tisdag 17 oktober 2017

1 månad med Nova

Hipp hurra, idag fyller Nova 1 månad!

Några reflektioner under denna tid: 

- Helt otroligt att det gått så snabbt! Samtidigt känns det som en evighet sedan jag var gravid. 

- Och på tal om att vara gravid, hur skönt det är att inte vara det längre. Jag tyckte det var mysigt, men att inte kunna röra sej och vara stor och otymplig var ingen höjdare... 

- vagn+baby+balkong=sovande baby

Nojjig mamma lägger på filt för filt ju längre hon sover (och desto kallare det blir på eftermiddagen/kvällen...)

- Vi upptäcker nya saker med Nova nästan varje dag. Sedan i söndags har en ny vana tillkommit, eller jag hoppas verkligen att det inte ska bli en vana. Hon har blivit en kräkis. Jag, hon, mina kläder, hennes kläder, babygungan och skötbordet har fått oss ett par omgångar. Haklapparna jag fick till present av en vän kom snabbt i användning. Och det finns handdukar i oräkneliga mängder överallt i lägenheten. Jag är rätt glad att vi har egen tvättmaskin....

Efter några kräkolyckor beställdes dessa. 

- Man är ju lite partisk i frågan, men hon blir ju sötare och sötare för varje dag som går. Men vet inte vems utseende och drag hon har fått. Oftast brukar väl dom likna pappan i början, men jag ser inte några likheter med nån av oss. Det spretande lillfingret har hon fått från mej iaf...

- innan hon kom var jag lite rädd för allt det praktiska, alltså att veta hur man ska göra och ta hand om en baby. Innan det här hade jag bytt en blöja i mitt liv. Men även fast jag känt mej rätt clueless har det mesta ändå kommit väldigt naturligt. Okej, helt clueless var man ju inte, försökte läsa på en del innan och frågat och pratat mycket med nära och kära. Men konstigt ändå att man inte pratar mer om den praktiska skötseln på MVC? Det pratades massvis om förlossningen, och visst, det är bra att vara förberedd inför den också. Men där har du ändå kunnig personal som tar hand om dej. När ni kommer hem med ert barn är ni ju ensamma. Jag hade velat höra mera om hur göra första tiden och praktiska råd, mest för att kunna gå in i rollen med lite lugnare sinne. 

- jag är förundrad över hur bra jag trivs med att "bara vara hemma". Visst tar det mycket tid och kraft att ta hand om en nyfödd, och alla stunder är inte härliga, men att såsa runt i pyjamas/yoga byxor och amningshjärna är rätt behagligt (speciellt när regnet öser ner där ute). OBS, för det mesta!! När man är nedkräkt, hungrig, kissnödig och den lilla tjejen precis fyllt den nya blöjan igen och gallskriker och vill amma är det ju lite kaotiskt. Men försöker då att prioritera, vad behöver göras först och sedan ta en sak i taget. Som tur är det inte så ofta som allt inträffar på samma gång...

- hur ens kropp kan längta så mycket efter träning. Sitter och plågar mej själv med att titta på vackra yoga bilder på Instagram. 

- att läsa en bra bok räddar amningsnätterna!! Jag är helt fast i "Ett litet liv" just nu, som tur är det en riktigt tjock bok, så den kommer att räcka några nätter... 

måndag 16 oktober 2017

Podcast- veckans blogglista

Måndag och har totalt noll idéer för blogginlägg. Bra med listförslag då från Sevendays


Jag tycker poddar är:
Väldigt smidiga! Jag har inte riktigt fastnat för ljudböcker, man vet ju aldrig när ett nytt kapitel börjar så det är svårt att veta när en naturligt "paus-ställe" kommer, berättarrösten kan verkligen förstöra en bok och jag har så svårt att hålla reda på alla olika karaktärer när man inte får se namnen (har visuellt minne...) Därför är podcasts perfekt, dom är lagom långa så man hinner oftast lyssna på ett avsnitt per omgång.  

En podd som får mig på bra humör:
Pappapodden med Nisse och Manne. Dom är ju väldigt roliga!! Samtidigt som dom har mycket bra tankar och modern syn på föräldrarollen. 

