklädd inför lördagsfika med en annan liten bebis
tisdag 20 mars 2018
Ändrade planer...
Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Resan till Lanzarote fick bokas av. Lilla dottern hann inte riktigt bli frisk tills avfärd. Men ännu värre, hon lyckades smitta ner mannen i huset. Och när 2/3 i hushållet är sjuka, ja då kanske det inte är helt lämpligt att sätta sej på ett nästan 6 timmars flyg. Så det blev att avboka och vara hemma istället. Lite trist såklart, men vi hade ju som tur avbokningsförsäkring. Nu hoppas jag bara att sjukintyget ska godkännas så vi får pengarna tillbaka. Borde ju inte vara något problem, men jag har lite trust-issues när det kommer till sånt där...
Senaste tiden har vi spenderat mycket tid hemma och bara slöat på. Jag är även rätt nitisk med hennes sovrutiner och vill att dom flesta dagsvilor görs i hennes egen säng så att hon får sin djupsömn (och så att jag också har chans att få djupsömn på natten). Men man blir ju lite låst i hemmet då. Nu känner jag att jag behöver aktivera mej, komma ut och vara lite mera social. Vi började därför måndagen med ett besök till Fotografiska. Lilla damen tittade förundrat på bilderna. Får se vad vi hittar på idag!
Senaste tiden har vi spenderat mycket tid hemma och bara slöat på. Jag är även rätt nitisk med hennes sovrutiner och vill att dom flesta dagsvilor görs i hennes egen säng så att hon får sin djupsömn (och så att jag också har chans att få djupsömn på natten). Men man blir ju lite låst i hemmet då. Nu känner jag att jag behöver aktivera mej, komma ut och vara lite mera social. Vi började därför måndagen med ett besök till Fotografiska. Lilla damen tittade förundrat på bilderna. Får se vad vi hittar på idag!
torsdag 15 mars 2018
Mamma på vift, straffade sej direkt...
Hör och häpna, i lördags var jag ute. KVÄLLSTID!! Kändes overkligt, som att jag skulle ut och "göra stan". Gå på rave eller nått.
Okej, lite överdrivet, men så var känslan i alla fall. Det var smink, stövletter med klackar och jag tog dom mest o-amningsvänliga kläderna jag kunde hitta.
Alltså. Jag gick ut på middag nere vid Liljehomskajen (8 min promenad hemifrån) med ett par (höggravid dessutom, så vinet flödade inte heller så att säga). Inte riktigt att "göra stan", men vi "stängde stället" i alla fall och var typ dom sista som gick därifrån. Kändes häftigt och ovanligt. Jag har varit ifrån Nova flera gånger, så inge konstigt med det. Men då bara dagtid och enbart nån timme (max två) åt gången, jag ammar ju fortfarande så man får passa på mellan matningarna... Nu smet jag iväg efter kvällsamningen och mannen tog läggningen. Det var verkligen sån energiboost att få komma ut och socialisera kvällstid i vuxet sällskap, behövdes!
Men, det straffade sej direkt. På söndagen fick hon en riktigt jobbig hosta och var rosslig i halsen.
Jag vet att min kvällsutgång och hennes förkylning dagen efter högst troligtvis inte har nått med varandra att göra. Men en mammahjärna funkar ju inte alltid helt logiskt, så nu har vi knappt skilts åt sedan dess. Det är extremt mycket famn och bärande. Som tur sover hon ändå relativt bra i sin nu kraftigt lutande säng (har höjt huvudändan med ett gäng böcker), så vila för ryggen får jag ändå.
