Jag har äntligen läst ut "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara. Eller "äntligen" är fel ord, kanske borde skriva tyvärr istället. Den är en riktig tegelsten, men hade nästan kunnat vara ännu längre, så bra var den!
Jag tror jag gjort denna jämförelse tidigare här på bloggen, men so be it... Det var så skönt att läsa denna bok efter att ha läst Fredrik Backmans "Vi mot er". Historien i den boken och den tidigare "Björnstad" var väldigt gripande och aktuell, men jag störde mej något otroligt på språket. Ni vet hur en inledning/avslutning/mellantext kan skrivas, så där kraftfullt, korta meningar, korta stycken, slagkraftigt helt enkelt. Men när hela boken är skriven på det sättet blir det väldigt svårläst, det blir för hackigt och jag få inget flyt i läsandet. Ni vet ordspråket "plocka russin ur kakan", Backmans böcker är bara russin och det behövs en kaka också...
"Ett litet liv" var precis tvärtom. Den har långa beskrivande texter som är väldigt välskrivna, ibland kanske lite väl utsvävande. Språket flyter på otroligt bra och texten är lättläst även om ämnet kan stundvis vara riktigt tungt. När jag läser är själva handlingen och berättelsen den viktiga för mej, språket blir mera ett verktyg för att förmedla historien. (Kanske var det därför jag inte riktigt fastnade för Ferrantes böcker, dom var nästan mera en språklig upplevelse istället för en fängslande historia... Det gick för långsamt fram för att hålla mitt intresse.)
Jag kan varmt rekommendera "Ett litet liv"! Googla om ni är intresserad av handlingen, är för lat för att dra den här...
Frågan är nu bara, vilken bok ska följa denna? Tror nästan jag behöver en "palate cleanser", behöver smälta denna först innan jag börjar med något annat större projekt. Kanske får det bli en lättsammare roman, någon feel-good bok? Har ni förslag på det? Och efter en "palate cleanser" bok vill jag ju ha en lika bra och gärna lika lång bok som "Ett litet liv". Tips på det?
måndag 30 oktober 2017
söndag 29 oktober 2017
From hell to heaven på några timmar
Jag tar tillbaka det där jag skrev igår om att skrik och gråt alltid går att få bot på genom amning. Igår hade vi en riktigt dramatisk läggning. Alltså om man jämför med vad vi är vana vid...
Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.
Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??
För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung".
Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova.
Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)
Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick.
Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.
Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??
För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung".
Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova.
Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)
Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick.
Lugnt sovande bebe, helt omedveten om hur hon skrämt slag på sin mamma...
lördag 28 oktober 2017
Allt är inte rosenrött....
Hittills har jag mest skrivit positiva inlägg om att vara mamma. Majoriteten av stunderna är ju klart positiva! Men, det är inte alltid rosenrött. Eller säger man rosaskimrande? Dans på rosor?
Anywho.
Här är den jobbiga listan:
Nätterna
Sömnbristen är kanske inte det värsta. Dagarna går rätt bra för mej, känner mej inte så väldigt trött. Sen gör jag ju knappt något aktivt på dagarna heller, jag bejakar och följer amningshjärnans kapacitet. Men nätterna kan vara tuffa, det är många vakna timmar och det är nästan frustrationen som är värre än själva sömnbristen. Senaste tre nätterna har varit helt olika:
Natt 1: Riktigt bra. Nova sov i 1-1,5h etapper, vaknade för att äta och somnade nästan direkt efteråt. Vanligtvis tar det en stund för mej att somna om, men denna natt gick det snabbt. Amningen och att vagga henne till djupare sömn tog bara 30 min. Jag kunde alltså samla på mej många timmar, behövde inte vara uppe och gå och tror inte ens det kom en bajsblöja.
Natt 2: Hoppades natt 1 skulle upprepa sej. Det var väl det stora misstaget, att ha förväntningar. Jag var riktigt trött, ögonen gick i kors och kunde knappt hålla mej vaken när jag låg och ammade på kvällen. Hon hade svårt att somna om efter varje amning och vaknade upp 5 min efter att jag lagt henne i sin säng. Efter 3 tiden väser jag ilsket till den stackars oskyldigt sovande mannen att "nu får DU ta hand om DITT barn". Jättebra sätt att väcka sin partner på! Rekommenderas!
Natt 3: Under själva natten fick jag sova mindre än natten innan, men mest pga att jag var rätt pigg och inte kunde somna. Och missar man sin 1-1,5h lucka så får man vänta till nästa. Men kände mej ändå inte så trött. Som tur var det natten till lördag, så jag fick istället sovmorgon. För när klockan börjar närma sej 4 och man knappt sovit något, då börjar tröttheten komma krypande...
Kvällarna
Känns mest som en uppladdning inför dom långa nätterna
Mina kläder
Jag har inge som helst problem med att min kropp ändrats. Men jag vill verkligen kunna börja använda mina vanliga kläder igen. Dom flesta överdelar är inge problem passformsmässigt, men dom är inte så amningsvänliga. Majoriteten av mina byxor går inte att knäppa ännu, och det är det jobbigaste. Jag har typ 3-4 byxor jag kan använda just nu och börjar tröttna på dom. Och jag vill verkligen inte köpa en ny byxgarderob, så jag hoppas att jag snart kommer i dom igen.
Kroppen
- axlar, armar och handleder mår sådär av all amning och bärande av bebis
- amningen har slutat vara smärtsam nu, det känns inte längre som att en piraya tuggar. Men efter 40 minuters gnagande är det ju rätt ömt... Och när sylvassa små naglar hugger tag i ens känsligare och redan ömma delar, ja då vet man att man lever!!