En podd alla borde lyssna till:
Jag lyssnar på rätt "nischade" poddar (förutom Filip och Fredriks som kan handla om precis vad som helst) och är man inte intresserade av det ämnet så tror jag det skulle vara rätt tråkigt... Jag menar, är du inte i "barnsvängen" så skulle jag inte rekommendera att lyssna på "Pampers barnvagnspromenader", även fast jag tycker det är en riktigt bra podcast (eller jag tror det iaf, har bara lyssnat på ett avsnitt hittills, men den verkade ytterst lovande!!)

Men, om man råkar ha samma intresse som jag har så kan jag rekommendera dessa: 

- "Mellan raderna med Öhman och Jidhe", handlar om böcker! Väldigt bra, senaste året tror jag bara att jag läst böcker som dom pratat om. Och mycket bra tankar och funderingar kring feminism! 

- "Vattnet går", graviditets- och förlossningsberättelser. För mej var det ett otroligt bra sätt att förbereda mej inför min förlossningen! Och lite lustigt, medan jag var gravid var jag inte så känslig, nån enstaka tår kom väl till nått riktigt gripande avsnitt. Nu efter min förlossning har jag kanske bara lyssnat på två avsnitt och tårarna har runnit till båda. LITE mera blödig nuförtiden!

- Pappapodden och Pampers barnvagnspromenader som jag tidigare nämnde. 

Om jag hade en podd, skulle den handla om:
Oj, jag är inte bra på att prata eller uttrycka mej smidigt i tal. Att skriva funkar bättre för mej, då kan man gå tillbaka, ändra, fundera och ta sin tid att formulera sej. Så nej, jag skulle verkligen inte vilja ha en podcast. 

En dålig sak med poddar:
En grej jag inte fattar är varför så många tycker att P3 Dokumentär är så bra? Visst, några avsnitt har varit riktigt bra och intressanta, men oftast är dom så väääldigt utdragna och långsamma och det som framkommer kan egentligen sägas på 10 min. 

Den här podden är inspirerade:- Yoga girls "From the heart". Alla avsnitt har inte varit så intressanta, men blir så taggad att träna när jag lyssnar på henne. Det kliar i ben och armar att få börja komma igång med träning igen nu!! Inte för att hon pratar så ofta om träning på det sättet, men hon är så starkt förknippad med yoga för mej, och nu skulle jag verkligen vilja köra ett tufft pass på mattan! (Men väntar tills jag varit på efterkontrollen, ska skynda långsamt och låta kroppen återhämta sej ordentligt först...)

En podd som saknas:Jag är extremt dålig på att söka nya poddar, tror jag nämnt alla jag lyssnar på nu! Jag är rätt säker på att det finns poddar om de flesta ämnen, bara man söker rätt på dom. Eller nej, en som har funnits och som jag vill att ska komma tillbaka är "En ekonomistas podcast" av Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Så intressant med en podcast som handlar om vardagsekonomi! Pengar är så laddat ämne, vissa saker kan diskuteras hur mycket som helst (som bostadspriser i Stockholm) medan andra är nästan tabu att prata om (hur mycket har du i lön och hur mycket har du på sparkontot?) Plus att den var perfekt längd, oftast runt 30min, passade perfekt när jag gick till jobbet i vintras. Har jag pausat en podcast börjar jag sällan lyssna på den igen... 

Jag tror att poddarnas framtid är:Det kommer att växa och bli mera "vanligt folk" som har sina egna poddar. 

En person jag önskar hade en podd:Oj, svår fråga. Skulle kanske vara någon författare isf, men vet inte vem...