Men det är sjukt läskigt när små barn är sjuka. Lilla damen blir 6 månader på lördag (hurra!!) så hon är ju fortfarande bara min lilla hjälplösa nästan-nyfödda bebis. På tisdagskvällen åkte vi in till Sachsska barnakut (seriöst, varför döper man en akutmottagning som man knappt kan uttala och stava till?). Vid ett tillfälle under kvällen hade hon knappt kunnat andas för hon kräktes så mycket och segt slem. Tur att vi i mammagruppen nyligen hade gått igenom hur man gör när ett barn sätter något i halsen. Jag körde på samma sak här och slemmet kom upp och ut. Men usch så obehagligt. Efter rådfrågande av 1177, närakuten i Liljeholmen och läkare via Kry.se (så smidigt) så bestämde vi oss för att åka in. Jag tror inte jag hade kunnat sova en blund annars under natten utan bara legat och lyssnat hur hon andades.
Vi träffade väldigt gulliga och förstående läkare och sköterskor på plats. Läkarn sade att detta är extremt vanligt just nu i mars och gav oss råd hur vi skulle göra. Vi fick även låna en "ångmaskin" med saltlösning så att slemmet ska lösas upp. Det går lite lättare att behandla henne med denna (även fast hon inte är helt nöjd men en mask och ånga i ansiktet). När jag tar fram snorsugen eller näsduschen börjar hon sprattla och vrida sej som en orm på skötbordet. Svårt att pricka närborren då.
Så nu ångas det på för fullt, ammas däremellan och bärs runt en massa (kan ju säga att fammos besök till helgen har mycket bra tajming, extra händer och famn behövs, både lägenheten och jag själv är smått ofräscha om vi säger så... Mannen börjar även han känna sej lite krasslig.) Hoppas bara att hon blir frisk snabbt, på måndag går flyget ner till Lanzarote. Som tur tog vi denna gång ett av- och ombokningsskydd, tror det är första gången vi gör det? Hoppas den isf täcker "bara" en förkylning? "Bara" en förkylning kan ju ändå vara ganska allvarligt för dom små...
lördag 10 mars 2018
Sportlovet - en vecka senare...
Hej bloggen, det blev visst lite paus pga diverse saker. Största orsaken, vi tog sportlov! Och Blogger har ingen app längre (varför???) och min telefon är för gammal/klen för att kunna ladda upp bilder till bloggen via webbläsaren. Men strunt i det nu, här kommer en uppdatering om vad som hände under sportlovet!!
Hela familjen började sportlovsfirandet i Umeå! Vi hade det väldigt trevligt, mycket familjemys med Novas kusiner och deras föräldrar! Och det blev pulkpremiär för lilla damen!!
Inga känslostormar direkt från hennes sida över pulkåkningen, tror hon mest var konfunderad över varför hon måste ha tre lager overaller på sej (såg ut som en liten Michelin-baby).
Sedan mötte moffa upp oss på Wasaline och vi tog båten över till Vasa.
Under detta sportlov blev det en hel del sportande faktiskt!! Vi skidade 6,5km! Så otroligt meditativt att skida, saknar verkligen att kunna göra det här i Stockholm.
Nova lärde sej göra sit-ups och ville kräla ur stolen. Bra med bälte... Hon lyckades även göra sin första rulla från rygg till mage! Lilla babyn håller på att bli stor!
Vi besökte Botniahallen där det var fullt ös med sportande barn.
Nova gjorde premiär på disco. Vi svängde loss till KAJs "Pa to ta na kako".
Sedan begav vi oss ut på isen! Alltså vi hade sån tur med vädret, strålade sol mest hela tiden!! Okej, kanske lite väl kallt med -18 vissa dagar, men då höll vi oss inne..
Som vanligt sov hon bort det mesta av utomhus aktiviteterna.
Jag testade det här med skridskor igen! Säkert 10 år sedan sist, kanske mer?
Riktigt roligt det med!
Kalas!! Alla familjemedlemmar är mars-barn så det bjöds på godsaker!
Som sagt, det blev en hel del sportande under lovet. Det blev till och med badminton match! SÅ ROLIGT!
Hejarklacken var på plats.
Kanske taskig mamma nu, men måste ju ta ett kort. Hon såg så söt ut...