- svanken börjar ta stryk av en inte-allitd-så-ergonomisk amning och konstiga bärtekniker
- jag längtar till att få komma igång med träningen!!!! Jag är inte van att min kropp inte är i sånt skick att jag inte kan klara ett träningspass.
Tiden
Vart tar den vägen? Man hinner knappt göra något under dagarna när man är så låst vid soffan och amning eller en sovande bebis i Babybjörnen på magen. Och att fortfarande gå i pyjamas på eftermiddagen kan vara rätt soft, när man gör det av fri vilja. Men när man vill, men inte kan komma ur den och in i duschen förrän sent på eftermiddagen blir det frustrerande (speciellt med tanke på nästa punkter).
Kroppsvätskor
Både ens egna och andras. Det är bröst som läcker, amning som är en klottig historia, en bebis som spyr och dreglar all-over och läckande blöjor. Inatt behövde vi båda byta pyjamas...
Lägenheten
Jag gillar att vara hemma, mestadels är det väldigt mysigt. Men ibland blir den isolerande. Att komma utanför dörren kan ibland ta 5 min och ibland 1,5 h.
Sociala
Som tur har jag flera vänner som också har barn, så det har blivit en del play-dates (för oss föräldrar, barnen har knappt lagt märke till varandra). Och väldigt roligt att alla ser det som en självklarhet att dom kommer över och hälsar på, vilket underlättar väldigt mycket eftersom att komma utanför dörren är som sagt ett projekt. Men man är ju inte alls lika social som när man jobbade och dagligen snackade med kollegor. Kan sakna det rätt mycket.
Gråt och skrik
Det är ju jobbigt att höra sitt barn gråta. Men ska egentligen inte klaga. Den darrande underläppen är bedårande söt och hennes "lugna" gråt låter som när en katt jamar. Gallskriket är mindre charmigt (vilket alltid inträffar när man ska ut genom dörren, hur snabb man än försöker vara). Men hittills har hon alltid lugnat ner sej så fort hon fått amma, så jag har en enkel lösning (men det leder till nästa punkt). Styrkekramar till föräldrar som har barn med kolik, vet inte hur ni klarar det!!
Låst
Anknytningen oss emellan har fungerat väldigt bra. Men så länge jag helammar är vi rätt låsta vid varandra, på gott och ont. Jag har testat att pumpa lite grann och det verkar gå bra med flaskan. Nästa steg blir att bunkra upp så jag kan smita iväg (gymmet kommer vara första anhalten) utan att behöva oroa mej allt för mycket (kommer väl alltid att vara orolig?).
Det var min kämpigt-som-nybliven-förälder lista. Och jag är väl medveten om att det kunde vara mycket mycket mycket jobbigare, så jag är extremt tacksam ändå hur lindrig vi kommit undan med bekymmer! Detta är ju vanliga och ganska oundvikliga svårigheter när man har en baby. Men ändå. Att vara nybliven (eller säkert också erfaren) förälder är inte helt lätt alla gånger. Som tur blir man ju totalt söndercharmad när det kommer ett leende. Dåliga nätter, spyor och blöjbyten är som bortblåsta då. Nästan iaf.
Anywho.
Här är den jobbiga listan:
Nätterna
Sömnbristen är kanske inte det värsta. Dagarna går rätt bra för mej, känner mej inte så väldigt trött. Sen gör jag ju knappt något aktivt på dagarna heller, jag bejakar och följer amningshjärnans kapacitet. Men nätterna kan vara tuffa, det är många vakna timmar och det är nästan frustrationen som är värre än själva sömnbristen. Senaste tre nätterna har varit helt olika:
Natt 1: Riktigt bra. Nova sov i 1-1,5h etapper, vaknade för att äta och somnade nästan direkt efteråt. Vanligtvis tar det en stund för mej att somna om, men denna natt gick det snabbt. Amningen och att vagga henne till djupare sömn tog bara 30 min. Jag kunde alltså samla på mej många timmar, behövde inte vara uppe och gå och tror inte ens det kom en bajsblöja.
Natt 2: Hoppades natt 1 skulle upprepa sej. Det var väl det stora misstaget, att ha förväntningar. Jag var riktigt trött, ögonen gick i kors och kunde knappt hålla mej vaken när jag låg och ammade på kvällen. Hon hade svårt att somna om efter varje amning och vaknade upp 5 min efter att jag lagt henne i sin säng. Efter 3 tiden väser jag ilsket till den stackars oskyldigt sovande mannen att "nu får DU ta hand om DITT barn". Jättebra sätt att väcka sin partner på! Rekommenderas!
Natt 3: Under själva natten fick jag sova mindre än natten innan, men mest pga att jag var rätt pigg och inte kunde somna. Och missar man sin 1-1,5h lucka så får man vänta till nästa. Men kände mej ändå inte så trött. Som tur var det natten till lördag, så jag fick istället sovmorgon. För när klockan börjar närma sej 4 och man knappt sovit något, då börjar tröttheten komma krypande...
Kvällarna
Känns mest som en uppladdning inför dom långa nätterna
Mina kläder
Jag har inge som helst problem med att min kropp ändrats. Men jag vill verkligen kunna börja använda mina vanliga kläder igen. Dom flesta överdelar är inge problem passformsmässigt, men dom är inte så amningsvänliga. Majoriteten av mina byxor går inte att knäppa ännu, och det är det jobbigaste. Jag har typ 3-4 byxor jag kan använda just nu och börjar tröttna på dom. Och jag vill verkligen inte köpa en ny byxgarderob, så jag hoppas att jag snart kommer i dom igen.