 Vet inte vad man ska lägga upp för bild som passar till detta inlägg, så får bli på min nya podcastkompis. Hon och jag brukar lyssna på Pappapodden på mornarna, jag äter frukost och hon sitter i Babybjörnen och chillar (eller gungstolen? Babygungan? Vad heter det??)  

lördag 14 oktober 2017

På utflykt med barnvagn

I fredags gjorde jag och Nova en lite längre utflykt. Eller distansmässigt 


-- och där kom första pausen i inlägget. Nova satt bredvid mej i Babybjörnen och kräktes lite grann. Eller först lite grann och sedan rätt mycket, så pass att en ny body behövs. Well well, vad upptäcker man inte när man börjar byta. Massiv explosion i blöjregionen. MASSIV! (Och här kommer andra pausen, denna gång för amning...) Vet inte hur vi (hon) lyckades, men hennes body, byxor OCH babybjörnen är nu kontaminerade med bajs. Även strumporna lyckades bli smutsiga när byxorna skulle av. --

Men var var jag. Jo! Tänkte skriva om vårt längsta besök hittills (skriver nu på telefon samtidigt som jag ammar)! Distansmässigt var det inte så långt, men tidsmässigt var det längsta hittills. Blev både en amning och blöjbyte utanför lägenhetens väggar, första gången för det!! Jag var på besök till jobbet! Kändes extremt overkligt att traska in där med en barnvagn. Jag är alltid lite obekväm med att vara i händelsernas centrum. Med rejäl amningshjärna dessutom var jag nästan lite nervös. Jag tänker nuförtiden minst tre gånger så långsamt, vilket är rätt skönt när man är hemma, men kan vara lite jobbigt när man ska prata med 10 personer samtidigt. Nova hjälpte inte till alls heller. Hon bara låg och sov i vagnen och lät mej sköta allt snack. Taskigt teamwork tyckte jag och funderade på att "råka" väcka henna, men nånstans ska väl jag vara den mognare av oss två, så jag lät bli...

-- och paus nr 3 i inlägget. Amningen klar och dags -- 

-- vi kör paus nr 4 direkt. I paus nr 3 passade jag på att duscha och fixa till mej (dvs klä på mej, borsta tänder och sätta håret i en hästsvans) och paus nr 4 blev det att gå runt och vagga lillan till sömns -- 

Tillbaka till själva jobb-inlägget. Det var väldigt roligt att få göra en instickare där. Jag jobbar ju (eller jobbade) som mönsterkonstruktör på barn- och babyavdelning och hade nu fått chansen att prova några plagg vi gjort. Rätt skönt att kunna ge ganska rakt-på-sak feedback, det är ju mitt eget jobb jag kommenterade på. Men ännu skönare, någon annan får ta det vidare, hehe! Men det allra skönaste var ju såklart, plaggen har blivit garderobsfavoriter hos oss, så jag kan ändå klappa mej själv på axeln och vara lite extra stolt över det vi gjort! Synd bara att lilla damen växer i en rasande takt och snart har hon hoppat upp en till storlek. Hade första plagget idag som redan var för litet utan att vi ens hunnit använda det. Har sagt det förut men säger det igen, SÅ nöjd med att vi köpt det mesta på loppis, annars skulle det kännas som ett väldigt slöseri... 

-- Femte pausen, dags att äta lunch själv. Eller lägga upp det på tallriken och fortsätta skiva samtidigt. Försöker verkligen äta mycket, regelbundet och näringsrikt, med denna amningstakt kommer hon snart att äta upp mej... --

Det var riktigt roligt att vara tillbaka en sväng och hälsa på kollegorna och höra hur det går. Jag har lite tendenser att vara arbetsnarkoman. Tyvärr är det för mej en bieffekt för att jag jobbar med min hobby. Jag älskar att få göra något praktiskt på jobbet (även om man sitter mest framför en dator) och att få jobba med konkreta produkter. Man får något fysiskt i handen som man tillsammans med ett team tagit fram. Och älskar kläder (inte mode), hur dom är uppbyggda och gjorda och vad dom gör för bäraren. Så jag jobbar verkligen med min hobby och då blir man ju extra passionerad! Men, jag har inga problem att släppa jobbet när jag väl går hem eller som nu när jag är mammaledig. Att någon annan ansvarar för min tjänst och tar den vidare är bara skönt, jag vet att den är i goda händer. Därför är det rätt kul att komma in "bara på besök" på jobbet och gå hem sedan. 