Som vanligt när man är på besök i hemtrakterna blev det en vända (eller ett par vändor) till loppis. Vasa och Smedsby har väldigt bra loppisar. Halvjobbigt att packa ihop allt bara... Att flyga hem ensam med en bebis, tung väska, ryggsäck och en gigantisk Canada Goose jacka är inte det roligaste.
Men det gick, vi tog till och med flygbussen till Liljeholmen. Eftersom jag är ytterst strikt med hennes sovtider så fick jag bygga ett provisoriskt lamp-skydd så att hon kunde somna på bussen. Att ha en spotlight lysande rakt på sej uppmanar inte precis till sömn...
Det var vårt sportlov det, riktigt roligt, sportigt och händelserikt!
Hela familjen började sportlovsfirandet i Umeå! Vi hade det väldigt trevligt, mycket familjemys med Novas kusiner och deras föräldrar! Och det blev pulkpremiär för lilla damen!!
Inga känslostormar direkt från hennes sida över pulkåkningen, tror hon mest var konfunderad över varför hon måste ha tre lager overaller på sej (såg ut som en liten Michelin-baby).
Under detta sportlov blev det en hel del sportande faktiskt!! Vi skidade 6,5km! Så otroligt meditativt att skida, saknar verkligen att kunna göra det här i Stockholm.
Nova lärde sej göra sit-ups och ville kräla ur stolen. Bra med bälte... Hon lyckades även göra sin första rulla från rygg till mage! Lilla babyn håller på att bli stor!
Vi besökte Botniahallen där det var fullt ös med sportande barn.
Nova gjorde premiär på disco. Vi svängde loss till KAJs "Pa to ta na kako".
Sedan begav vi oss ut på isen! Alltså vi hade sån tur med vädret, strålade sol mest hela tiden!! Okej, kanske lite väl kallt med -18 vissa dagar, men då höll vi oss inne..
Som vanligt sov hon bort det mesta av utomhus aktiviteterna.
Jag testade det här med skridskor igen! Säkert 10 år sedan sist, kanske mer?
Riktigt roligt det med!
Kalas!! Alla familjemedlemmar är mars-barn så det bjöds på godsaker!
Som sagt, det blev en hel del sportande under lovet. Det blev till och med badminton match! SÅ ROLIGT!
Hejarklacken var på plats.
Som vanligt när man är på besök i hemtrakterna blev det en vända (eller ett par vändor) till loppis. Vasa och Smedsby har väldigt bra loppisar. Halvjobbigt att packa ihop allt bara... Att flyga hem ensam med en bebis, tung väska, ryggsäck och en gigantisk Canada Goose jacka är inte det roligaste.
Men det gick, vi tog till och med flygbussen till Liljeholmen. Eftersom jag är ytterst strikt med hennes sovtider så fick jag bygga ett provisoriskt lamp-skydd så att hon kunde somna på bussen. Att ha en spotlight lysande rakt på sej uppmanar inte precis till sömn...
Det var vårt sportlov det, riktigt roligt, sportigt och händelserikt!
tisdag 20 februari 2018
Jag borde...
Ibland är det svårt att göra det man egentligen borde göra. Som nu. Jag borde egentligen börja förbereda mej inför kommande resa, först en helg i Umeå och sedan båten över för att vara en vecka i Vasa. Och om jag inte packade borde jag göra magövningar. Och nackövningar. Och ryggövningar. Det har varit dåligt med träning på sista tiden och det börjar kännas. Jag hade också tänkt baka lite bröd att ta med på resan, har hittat recept på riktigt gott och enkelt lchf bröd!! Men kan inte vispa ägg just nu, vill inte utmana ödet med en sovande bebis i rummet bredvid. Och sist men inte minst, tvätten borde hängas. Fast egentligen borde jag göra avslappningsövningar, ligga på spikmatta och varva ner för att lättare somna i kväll. (Lilla damen hade inte alls en bra natt i natt, det bökades runt, gnälldes och inte alls lust att enkelt somna om. Hoppas det bara var en dålig natt, det har gått så mycket bättre nu en tid, vill inte ha bakslag...)