Kroppen
- axlar, armar och handleder mår sådär av all amning och bärande av bebis
- amningen har slutat vara smärtsam nu, det känns inte längre som att en piraya tuggar. Men efter 40 minuters gnagande är det ju rätt ömt... Och när sylvassa små naglar hugger tag i ens känsligare och redan ömma delar, ja då vet man att man lever!!
- svanken börjar ta stryk av en inte-allitd-så-ergonomisk amning och konstiga bärtekniker
- jag längtar till att få komma igång med träningen!!!! Jag är inte van att min kropp inte är i sånt skick att jag inte kan klara ett träningspass.
Tiden
Vart tar den vägen? Man hinner knappt göra något under dagarna när man är så låst vid soffan och amning eller en sovande bebis i Babybjörnen på magen. Och att fortfarande gå i pyjamas på eftermiddagen kan vara rätt soft, när man gör det av fri vilja. Men när man vill, men inte kan komma ur den och in i duschen förrän sent på eftermiddagen blir det frustrerande (speciellt med tanke på nästa punkter).
Kroppsvätskor
Både ens egna och andras. Det är bröst som läcker, amning som är en klottig historia, en bebis som spyr och dreglar all-over och läckande blöjor. Inatt behövde vi båda byta pyjamas...
Lägenheten
Jag gillar att vara hemma, mestadels är det väldigt mysigt. Men ibland blir den isolerande. Att komma utanför dörren kan ibland ta 5 min och ibland 1,5 h.
Sociala
Som tur har jag flera vänner som också har barn, så det har blivit en del play-dates (för oss föräldrar, barnen har knappt lagt märke till varandra). Och väldigt roligt att alla ser det som en självklarhet att dom kommer över och hälsar på, vilket underlättar väldigt mycket eftersom att komma utanför dörren är som sagt ett projekt. Men man är ju inte alls lika social som när man jobbade och dagligen snackade med kollegor. Kan sakna det rätt mycket.
Gråt och skrik
Det är ju jobbigt att höra sitt barn gråta. Men ska egentligen inte klaga. Den darrande underläppen är bedårande söt och hennes "lugna" gråt låter som när en katt jamar. Gallskriket är mindre charmigt (vilket alltid inträffar när man ska ut genom dörren, hur snabb man än försöker vara). Men hittills har hon alltid lugnat ner sej så fort hon fått amma, så jag har en enkel lösning (men det leder till nästa punkt). Styrkekramar till föräldrar som har barn med kolik, vet inte hur ni klarar det!!
Låst
Anknytningen oss emellan har fungerat väldigt bra. Men så länge jag helammar är vi rätt låsta vid varandra, på gott och ont. Jag har testat att pumpa lite grann och det verkar gå bra med flaskan. Nästa steg blir att bunkra upp så jag kan smita iväg (gymmet kommer vara första anhalten) utan att behöva oroa mej allt för mycket (kommer väl alltid att vara orolig?).
Det var min kämpigt-som-nybliven-förälder lista. Och jag är väl medveten om att det kunde vara mycket mycket mycket jobbigare, så jag är extremt tacksam ändå hur lindrig vi kommit undan med bekymmer! Detta är ju vanliga och ganska oundvikliga svårigheter när man har en baby. Men ändå. Att vara nybliven (eller säkert också erfaren) förälder är inte helt lätt alla gånger. Som tur blir man ju totalt söndercharmad när det kommer ett leende. Dåliga nätter, spyor och blöjbyten är som bortblåsta då. Nästan iaf.
Våran fina skrutt
torsdag 26 oktober 2017
Familjen på besök
Vart försvinner tiden? Redan torsdag och halva veckan försvunnit. Dags för lite bilder från förra helgens familjebesök!
Stolt kusin som undrade om hon kunde åka rutchkana och gunga med Nova. Jag var tråkig och sade nej.
Vi hade fantastisk tur med vädret, otroligt fint höstväder med sol och kylig luft. (Dagarna efter har det regnat rätt mycket...) Det blev en hel del utomhusvistelse och promenad, alltså i jämförelse med vad jag är van vid. Vi promenerade från Liljeholmen via Trekanten till Winterviken för lunch och dagen innan hängde vi i lekparken vid Tantolunden och promenerade runt på Södermalm.
Glada kusinerna.
Jag bjöd på fin-fika! Delicato asken var riktigt bra, rekommenderar! Lagom små bitar så att man kan smaka på flera. Och såklart har asken två lager.
Mera lekparkshäng i Liljeholmen.
Enda personen i familjen som fått en ny titel! Äldsta systern fick nu äntligen bli moster!
Väldigt härligt att ha alla här! Och så tråkigt att man inte kan träffas nu som då i vardagen. Men snart är det jul och då är planen att göra ett lite längre besök hos dom.
Vi hade fantastisk tur med vädret, otroligt fint höstväder med sol och kylig luft. (Dagarna efter har det regnat rätt mycket...) Det blev en hel del utomhusvistelse och promenad, alltså i jämförelse med vad jag är van vid. Vi promenerade från Liljeholmen via Trekanten till Winterviken för lunch och dagen innan hängde vi i lekparken vid Tantolunden och promenerade runt på Södermalm.