-- Paus nr 6(?) och dags för besök av farmor! Nu är dom tre generationerna ute på promenad och den ammande mamman stannade hemma för mellanmål. Huh, vad energi det går åt att mata en matglad bebis! --  

Nu börjar jag ha tappat tråden med det egentliga besök-på-jobbet-inlägget. Minns inte om jag hade någon slutpoäng eller om det bara var allmänt svammel om vad jag gjort en fredag. 

Summa summarum, det var bra, kul att komma dit och kul att gå in i bubblan igen. 


Jag tog inga bilder under det besöket, så ni får hålla till godo med bilder från en annan promenad! 

fredag 13 oktober 2017

Vackra blommor

Något som verkligen förgyller ett hem är vackra blommor och senaste veckorna har vårt hem verkligen varit förgyllt! 


Och bra det, vissa krukväxter har tydligen "känt sej lite försummade" när vi var borta ett par dagar på BB och nu har en annan att ta hand om... Sämst har det gått för balkongsväxterna. Att inte få vatten på ett antal veckor och dessutom ganska låga temperaturer under natten tar väl kål på det mesta. Förutom pelargonerna, dom har jag fortfarande hopp om!  






Även ett par andra buketter och en stor vacker orkidé har fått flytta in!

Nytt för idag: 
- fått använda nässugen för första gången. Inte så farligt som jag föreställt mej. Och nej, hon är inte förkyld, bara en liten snorkråka. Jag ville mest testa och öva lite grann inför "skarpt läge". 

Äntligen fredag! Även fast jag inte jobbar är det härligt med helg när vi alla tre får spendera tid tillsammans. I helgen kommer dessutom farmor på besök och helgen efter det kommer min familj! Ska bli riktigt mysigt med massa familjehäng framöver! Och jag tror jag ska passa på att göra och bunkra upp med grönsakssoppa medans dom gosar med Nova. När jag var gravid gjorde jag världens godaste "bas-soppa" och frös in. Eftersom den är vegetarisk så är det dessutom superenkelt att variera den dag till dag. Favoriten är att lägga till räkor eller halloumiost. Och en sked Keso! Aldrig varit förtjust i Keso (eller grynost som man säger hemma, antar det är samma sak?), men nu frossar jag i det! 

Trevlig fredag på er!!


måndag 9 oktober 2017

Ordning och reda, veckans blogglista!

Ny vecka, ny lista från Sevendays! 

Så är min garderob organiserad:
Olika hyllor för olika saker. Byxorna är indelade i tre högar (tight denim, loose-fit och övrigt), överdelarna är i olika kategorier: bas t-shirts och linnen, "finare" t-shirts/toppar, den gråa högen med stickade plagg, den svarta högen med stickade plagg och den färgglada högen och övrigt stickade plagg (minsta högen). Och så vidare. Med jämna mellanrum tar jag ett hyllplan i taget och brer ut allt på sängen och rensar ut sånt jag inte längre använder. Också ett bra sätt att se vad man egentligen har, speciellt den svarta stickade högen är lätt att glömma vad den innehåller eftersom det bara ser ut som en enda stor svart stapel av samma tröja...

Färgordningen inte helt i sin ordning....

Mitt kylskåp är organiserat på detta sätt:
Grönt längt ner, mjölk i dörrfacket och resten är ett kaos. 

Så strukturerar jag upp min dag:
En amning i taget och så ser jag vad man hinner göra däremellan. 

Så här ser det ut i mitt badrumsskåp:
Ingen ordning alls för tillfället. Får öppna dörrarna försiktigt så att inget faller ut och lyckades av misstag ta mannens deodorant i morse.

När jag planerar en fest:
HA! Fest?? As if... Minns inte vilken fest jag senast skulle ha planerat! Middagar sure, brunch absolut, men fest? Senaste var väl bröllopet för två år sedan?? 

Min åsikt om bullet journals:
Jag har hört ordet, men vet inte så mycket mera?