Så vad gör jag. Jo, jag surfar runt på diverse bloggar. Och läser nån tidning på Readly. Och nu skriver ett inlägg på egna bloggen. Jätte vettiga saker alltså. Men nu ska jag ta mej i kragen och hänga tvätten och sedan börja dra mej till sängs. Mentalt har jag packat halva kvällen, så det går väl rätt snabbt att göra imorgon. Hoppas vi...
Våran lilla 5 månades bebis som håller på att riva stället. Dags att barnsäkra lägenheten snart?
Så vad gör jag. Jo, jag surfar runt på diverse bloggar. Och läser nån tidning på Readly. Och nu skriver ett inlägg på egna bloggen. Jätte vettiga saker alltså. Men nu ska jag ta mej i kragen och hänga tvätten och sedan börja dra mej till sängs. Mentalt har jag packat halva kvällen, så det går väl rätt snabbt att göra imorgon. Hoppas vi...
Våran lilla 5 månades bebis som håller på att riva stället. Dags att barnsäkra lägenheten snart?
måndag 12 februari 2018
Att ändra sovrutiner
Jag började detta inlägg för två veckor sedan, men det blev lite paus... Nu ska jag avsluta det!
28 januari:
Huh, vi är inne i en process att ändra våra sovrutiner för vår lilla dam. Inte helt det lättaste, men det går framåt!! Min hjärna är för trött för att skriva en flytande text (tänkte precis stava text med ä....), så här kommer en lista istället! Kanske inte alls intressant för er att läsa, men lättare för mej att minnas och strukturera upp saker och ting!
Varför nu?
För att jag nu sover sämre med henne i sängen, jag vaknar för många gånger och somnar inte om lika lätt. Hon är lite över 4 månader och har en tydlig dygnsrytm och tror det är en bra tid för att införa rutiner. Hon har dessutom precis kommit ur en ganska stor utvecklingsfas (enligt wonder weeks iaf...) så nu kan det vara läge att passa på! Tyvärr håller hon på att få en tand, men dom lär ju inte sluta komma på ett tag, så det får gå... (UPDATE, det var TVÅ tänder..)
Förberedelse:
Jag har börjat läsa på om barn och sömn. Verkar ju vara ett omskrivet ämne! Jag har beställt några böcker av Kim West från Adlibris (och mejlat och gnällt varför dom tar sån tid...), läst Anna Wahlgrens "Sova hela natten" (är mycket skeptiskt till vissa av hennes saker...), lyssnat på Yoga girls podcast "the sleepe episode" ett par gånger och scannar nätet efter tips, idéer och fakta. Men försöker hålla mej borta från forum som familjeliv... Jag har höga förhoppningar på Kim Wests böcker, så just nu har vi bara börjat lite halvt som halvt med vårt nya sov-liv. Eftersom vi lever på 2010-talet måste man ju såklart ha en app också för att hantera detta (IRONISK, men sant tyvärr), där jag registrerar när hon sover och äter. Kan tyckas stressande, men jag har så dålig koll och uppfattning, så detta underlättar. Jag kan tex. inte uppskatta hur ofta jag ammar eller hur många timmar hon sov tidigare. Nu är det lättare att hålla koll och förhoppningsvis kunna få in bra tider och rutiner framöver. Och hålla reda på om man ammade på höger eller vänster sida senast. Hjärnan är lite mos just nu...
Nya rutiner just nu:
- stiger upp kl 7 på morgonen med ett glatt (men något fejkat) GOD MORGON!! Tidigare har vi stigit upp när vi vaknat, allt mellan 7 och 10 på morgonen. Men ska man få en bra kväll måste man väl börja från morgonen.