Glada kusinerna.
Jag bjöd på fin-fika! Delicato asken var riktigt bra, rekommenderar! Lagom små bitar så att man kan smaka på flera. Och såklart har asken två lager.
Mera lekparkshäng i Liljeholmen.
Enda personen i familjen som fått en ny titel! Äldsta systern fick nu äntligen bli moster!
Väldigt härligt att ha alla här! Och så tråkigt att man inte kan träffas nu som då i vardagen. Men snart är det jul och då är planen att göra ett lite längre besök hos dom.
söndag 22 oktober 2017
Babyfotografering
Som utlovat, här kommer några av bilderna från fotograferingen!
Vår härliga lilla dotter! Jag är ju lite partisk nu, men hon är så fantastiskt fin vår lilla stjärna!!
Vår härliga lilla dotter! Jag är ju lite partisk nu, men hon är så fantastiskt fin vår lilla stjärna!!
onsdag 18 oktober 2017
Familj på ingång!!
Imorgon smäller det!! Hela min familj är på ingång, föräldrar, systrar och systerdöttrar. Ska bli väldigt härlig att ses igen! Senast vi sågs var det midsommar och lilla damen vår låg ännu och gosade i magen. Tror det var midsommar i alla fall? Amningshjärna delux... Amningsmagen har kickat igång rejält också, ungefär en timme efter lunchen eller middagen är jag sugen på ett mellanmål.
Och lagom till att familjen kommer har vi fått bilderna från den duktiga fotografen! Vi fick två förstoringar och köpte resten av bilderna i lågupplöst form. Så ni kan ju räkna med ett par bildinlägg framöver på vår lilla stjärna! Här får ni en förhandstitt!
Älskar att ta studiobilder, dom blir så fina! Väl värd investering för framtiden tycker jag! Och så glad att jag var och fotade mej när jag var gravid! Jag har länge velat gå på en fotokurs och verkligen lära mej mer om hur fota och systemkamerans teknik, kanske ska slå till nu under föräldraledigheten. Fotografiska har ju faktiskt en kurs för just föräldralediga, måste ju tolka det som ett tecken på att nu är det dags!
Och lagom till att familjen kommer har vi fått bilderna från den duktiga fotografen! Vi fick två förstoringar och köpte resten av bilderna i lågupplöst form. Så ni kan ju räkna med ett par bildinlägg framöver på vår lilla stjärna! Här får ni en förhandstitt!
Älskar att ta studiobilder, dom blir så fina! Väl värd investering för framtiden tycker jag! Och så glad att jag var och fotade mej när jag var gravid! Jag har länge velat gå på en fotokurs och verkligen lära mej mer om hur fota och systemkamerans teknik, kanske ska slå till nu under föräldraledigheten. Fotografiska har ju faktiskt en kurs för just föräldralediga, måste ju tolka det som ett tecken på att nu är det dags!
tisdag 17 oktober 2017
1 månad med Nova
Hipp hurra, idag fyller Nova 1 månad!
Några reflektioner under denna tid:
- Helt otroligt att det gått så snabbt! Samtidigt känns det som en evighet sedan jag var gravid.
- Och på tal om att vara gravid, hur skönt det är att inte vara det längre. Jag tyckte det var mysigt, men att inte kunna röra sej och vara stor och otymplig var ingen höjdare...
- vagn+baby+balkong=sovande baby
- Vi upptäcker nya saker med Nova nästan varje dag. Sedan i söndags har en ny vana tillkommit, eller jag hoppas verkligen att det inte ska bli en vana. Hon har blivit en kräkis. Jag, hon, mina kläder, hennes kläder, babygungan och skötbordet har fått oss ett par omgångar. Haklapparna jag fick till present av en vän kom snabbt i användning. Och det finns handdukar i oräkneliga mängder överallt i lägenheten. Jag är rätt glad att vi har egen tvättmaskin....
- Man är ju lite partisk i frågan, men hon blir ju sötare och sötare för varje dag som går. Men vet inte vems utseende och drag hon har fått. Oftast brukar väl dom likna pappan i början, men jag ser inte några likheter med nån av oss. Det spretande lillfingret har hon fått från mej iaf...
- innan hon kom var jag lite rädd för allt det praktiska, alltså att veta hur man ska göra och ta hand om en baby. Innan det här hade jag bytt en blöja i mitt liv. Men även fast jag känt mej rätt clueless har det mesta ändå kommit väldigt naturligt. Okej, helt clueless var man ju inte, försökte läsa på en del innan och frågat och pratat mycket med nära och kära. Men konstigt ändå att man inte pratar mer om den praktiska skötseln på MVC? Det pratades massvis om förlossningen, och visst, det är bra att vara förberedd inför den också. Men där har du ändå kunnig personal som tar hand om dej. När ni kommer hem med ert barn är ni ju ensamma. Jag hade velat höra mera om hur göra första tiden och praktiska råd, mest för att kunna gå in i rollen med lite lugnare sinne.
- jag är förundrad över hur bra jag trivs med att "bara vara hemma". Visst tar det mycket tid och kraft att ta hand om en nyfödd, och alla stunder är inte härliga, men att såsa runt i pyjamas/yoga byxor och amningshjärna är rätt behagligt (speciellt när regnet öser ner där ute). OBS, för det mesta!! När man är nedkräkt, hungrig, kissnödig och den lilla tjejen precis fyllt den nya blöjan igen och gallskriker och vill amma är det ju lite kaotiskt. Men försöker då att prioritera, vad behöver göras först och sedan ta en sak i taget. Som tur är det inte så ofta som allt inträffar på samma gång...