Jag städar mitt hem:
Ja, vill jag säga! Jag är en allt eller inget person när det kommer till städning. Jag brukar driva storstädningen med ojämna mellanrum medans han mera tar hand om vardagsstädandet (okej, lite vardagsstädar jag också!) Vi brukar mera ha uppdelningen att jag lagat mat och stökar till det och han städar undan efter mej.

Älskar vår tvättmaskin, slipper boka och spendera en dag i tvättstugan. Tyvärr har den tvättade tvätten en tendens att inte hängas undan i den takt att det tillkommer ny tvätt. 

Jag bevarar alla "viktiga papper" så här:
Lägger allt i en hög tills jag orkar ta tag i det. Sedan sorterar jag in det i min "viktiga papper"-mapp. Jag har tre såna pärmar, ingen aning varför och ingen riktig ordning där heller. Slänger sällan saker så tror fortfarande jag har sparat mitt hyreskontrakt från studentlägenheten i Åbo för 12 år sedan. Kan säkert vara bra att ha nån gång. 

Så är min dator organiserad:
Jag har en mapp jag använder och den heter "Bilder". I den finns undermappar för varje månad. Sedan har jag två olika back-up diskar. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som är bästa systemet att hantera bilder på en Mac, så nu importerar jag alla bilder och sedan exporterar jag alla till "Bilder" mappen. Troligtvis har jag allt sparat dubbelt då på datorn och inte konstigt att den hela tiden klagar på att disken är full... 

Så här mår jag om det är stökigt runt mig:
Beror på vems stök det är och på vilken plats. På jobbet vill jag ha ett organiserat kaos. Allt jag jobbar med måste finnas synligt runtomkring mej, annars är det bortglömt. Hemma så blir jag rätt stressad när våra svarta möbler får ett tjockt vitt lager damm på sej och när massa använda strumpor ligger överallt (vill inte peka finger här, men kan ju säga att det inte är mina...) Men när det är mina saker som ligger och stökar (vilket det oftast är), har jag ett ytterst bra selektivt seende och kan ignorera det mesta.   

lördag 7 oktober 2017

Min förlossningsberättelse

Jag funderade ganska länge om jag skulle skriva om min förlossning här på bloggen. Jag har inga problem att skriva om personliga saker, men privata saker delar jag hellre med någon under ett samtal. Och förlossningen, vissa delar i alla fall, är för mej mera på den privata sidan. Samtidigt vill jag ändå skriva om den, så det får bli en personlig men inte privat version av den helt enkelt! 

Vi börjar från början. Gravid i vecka 41+0! 

Den 16 september kl 3 vaknade jag upp. Inge konstigt det, brukade vakna var och varannan timme. Men efter några minuter kände jag en värk. Jag hade funderat rätt mycket tidigare hur man vet om det är en värk, förvärk eller bara en kraftig sammandragning. Well, no need to worry. En värk känns rätt rejält jämfört med en sammandragning. Men efteråt undrade man ju ändå, var det en värk? Så jag låg kvar, kollade klockan och väntade om det skulle komma en ny. Jodå, ungefär var 6-7 minut kom det en ny. Efter en halvtimme i säng gav jag upp att somna om och steg upp. Min största rädsla inför förlossningen var att inte hinna fram i tid. Men samtidigt visste jag ju att skulle vi åka in nu skulle vi bli hemskickade ganska direkt. 

Så vad gör man mitt i natten när man har värkar? Jo, man bänkar sej framför TVn och väntar.

Halv 7 tiden tyckte jag det var dags att väcka pappan-to-be och ganska snart ringde vi (för första gången ...) in till förlossningen. Efter lite diskussion kom vi fram till att vi skulle stanna hemma och vänta. Lite besviken, men värkarna var inte tillräckligt täta ännu. 

Så vad gör man på morgonen när man har värkar? Jo, man tar en varm dusch, äter frukost och bänkar sej framför TVn och fortsätter vänta. 



Vid lunchtid kom en rejält smärtsam värk så vi ringde in (för andra gången...) och konfererade med barnmorskan. Samma svar igen, stanna hemma och vänta, ta alvedon och ett varmt bad. Jag tycker verkligen inte om att bada. Så halvljög och sade att jag redan gjort det (dusch räknas ju halvt). Så, lite besviken igen, men det var bara att vänta tills värkarna var mera regelbundna och tätare. Satt hela tiden och registrerade värkarna via en app. Siffernörden i mej glodde stint på appen, rätt kul att se hur en graf växte fram. 