- större fokus på att hon ska sova bra tupplurar under dagarna. Och inte bara under promenader, tydligen får dom inte så bra djupsömn då. Nu har vi henne i vagnen i hallen och vaggar henne till sömn, en förmiddag sov hon hela två timmar!!! Vanligtvis har hennes tupplurar varit 20-40 min i min famn efter en amning...
- jobbar på att införa ordentliga kvällsrutiner och ritualer. Har inte haft några tidigare. Vi filar och funderar ännu på hur exakt dom ska vara... Just nu tänker vi mat, pyjamas, babymassage, bok och mys i vår säng med svag belysning och sedan läggning i henens säng.
- nu ska det sovas i babynestet och därmed basta!! Nu är det skrivet, så nu är det bara att följa!! Men, babynestet får vandra mellan vår säng och spjälsängen. Men hon ska inte ligga i armhålan min längre!!
- mat och sömn ska separeras på dagen och kvällen. Tidigare hade hon tendens att somna vid amning. Nu försöker jag amma när hon är piggare så att hon inte ska associera amning till sömn och därför "kräva" det för att somna
- andra kvällen i rad nu som vi lagt henne och sova själv medan nån sitter bredvid. Igår var det 1 timmes gnäll och skrik. Idag gjorde mannen det på 20-30 minuter. Vi kör en lätt variant av Anna Wahlgrens "buffning" för att lugna henne men sitter hela tiden vid hennes sida och sjunger eller talar tryggt till henne (och är det panik-skrik tar vi upp henne). Hon somnar alltså inte "av sej själv", men tycker det är ett stort steg från att alltid ha somnat vid bröstet...
Resultat hittills:
- JAG ÄR SÅ TRÖTT! Min sovmorgon har ju försvunnit. Samtidigt har jag tidigare somnat väldigt sent på natten, så kanske bra att jag också "rättar till dygnet". Men det är mycket att fundera på just nu och rätt stressande att bryta rutiner och vara på okänd mark, så jag har väldigt svårt att somna. Igår somnade jag vid halv 4 på morgonen. Även fast lilla damen sov sedan kl 20 (med nått uppvak för amning)
- läggtiden halverades på två dagar. Men bara det att hon somnade i sitt babynest utan amning är en STOR seger!! Det går med andra ord, nu är det bara att hålla i rutinen
- hon sover mera och bättre på dagarna
Önskemål om framtiden:
- att hon ska lära sej och vara så trygg att hon kan somna av sej själv, både på kvällen och under natten. Nu måste hon ha vår hjälp.
- att jag ska sova bättre. Hon har ändå fått sina timmar eftersom vi hjälpt henne till det, men nu börjar det tära rejält på mej.
Så, håll alla tummar att detta går åt rätt håll nu!! Och har ni tips på rutiner, hjälp eller litteratur, dela gärna!!
UPDATE 12 feb:
Blev visst ett maratonlångt inlägg detta. Jag hann inte korrekturläsa det och sedan kom ett par riktigt katastrofnätter för mej. Jag fick totalt 2 timmars sömn (uppdelat såklart) ett par nätter i rad och var knappt funktionsduglig. Mannen fick jobba hemifrån en dag som stöd och han tog halva nätterna. Jag sökte läkarhjälp, fick egentligen inte så mycket hjälp men skönt att få stöd i alla fall. Nova sov alltså helt okej, det var jag som inte kunde somna och jag behövde hjälp att komma ur den onda spiralen. Ju mindre jag sov, desto sämre sov jag. Efter massage, spikmatta, avslappningsband, träff med läkare och anmälan till online-KBT terapi (inte hört nått från dom ännu dock..) så kunde min hjärna börja varva ner och jag somna snabbare. SKÖNT! Några nätter sov jag rätt så bra och det gjorde otroligt mycket. Nu börjar jag sova lite sämre igen, så dags att fokusera på avslappning igen för min del.