- hur ens kropp kan längta så mycket efter träning. Sitter och plågar mej själv med att titta på vackra yoga bilder på Instagram.
- att läsa en bra bok räddar amningsnätterna!! Jag är helt fast i "Ett litet liv" just nu, som tur är det en riktigt tjock bok, så den kommer att räcka några nätter...
Några reflektioner under denna tid:
- Helt otroligt att det gått så snabbt! Samtidigt känns det som en evighet sedan jag var gravid.
- Och på tal om att vara gravid, hur skönt det är att inte vara det längre. Jag tyckte det var mysigt, men att inte kunna röra sej och vara stor och otymplig var ingen höjdare...
- vagn+baby+balkong=sovande baby
Nojjig mamma lägger på filt för filt ju längre hon sover (och desto kallare det blir på eftermiddagen/kvällen...)
- Vi upptäcker nya saker med Nova nästan varje dag. Sedan i söndags har en ny vana tillkommit, eller jag hoppas verkligen att det inte ska bli en vana. Hon har blivit en kräkis. Jag, hon, mina kläder, hennes kläder, babygungan och skötbordet har fått oss ett par omgångar. Haklapparna jag fick till present av en vän kom snabbt i användning. Och det finns handdukar i oräkneliga mängder överallt i lägenheten. Jag är rätt glad att vi har egen tvättmaskin....
Efter några kräkolyckor beställdes dessa.
- Man är ju lite partisk i frågan, men hon blir ju sötare och sötare för varje dag som går. Men vet inte vems utseende och drag hon har fått. Oftast brukar väl dom likna pappan i början, men jag ser inte några likheter med nån av oss. Det spretande lillfingret har hon fått från mej iaf...
- innan hon kom var jag lite rädd för allt det praktiska, alltså att veta hur man ska göra och ta hand om en baby. Innan det här hade jag bytt en blöja i mitt liv. Men även fast jag känt mej rätt clueless har det mesta ändå kommit väldigt naturligt. Okej, helt clueless var man ju inte, försökte läsa på en del innan och frågat och pratat mycket med nära och kära. Men konstigt ändå att man inte pratar mer om den praktiska skötseln på MVC? Det pratades massvis om förlossningen, och visst, det är bra att vara förberedd inför den också. Men där har du ändå kunnig personal som tar hand om dej. När ni kommer hem med ert barn är ni ju ensamma. Jag hade velat höra mera om hur göra första tiden och praktiska råd, mest för att kunna gå in i rollen med lite lugnare sinne.
- jag är förundrad över hur bra jag trivs med att "bara vara hemma". Visst tar det mycket tid och kraft att ta hand om en nyfödd, och alla stunder är inte härliga, men att såsa runt i pyjamas/yoga byxor och amningshjärna är rätt behagligt (speciellt när regnet öser ner där ute). OBS, för det mesta!! När man är nedkräkt, hungrig, kissnödig och den lilla tjejen precis fyllt den nya blöjan igen och gallskriker och vill amma är det ju lite kaotiskt. Men försöker då att prioritera, vad behöver göras först och sedan ta en sak i taget. Som tur är det inte så ofta som allt inträffar på samma gång...
- hur ens kropp kan längta så mycket efter träning. Sitter och plågar mej själv med att titta på vackra yoga bilder på Instagram.
- att läsa en bra bok räddar amningsnätterna!! Jag är helt fast i "Ett litet liv" just nu, som tur är det en riktigt tjock bok, så den kommer att räcka några nätter...
måndag 16 oktober 2017
Podcast- veckans blogglista
Måndag och har totalt noll idéer för blogginlägg. Bra med listförslag då från Sevendays!
Jag tycker poddar är:
Jag tycker poddar är:
Väldigt smidiga! Jag har inte riktigt fastnat för ljudböcker, man vet ju aldrig när ett nytt kapitel börjar så det är svårt att veta när en naturligt "paus-ställe" kommer, berättarrösten kan verkligen förstöra en bok och jag har så svårt att hålla reda på alla olika karaktärer när man inte får se namnen (har visuellt minne...) Därför är podcasts perfekt, dom är lagom långa så man hinner oftast lyssna på ett avsnitt per omgång.
En podd som får mig på bra humör:
Pappapodden med Nisse och Manne. Dom är ju väldigt roliga!! Samtidigt som dom har mycket bra tankar och modern syn på föräldrarollen.
Pappapodden med Nisse och Manne. Dom är ju väldigt roliga!! Samtidigt som dom har mycket bra tankar och modern syn på föräldrarollen.
En podd alla borde lyssna till:
Jag lyssnar på rätt "nischade" poddar (förutom Filip och Fredriks som kan handla om precis vad som helst) och är man inte intresserade av det ämnet så tror jag det skulle vara rätt tråkigt... Jag menar, är du inte i "barnsvängen" så skulle jag inte rekommendera att lyssna på "Pampers barnvagnspromenader", även fast jag tycker det är en riktigt bra podcast (eller jag tror det iaf, har bara lyssnat på ett avsnitt hittills, men den verkade ytterst lovande!!)
Jag lyssnar på rätt "nischade" poddar (förutom Filip och Fredriks som kan handla om precis vad som helst) och är man inte intresserade av det ämnet så tror jag det skulle vara rätt tråkigt... Jag menar, är du inte i "barnsvängen" så skulle jag inte rekommendera att lyssna på "Pampers barnvagnspromenader", även fast jag tycker det är en riktigt bra podcast (eller jag tror det iaf, har bara lyssnat på ett avsnitt hittills, men den verkade ytterst lovande!!)
