4 månader i den nya staden

Hur länge får man kalla sej nyinflyttad? Nu har jag varit här ganska exakt fyra månader och jag undrar vart tiden flög iväg? Och får jag fortfarande säga: "jag är ny här"? Jag tror det kommer att gå 1,5 år och jag kommer fortfarande att säga att jag är ganska ny här. 

Men, fyra månader är ändå en tid och jag börjar komma ur förälskelsefasen. Allt glittrar och glimmar inte längre och ibland blir man så himla trött på vissa saker. Men, man har också upptäckt en del rätt så fantastiska saker. Så här är min lista över saker jag inte gillar och saker jag gillar.

Jag gillar inte:
- folk som tutar precis hela hela hela tiden. 
- bilister får svänga höger i en korsning även fast dom har rött. Dvs du går aldrig säker.
- alla dessa paraplyn när det regnar. Enda sättet att skydda sej från att bli ner spetsad av paraplyna är att själv ha ett paraply som sköld.
- saknar laktosprodukter. Eller vet någon vara man kan hitta det?
- övervänlig butikspersonal. Alla som jobbar på Uniqlo behöver inte skrika "welcome to Uniqlo" till mej, det räcker med en. Jag är van hemifrån med butikspersonal som knappt hälsar på en när man kommer in. 
- krånglig byråkrati. Suck. 
- luftfuktigheten. Visst, du blir svettig och klibbig på fem sekunder, men det ännu jobbigare är att har du lämnat fram t.ex. chips under natten är dom äckligt mjuka på morgonen. Jag gillar chips, mycket, och jag vill ha dom krispiga.
- folk som klagar på allt och alla här i Shanghai. (Ja, dvs jag själv i detta fall)

Jag gillar:
- maten. Kinesiska, övrig asiatisk och västerländsk. För dom pengarna man betalar för ett besök på en halvbra ställe där hemma, kan man äta och dricka riktigt gott på ett riktigt schysst ställe här. Och det finns alltid något nytt att upptäcka.
- även fast det kan vara lite (läs mycket) jobbigt att bli förföljd i en butik så är dom ju otroligt hjälpsamma när man väl vill ha hjälp. Har dom inte den varan man frågar efter börjar dom engagera all personal runtomkring en och alla springer frenetiskt och letar det man frågade efter. 
- shoppingen. Fake, äkta, dyrt, billigt, kläder, inredning, allt finns här. 
- sy upp saker. Och skulle man mot förmodan inte hitta det man vill ha kan man alltid sy upp det för inte alls så dyr peng. Fantasin sätter gränserna. Och man kan även göra läderskor och väskor. Jag har ännu inte gett mej in på det, det känns som en farlig mark, lätt beroendeframkallande. 
- taxi, dom kör som galningar men finns för det mesta överallt och starttaxan är 14kr. 
- tunnelbanan, ren, enkel att hitta i, ordentlig ac, snabb (oftast snabbare än taxi), effektiv och kostar ca 3kr.
- Ayin, vår städerska och hjälpare i nöden. Hon ringer och fixar när det är stopp i handfatet och jag har inte hållit i en dammsugare på fyra månader. 
- Ayin igen, vi (okej, mest P) försöker alltid plocka undan innan hon kommer. Vi vill att hon ska städa, inte plocka undan efter oss. Men, faktumet är att det är en tredje person som finns i lägenheten och flyttar på saker. Man kan alltså alltid skylla på henne om man inte hittar något. Man behöver aldrig känna sej glömsk eller förvirrad när man tappat bort något, ayin har säkert bara lagt det på ett annat ställe... 
- när man går till jobbet 8.15 på morgonen och det är härligt varmt i luften. 
- alla andra expats runt omkring en som förgyller tiden.


 Så efter fyra månader kan jag konstatera att sakerna på "jag gillar"-listan lätt väger tyngre än den andra listan. Det kommer att bli två intressanta år här!