Och Nova då? Det tar ca 20 min för henne att somna på kvällarna. Jag sitter bredvid sängen hennes (har inte vågat lämna rummet ännu), men halva tiden sitter jag tyst och läser Kindle och hon bökar runt i sitt babynest. Dom flesta kvällar så sover hon kl. 19.15. Det är kanske en vecka sedan hon nattammade senast, förstå lyckan att det självmant försvunnit i och med att sömnen förbättrats! Och vi ger henne kvällsgröt, den tror jag håller henne mått längre. Hon grymtar och gnäller rätt ofta under nätterna, vilket gör att jag vaknar direkt och är redo med giraff-nappen. Oftast är det bara ljud i sömnen och hon fortsätter sova. Men hon vaknar även till några gånger och jag lugnar henne till sömn igen med nappen och lite hyschande. Ibland vaknar hon för tidigt och kan inte somna om. Men för det mesta vaknar hon mellan kvart före 7 och 7. Jag försöker att ha kl 7 som start på morgonen, då stiger mannen upp för jobbet och vi får ha lite härligt (och något sömndrucket) familjemys i sängen. Hon sover tre tupplurar per dag, två i sin säng och den tredje oftast ute på promenad. Under promenaden sover hon nästan så länge man är ute och går, kan vara upp till 2 timmar. I sin egen säng sover hon oftast 40-50 min.
Summa summarum av dagsläget:
Novas sömnrutiner är SÅ MYCKET BÄTTRE NU!! Vi är inte helt i hamn ännu, har ju en vision om att kunna lägga henne och hon somnar av sej själv, sover längre tupplurar och sover ljudlöst hela natten lång (hehe, okej, sista är önsketänkande från en lättväckt mamma...) Men med tanke på hur det såg ut för en månad sedan och att hon faktiskt inte ens är fem månader ännu (fyller om 5 dagar!!) så är detta ändå helt fantastiskt tycker jag!!
Framåt:
Vi ska fortsätta hålla på hennes rutiner och speciellt fokusera på dagsvilan. Men, jag ska speciellt fokusera på min nattsömn igen. Kanske börja sova med öronproppar för att inte vara så otroligt lättväckt. OCH, peppar peppar, ta i trä och allt annat. Jag är fullt medveten på att detta kan gå tillbaka och bli värre igen och hon mitt i allt vill nattamma. Jag vågar inte ta ut något i förskott eller ropa hej ännu. Kanske därför jag inte riktigt vågar slappna av heller och inte sover så bra. Men jag vill inte jinxa något. Även om jag njuter massor av hur långt vi kommit.
Långt inlägg och skrivet med några veckors mellanrum, så kanske inte så välskrivet. Nu vaknade dessutom lilla damen, så dags att trycka på publicera knappen (även om jag inte korrekturläst andra delen, men lär ta några veckor till isf...)
28 januari:
Huh, vi är inne i en process att ändra våra sovrutiner för vår lilla dam. Inte helt det lättaste, men det går framåt!! Min hjärna är för trött för att skriva en flytande text (tänkte precis stava text med ä....), så här kommer en lista istället! Kanske inte alls intressant för er att läsa, men lättare för mej att minnas och strukturera upp saker och ting!
Varför nu?
För att jag nu sover sämre med henne i sängen, jag vaknar för många gånger och somnar inte om lika lätt. Hon är lite över 4 månader och har en tydlig dygnsrytm och tror det är en bra tid för att införa rutiner. Hon har dessutom precis kommit ur en ganska stor utvecklingsfas (enligt wonder weeks iaf...) så nu kan det vara läge att passa på! Tyvärr håller hon på att få en tand, men dom lär ju inte sluta komma på ett tag, så det får gå... (UPDATE, det var TVÅ tänder..)