Men, om man råkar ha samma intresse som jag har så kan jag rekommendera dessa:
- "Mellan raderna med Öhman och Jidhe", handlar om böcker! Väldigt bra, senaste året tror jag bara att jag läst böcker som dom pratat om. Och mycket bra tankar och funderingar kring feminism!
- "Vattnet går", graviditets- och förlossningsberättelser. För mej var det ett otroligt bra sätt att förbereda mej inför min förlossningen! Och lite lustigt, medan jag var gravid var jag inte så känslig, nån enstaka tår kom väl till nått riktigt gripande avsnitt. Nu efter min förlossning har jag kanske bara lyssnat på två avsnitt och tårarna har runnit till båda. LITE mera blödig nuförtiden!
- Pappapodden och Pampers barnvagnspromenader som jag tidigare nämnde.
Om jag hade en podd, skulle den handla om:
Oj, jag är inte bra på att prata eller uttrycka mej smidigt i tal. Att skriva funkar bättre för mej, då kan man gå tillbaka, ändra, fundera och ta sin tid att formulera sej. Så nej, jag skulle verkligen inte vilja ha en podcast.
Oj, jag är inte bra på att prata eller uttrycka mej smidigt i tal. Att skriva funkar bättre för mej, då kan man gå tillbaka, ändra, fundera och ta sin tid att formulera sej. Så nej, jag skulle verkligen inte vilja ha en podcast.
En dålig sak med poddar:
En grej jag inte fattar är varför så många tycker att P3 Dokumentär är så bra? Visst, några avsnitt har varit riktigt bra och intressanta, men oftast är dom så väääldigt utdragna och långsamma och det som framkommer kan egentligen sägas på 10 min.
En grej jag inte fattar är varför så många tycker att P3 Dokumentär är så bra? Visst, några avsnitt har varit riktigt bra och intressanta, men oftast är dom så väääldigt utdragna och långsamma och det som framkommer kan egentligen sägas på 10 min.
Den här podden är inspirerade:- Yoga girls "From the heart". Alla avsnitt har inte varit så intressanta, men blir så taggad att träna när jag lyssnar på henne. Det kliar i ben och armar att få börja komma igång med träning igen nu!! Inte för att hon pratar så ofta om träning på det sättet, men hon är så starkt förknippad med yoga för mej, och nu skulle jag verkligen vilja köra ett tufft pass på mattan! (Men väntar tills jag varit på efterkontrollen, ska skynda långsamt och låta kroppen återhämta sej ordentligt först...)
En podd som saknas:Jag är extremt dålig på att söka nya poddar, tror jag nämnt alla jag lyssnar på nu! Jag är rätt säker på att det finns poddar om de flesta ämnen, bara man söker rätt på dom. Eller nej, en som har funnits och som jag vill att ska komma tillbaka är "En ekonomistas podcast" av Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Så intressant med en podcast som handlar om vardagsekonomi! Pengar är så laddat ämne, vissa saker kan diskuteras hur mycket som helst (som bostadspriser i Stockholm) medan andra är nästan tabu att prata om (hur mycket har du i lön och hur mycket har du på sparkontot?) Plus att den var perfekt längd, oftast runt 30min, passade perfekt när jag gick till jobbet i vintras. Har jag pausat en podcast börjar jag sällan lyssna på den igen...
Jag tror att poddarnas framtid är:Det kommer att växa och bli mera "vanligt folk" som har sina egna poddar.
En person jag önskar hade en podd:Oj, svår fråga. Skulle kanske vara någon författare isf, men vet inte vem...
Vet inte vad man ska lägga upp för bild som passar till detta inlägg, så får bli på min nya podcastkompis. Hon och jag brukar lyssna på Pappapodden på mornarna, jag äter frukost och hon sitter i Babybjörnen och chillar (eller gungstolen? Babygungan? Vad heter det??)
lördag 14 oktober 2017
På utflykt med barnvagn
I fredags gjorde jag och Nova en lite längre utflykt. Eller distansmässigt
-- och där kom första pausen i inlägget. Nova satt bredvid mej i Babybjörnen och kräktes lite grann. Eller först lite grann och sedan rätt mycket, så pass att en ny body behövs. Well well, vad upptäcker man inte när man börjar byta. Massiv explosion i blöjregionen. MASSIV! (Och här kommer andra pausen, denna gång för amning...) Vet inte hur vi (hon) lyckades, men hennes body, byxor OCH babybjörnen är nu kontaminerade med bajs. Även strumporna lyckades bli smutsiga när byxorna skulle av. --
Men var var jag. Jo! Tänkte skriva om vårt längsta besök hittills (skriver nu på telefon samtidigt som jag ammar)! Distansmässigt var det inte så långt, men tidsmässigt var det längsta hittills. Blev både en amning och blöjbyte utanför lägenhetens väggar, första gången för det!! Jag var på besök till jobbet! Kändes extremt overkligt att traska in där med en barnvagn. Jag är alltid lite obekväm med att vara i händelsernas centrum. Med rejäl amningshjärna dessutom var jag nästan lite nervös. Jag tänker nuförtiden minst tre gånger så långsamt, vilket är rätt skönt när man är hemma, men kan vara lite jobbigt när man ska prata med 10 personer samtidigt. Nova hjälpte inte till alls heller. Hon bara låg och sov i vagnen och lät mej sköta allt snack. Taskigt teamwork tyckte jag och funderade på att "råka" väcka henna, men nånstans ska väl jag vara den mognare av oss två, så jag lät bli...
