Om musik hade varit personliga relationer

Musik är en viktigt del av mitt liv. Jag är inte en sådan som gärna upptäcker ny musik. Nej, jag vill lyssna på samma musik om och om igen, dvs. den musik jag vet är bra (alltså bra enligt min subjektiva åsikt). Och det finns några band som är extra viktiga för mej, bästa sättet att beskriva vad jag tycker om dessa band att förklara vilka relationer dom kan symbolisera:

The Beatles- min uppväxt, tryggheten och finns alltid där. 

Creed- tonårskärleken. Nu i efterhand har jag förstått att detta band var inte alls "coolt" att gilla. Enligt dokumentären "hårdrockens historia" som gick på SVT var dom rätt hatade till och med i USA. Men jag bryr mej inte. Jag var förälskad, även om jag idag inte inte längre håller kontakten (alltså lyssnar)... Men visst, ibland kan man lyssna på en sång bara för att få den där härlig nostalgikänsla. (Kan förresten rekommendera dokumentären "Hårdrockens historia", mycket intressant att se om man gillar rock!)

Foo Fighters- jag trodde detta var min stora kärlek. I ett par år var dom det också. Men sedan kom det något annat emellan och vi har sedan dess varit bästa vännerna. Och det hela blir ju inte sämre av att Dave Grohl tidigare var trummis i Nirvana. Nirvana var jag lite för ung för att uppleva, tyvärr, men jag önskar att jag hade kunnat lyssna där och då, inte såhär i efterhand... Jag undrar vad som händer i framtiden. Min gissning är att FF's trummis Taylor Hawkins gör en "Dave Grolh" och blir sångare och gitarrist i det "nya" rockbandet som blir stort 2020-talet, låten "Cold day in the sun" där han sjunger är en av mina favoriter.

Coldplay- deras musik är som en härlig kompis som nu som då dyker upp i ens liv, man tänker "men gu' så schysst den personen är". Man umgås rätt intensivt en period och sedan mitt i allt svalnar det. Tills ett par veckor/månader senare när en låt spelas eller man kommer att tänka på deras konster och så är man där igen. Och en tid lyssnar man intensivt igen och förstår inte hur man tappade kontakten innan.

Queen- som några enastående historiska personer man bara kan läser om i böckerna och man blir lite ledsen över att man själv aldrig kommer att få tillfället att uppleva dem. 

Muse- mitt i allt upptäckte jag Muse och allt annat glömdes bort för en tid. Jag minns inte hur och när jag först hörde dom, men mitt i allt var dom bara där och sedan dess har dom varit "den rätta" för mej. 

Sen finns det ju såklart låtar/artister som kommer och går, man lyssnar och gillar en stund men sedan går man vidare. Och vissa artister/band/låter kanske man inte lyssnar på hemma eller man har på sin Ipod (jess, jag kör med den ännu), men man har ändå otroligt stor respekt för dem. 

Såhär skulle jag beskriva relationerna jag har till musiken jag lyssnar mest på. (Nej, jag vet att jag inte har en personlig relation till artisterna, jag är inte en sinnesförvirrad "stalker".) Detta är bara mitt sätt att beskriva känslorna och associationerna jag har till deras musik.

 Nostalgi: Sommaren för 5 år sedan och festivalen Where The Action Is i Stockholm. Dom som spelade var bland annat The Hellacopters, Queens of the stone age, Sahara hotnight, The Hives, Mando Diao och Foo Fighters.