Förberedelse:
Jag har börjat läsa på om barn och sömn. Verkar ju vara ett omskrivet ämne! Jag har beställt några böcker av Kim West från Adlibris (och mejlat och gnällt varför dom tar sån tid...), läst Anna Wahlgrens "Sova hela natten" (är mycket skeptiskt till vissa av hennes saker...), lyssnat på Yoga girls podcast "the sleepe episode" ett par gånger och scannar nätet efter tips, idéer och fakta. Men försöker hålla mej borta från forum som familjeliv... Jag har höga förhoppningar på Kim Wests böcker, så just nu har vi bara börjat lite halvt som halvt med vårt nya sov-liv. Eftersom vi lever på 2010-talet måste man ju såklart ha en app också för att hantera detta (IRONISK, men sant tyvärr), där jag registrerar när hon sover och äter. Kan tyckas stressande, men jag har så dålig koll och uppfattning, så detta underlättar. Jag kan tex. inte uppskatta hur ofta jag ammar eller hur många timmar hon sov tidigare. Nu är det lättare att hålla koll och förhoppningsvis kunna få in bra tider och rutiner framöver. Och hålla reda på om man ammade på höger eller vänster sida senast. Hjärnan är lite mos just nu...
Nya rutiner just nu:
- stiger upp kl 7 på morgonen med ett glatt (men något fejkat) GOD MORGON!! Tidigare har vi stigit upp när vi vaknat, allt mellan 7 och 10 på morgonen. Men ska man få en bra kväll måste man väl börja från morgonen.
- större fokus på att hon ska sova bra tupplurar under dagarna. Och inte bara under promenader, tydligen får dom inte så bra djupsömn då. Nu har vi henne i vagnen i hallen och vaggar henne till sömn, en förmiddag sov hon hela två timmar!!! Vanligtvis har hennes tupplurar varit 20-40 min i min famn efter en amning...
- jobbar på att införa ordentliga kvällsrutiner och ritualer. Har inte haft några tidigare. Vi filar och funderar ännu på hur exakt dom ska vara... Just nu tänker vi mat, pyjamas, babymassage, bok och mys i vår säng med svag belysning och sedan läggning i henens säng.
- nu ska det sovas i babynestet och därmed basta!! Nu är det skrivet, så nu är det bara att följa!! Men, babynestet får vandra mellan vår säng och spjälsängen. Men hon ska inte ligga i armhålan min längre!!
- mat och sömn ska separeras på dagen och kvällen. Tidigare hade hon tendens att somna vid amning. Nu försöker jag amma när hon är piggare så att hon inte ska associera amning till sömn och därför "kräva" det för att somna
- andra kvällen i rad nu som vi lagt henne och sova själv medan nån sitter bredvid. Igår var det 1 timmes gnäll och skrik. Idag gjorde mannen det på 20-30 minuter. Vi kör en lätt variant av Anna Wahlgrens "buffning" för att lugna henne men sitter hela tiden vid hennes sida och sjunger eller talar tryggt till henne (och är det panik-skrik tar vi upp henne). Hon somnar alltså inte "av sej själv", men tycker det är ett stort steg från att alltid ha somnat vid bröstet...
Resultat hittills:
- JAG ÄR SÅ TRÖTT! Min sovmorgon har ju försvunnit. Samtidigt har jag tidigare somnat väldigt sent på natten, så kanske bra att jag också "rättar till dygnet". Men det är mycket att fundera på just nu och rätt stressande att bryta rutiner och vara på okänd mark, så jag har väldigt svårt att somna. Igår somnade jag vid halv 4 på morgonen. Även fast lilla damen sov sedan kl 20 (med nått uppvak för amning)
- läggtiden halverades på två dagar. Men bara det att hon somnade i sitt babynest utan amning är en STOR seger!! Det går med andra ord, nu är det bara att hålla i rutinen
- hon sover mera och bättre på dagarna
Önskemål om framtiden:
- att hon ska lära sej och vara så trygg att hon kan somna av sej själv, både på kvällen och under natten. Nu måste hon ha vår hjälp.
- att jag ska sova bättre. Hon har ändå fått sina timmar eftersom vi hjälpt henne till det, men nu börjar det tära rejält på mej.
Så, håll alla tummar att detta går åt rätt håll nu!! Och har ni tips på rutiner, hjälp eller litteratur, dela gärna!!