-- och paus nr 3 i inlägget. Amningen klar och dags --
-- vi kör paus nr 4 direkt. I paus nr 3 passade jag på att duscha och fixa till mej (dvs klä på mej, borsta tänder och sätta håret i en hästsvans) och paus nr 4 blev det att gå runt och vagga lillan till sömns --
Tillbaka till själva jobb-inlägget. Det var väldigt roligt att få göra en instickare där. Jag jobbar ju (eller jobbade) som mönsterkonstruktör på barn- och babyavdelning och hade nu fått chansen att prova några plagg vi gjort. Rätt skönt att kunna ge ganska rakt-på-sak feedback, det är ju mitt eget jobb jag kommenterade på. Men ännu skönare, någon annan får ta det vidare, hehe! Men det allra skönaste var ju såklart, plaggen har blivit garderobsfavoriter hos oss, så jag kan ändå klappa mej själv på axeln och vara lite extra stolt över det vi gjort! Synd bara att lilla damen växer i en rasande takt och snart har hon hoppat upp en till storlek. Hade första plagget idag som redan var för litet utan att vi ens hunnit använda det. Har sagt det förut men säger det igen, SÅ nöjd med att vi köpt det mesta på loppis, annars skulle det kännas som ett väldigt slöseri...
-- Femte pausen, dags att äta lunch själv. Eller lägga upp det på tallriken och fortsätta skiva samtidigt. Försöker verkligen äta mycket, regelbundet och näringsrikt, med denna amningstakt kommer hon snart att äta upp mej... --
Det var riktigt roligt att vara tillbaka en sväng och hälsa på kollegorna och höra hur det går. Jag har lite tendenser att vara arbetsnarkoman. Tyvärr är det för mej en bieffekt för att jag jobbar med min hobby. Jag älskar att få göra något praktiskt på jobbet (även om man sitter mest framför en dator) och att få jobba med konkreta produkter. Man får något fysiskt i handen som man tillsammans med ett team tagit fram. Och älskar kläder (inte mode), hur dom är uppbyggda och gjorda och vad dom gör för bäraren. Så jag jobbar verkligen med min hobby och då blir man ju extra passionerad! Men, jag har inga problem att släppa jobbet när jag väl går hem eller som nu när jag är mammaledig. Att någon annan ansvarar för min tjänst och tar den vidare är bara skönt, jag vet att den är i goda händer. Därför är det rätt kul att komma in "bara på besök" på jobbet och gå hem sedan.
-- Paus nr 6(?) och dags för besök av farmor! Nu är dom tre generationerna ute på promenad och den ammande mamman stannade hemma för mellanmål. Huh, vad energi det går åt att mata en matglad bebis! --
Nu börjar jag ha tappat tråden med det egentliga besök-på-jobbet-inlägget. Minns inte om jag hade någon slutpoäng eller om det bara var allmänt svammel om vad jag gjort en fredag.
Summa summarum, det var bra, kul att komma dit och kul att gå in i bubblan igen.
Jag tog inga bilder under det besöket, så ni får hålla till godo med bilder från en annan promenad!
-- och där kom första pausen i inlägget. Nova satt bredvid mej i Babybjörnen och kräktes lite grann. Eller först lite grann och sedan rätt mycket, så pass att en ny body behövs. Well well, vad upptäcker man inte när man börjar byta. Massiv explosion i blöjregionen. MASSIV! (Och här kommer andra pausen, denna gång för amning...) Vet inte hur vi (hon) lyckades, men hennes body, byxor OCH babybjörnen är nu kontaminerade med bajs. Även strumporna lyckades bli smutsiga när byxorna skulle av. --
Men var var jag. Jo! Tänkte skriva om vårt längsta besök hittills (skriver nu på telefon samtidigt som jag ammar)! Distansmässigt var det inte så långt, men tidsmässigt var det längsta hittills. Blev både en amning och blöjbyte utanför lägenhetens väggar, första gången för det!! Jag var på besök till jobbet! Kändes extremt overkligt att traska in där med en barnvagn. Jag är alltid lite obekväm med att vara i händelsernas centrum. Med rejäl amningshjärna dessutom var jag nästan lite nervös. Jag tänker nuförtiden minst tre gånger så långsamt, vilket är rätt skönt när man är hemma, men kan vara lite jobbigt när man ska prata med 10 personer samtidigt. Nova hjälpte inte till alls heller. Hon bara låg och sov i vagnen och lät mej sköta allt snack. Taskigt teamwork tyckte jag och funderade på att "råka" väcka henna, men nånstans ska väl jag vara den mognare av oss två, så jag lät bli...
-- och paus nr 3 i inlägget. Amningen klar och dags --
-- vi kör paus nr 4 direkt. I paus nr 3 passade jag på att duscha och fixa till mej (dvs klä på mej, borsta tänder och sätta håret i en hästsvans) och paus nr 4 blev det att gå runt och vagga lillan till sömns --
Tillbaka till själva jobb-inlägget. Det var väldigt roligt att få göra en instickare där. Jag jobbar ju (eller jobbade) som mönsterkonstruktör på barn- och babyavdelning och hade nu fått chansen att prova några plagg vi gjort. Rätt skönt att kunna ge ganska rakt-på-sak feedback, det är ju mitt eget jobb jag kommenterade på. Men ännu skönare, någon annan får ta det vidare, hehe! Men det allra skönaste var ju såklart, plaggen har blivit garderobsfavoriter hos oss, så jag kan ändå klappa mej själv på axeln och vara lite extra stolt över det vi gjort! Synd bara att lilla damen växer i en rasande takt och snart har hon hoppat upp en till storlek. Hade första plagget idag som redan var för litet utan att vi ens hunnit använda det. Har sagt det förut men säger det igen, SÅ nöjd med att vi köpt det mesta på loppis, annars skulle det kännas som ett väldigt slöseri...