UPDATE 12 feb:
Blev visst ett maratonlångt inlägg detta. Jag hann inte korrekturläsa det och sedan kom ett par riktigt katastrofnätter för mej. Jag fick totalt 2 timmars sömn (uppdelat såklart) ett par nätter i rad och var knappt funktionsduglig. Mannen fick jobba hemifrån en dag som stöd och han tog halva nätterna. Jag sökte läkarhjälp, fick egentligen inte så mycket hjälp men skönt att få stöd i alla fall. Nova sov alltså helt okej, det var jag som inte kunde somna och jag behövde hjälp att komma ur den onda spiralen. Ju mindre jag sov, desto sämre sov jag. Efter massage, spikmatta, avslappningsband, träff med läkare och anmälan till online-KBT terapi (inte hört nått från dom ännu dock..) så kunde min hjärna börja varva ner och jag somna snabbare. SKÖNT! Några nätter sov jag rätt så bra och det gjorde otroligt mycket. Nu börjar jag sova lite sämre igen, så dags att fokusera på avslappning igen för min del.
Och Nova då? Det tar ca 20 min för henne att somna på kvällarna. Jag sitter bredvid sängen hennes (har inte vågat lämna rummet ännu), men halva tiden sitter jag tyst och läser Kindle och hon bökar runt i sitt babynest. Dom flesta kvällar så sover hon kl. 19.15. Det är kanske en vecka sedan hon nattammade senast, förstå lyckan att det självmant försvunnit i och med att sömnen förbättrats! Och vi ger henne kvällsgröt, den tror jag håller henne mått längre. Hon grymtar och gnäller rätt ofta under nätterna, vilket gör att jag vaknar direkt och är redo med giraff-nappen. Oftast är det bara ljud i sömnen och hon fortsätter sova. Men hon vaknar även till några gånger och jag lugnar henne till sömn igen med nappen och lite hyschande. Ibland vaknar hon för tidigt och kan inte somna om. Men för det mesta vaknar hon mellan kvart före 7 och 7. Jag försöker att ha kl 7 som start på morgonen, då stiger mannen upp för jobbet och vi får ha lite härligt (och något sömndrucket) familjemys i sängen. Hon sover tre tupplurar per dag, två i sin säng och den tredje oftast ute på promenad. Under promenaden sover hon nästan så länge man är ute och går, kan vara upp till 2 timmar. I sin egen säng sover hon oftast 40-50 min.
Summa summarum av dagsläget:
Novas sömnrutiner är SÅ MYCKET BÄTTRE NU!! Vi är inte helt i hamn ännu, har ju en vision om att kunna lägga henne och hon somnar av sej själv, sover längre tupplurar och sover ljudlöst hela natten lång (hehe, okej, sista är önsketänkande från en lättväckt mamma...) Men med tanke på hur det såg ut för en månad sedan och att hon faktiskt inte ens är fem månader ännu (fyller om 5 dagar!!) så är detta ändå helt fantastiskt tycker jag!!
Framåt:
Vi ska fortsätta hålla på hennes rutiner och speciellt fokusera på dagsvilan. Men, jag ska speciellt fokusera på min nattsömn igen. Kanske börja sova med öronproppar för att inte vara så otroligt lättväckt. OCH, peppar peppar, ta i trä och allt annat. Jag är fullt medveten på att detta kan gå tillbaka och bli värre igen och hon mitt i allt vill nattamma. Jag vågar inte ta ut något i förskott eller ropa hej ännu. Kanske därför jag inte riktigt vågar slappna av heller och inte sover så bra. Men jag vill inte jinxa något. Även om jag njuter massor av hur långt vi kommit.
Långt inlägg och skrivet med några veckors mellanrum, så kanske inte så välskrivet. Nu vaknade dessutom lilla damen, så dags att trycka på publicera knappen (även om jag inte korrekturläst andra delen, men lär ta några veckor till isf...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)