-- Femte pausen, dags att äta lunch själv. Eller lägga upp det på tallriken och fortsätta skiva samtidigt. Försöker verkligen äta mycket, regelbundet och näringsrikt, med denna amningstakt kommer hon snart att äta upp mej... --
Det var riktigt roligt att vara tillbaka en sväng och hälsa på kollegorna och höra hur det går. Jag har lite tendenser att vara arbetsnarkoman. Tyvärr är det för mej en bieffekt för att jag jobbar med min hobby. Jag älskar att få göra något praktiskt på jobbet (även om man sitter mest framför en dator) och att få jobba med konkreta produkter. Man får något fysiskt i handen som man tillsammans med ett team tagit fram. Och älskar kläder (inte mode), hur dom är uppbyggda och gjorda och vad dom gör för bäraren. Så jag jobbar verkligen med min hobby och då blir man ju extra passionerad! Men, jag har inga problem att släppa jobbet när jag väl går hem eller som nu när jag är mammaledig. Att någon annan ansvarar för min tjänst och tar den vidare är bara skönt, jag vet att den är i goda händer. Därför är det rätt kul att komma in "bara på besök" på jobbet och gå hem sedan.
-- Paus nr 6(?) och dags för besök av farmor! Nu är dom tre generationerna ute på promenad och den ammande mamman stannade hemma för mellanmål. Huh, vad energi det går åt att mata en matglad bebis! --
Nu börjar jag ha tappat tråden med det egentliga besök-på-jobbet-inlägget. Minns inte om jag hade någon slutpoäng eller om det bara var allmänt svammel om vad jag gjort en fredag.
Summa summarum, det var bra, kul att komma dit och kul att gå in i bubblan igen.
Jag tog inga bilder under det besöket, så ni får hålla till godo med bilder från en annan promenad!
fredag 13 oktober 2017
Vackra blommor
Något som verkligen förgyller ett hem är vackra blommor och senaste veckorna har vårt hem verkligen varit förgyllt!
Och bra det, vissa krukväxter har tydligen "känt sej lite försummade" när vi var borta ett par dagar på BB och nu har en annan att ta hand om... Sämst har det gått för balkongsväxterna. Att inte få vatten på ett antal veckor och dessutom ganska låga temperaturer under natten tar väl kål på det mesta. Förutom pelargonerna, dom har jag fortfarande hopp om!
Även ett par andra buketter och en stor vacker orkidé har fått flytta in!
Nytt för idag:
- fått använda nässugen för första gången. Inte så farligt som jag föreställt mej. Och nej, hon är inte förkyld, bara en liten snorkråka. Jag ville mest testa och öva lite grann inför "skarpt läge".
Äntligen fredag! Även fast jag inte jobbar är det härligt med helg när vi alla tre får spendera tid tillsammans. I helgen kommer dessutom farmor på besök och helgen efter det kommer min familj! Ska bli riktigt mysigt med massa familjehäng framöver! Och jag tror jag ska passa på att göra och bunkra upp med grönsakssoppa medans dom gosar med Nova. När jag var gravid gjorde jag världens godaste "bas-soppa" och frös in. Eftersom den är vegetarisk så är det dessutom superenkelt att variera den dag till dag. Favoriten är att lägga till räkor eller halloumiost. Och en sked Keso! Aldrig varit förtjust i Keso (eller grynost som man säger hemma, antar det är samma sak?), men nu frossar jag i det!
Trevlig fredag på er!!
Och bra det, vissa krukväxter har tydligen "känt sej lite försummade" när vi var borta ett par dagar på BB och nu har en annan att ta hand om... Sämst har det gått för balkongsväxterna. Att inte få vatten på ett antal veckor och dessutom ganska låga temperaturer under natten tar väl kål på det mesta. Förutom pelargonerna, dom har jag fortfarande hopp om!
Även ett par andra buketter och en stor vacker orkidé har fått flytta in!
Nytt för idag:
- fått använda nässugen för första gången. Inte så farligt som jag föreställt mej. Och nej, hon är inte förkyld, bara en liten snorkråka. Jag ville mest testa och öva lite grann inför "skarpt läge".
Äntligen fredag! Även fast jag inte jobbar är det härligt med helg när vi alla tre får spendera tid tillsammans. I helgen kommer dessutom farmor på besök och helgen efter det kommer min familj! Ska bli riktigt mysigt med massa familjehäng framöver! Och jag tror jag ska passa på att göra och bunkra upp med grönsakssoppa medans dom gosar med Nova. När jag var gravid gjorde jag världens godaste "bas-soppa" och frös in. Eftersom den är vegetarisk så är det dessutom superenkelt att variera den dag till dag. Favoriten är att lägga till räkor eller halloumiost. Och en sked Keso! Aldrig varit förtjust i Keso (eller grynost som man säger hemma, antar det är samma sak?), men nu frossar jag i det!
Trevlig fredag på er!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)