Så vi åt lunch (min sista måltid på ca 17 timmar) och bänkade oss i soffan igen och fortsatte kolla TV. Jag var inte så pigg på att göra något annat (förutom att vandra runt nu som då). Värkarna kom ibland med 3 min mellanrum och ibland 10 min, oftast mellan 6-7min. Så det var inte riktigt läge att sova och göra något mera produktivt funkade inte heller så bra. Mannen städade och förberedde för avfärd ca 15 ggr under dagen.

Vi spolar fram ett antal timmar. Nu är det köksbordet och datorn som gäller. Att sitta i soffan med värkar var för smärtsamt, så att stå framåtlutad vid bordet var lättare. Började bli rätt trött, dels för att jag vaknat kl 3 på natten, dels för att jag stått i ett antal timmar, dels för att jag inte ätit något (men mat var det sista jag ville ha) och dels för att ha haft värkar i x antal timmar tar på krafterna. Vetekudden värmdes hela tiden upp med några minuters mellanrum och profylaxandning andades. Och timmarna gick. Halv 9 på kvällen var det rejält smärtsamt och började som sagt bli rätt trött. Jag vägrade vara en natt hemma, så nu ringde jag in igen (tredje gången....) Värkarna kom rätt tätt, ca 4 minuters mellanrum. Men var 5 värk ungefär blev det en lite längre paus (alltså typ 7 min, så inte "lång"...), så dom var fortfarande inte helt regelbundna. Det "glömde" jag att säga till barnmorskan, nu var det med darr på rösten jag förklarade att jag hade haft värkar i 18 timmar och ville komma in. Och jag som hade varit rädd att vi skulle ha problem att hinna in. HA!! Anywho, barnmorskan sade det magiska ordet "välkommen in" och taxin beställdes!!

Alltså köra bil med värkar är ingen höjdare (alltså åka med i baksätet...) Värkarna var inte lika starka, men kändes som att jag hade en enda lång värk under resan in till Sös. Väl framme ringde vi på, tog en värk i porttelefonen (dom var söta och undrade om jag behövde en rullstol) och traskade sedan i sakta mak upp till förlossningen. Seriöst, hur långa korridorer har detta sjukhus?? Tog en till värk på vägen och en till ganska direkt på rummet. 

Äntligen inne!! Och det verkade inte vara frågan om ifall vi skulle få stanna eller inte, nu var vi här och dom började förbereda inför förlossningen! Jag fick lite manicker på magen som mätte babyns hjärtljud och registrerade värkarna. Efter att allt såg bra ut undersökte dom mej och var tydligen öppen 5cm. SÅ NÖJD!! Skulle ha blivit rätt ledsen ifall 18 timmarna värkarbete hemma inte skulle ha "gett något". Och med 5cm var det ju ingen snack om saken, vi skulle inte behöva åka hem och fortsätta väntandet. 

Barnmorskan föreslog ett bad. Jag tycker som sagt verkligen inte om att bada, men jag hade bestämt sedan innan att "det barnmorskan säger, det gör jag", alltså så länge det kändes bra såklart... Så det blev ett bad! Och efter många timmar med en varm vetekudde visste jag ju att värme är magisk mot smärtan. 


Lite annat typ av badkar än vad jag tänkt mej

Efter badet fick jag den inte så snygga landstinget skjortan och världens mest underliga nättrosor. Aldrig känt mej så snygg!! Klockan var nu halv tolv på natten och det var dags att testa nästa smärtlindring, lustgas! Alltså den kändes så konstig! Dels var det ju en fördröjning på effekten med ca 30 sekunder, så det gällde att börja i tid. Och så fort effekten kickad igång ville jag ta bort den. Men undersköterskan förklarade att man kan behöva hålla igång ett tag innan man får in rutinen. Så jag fortsatte. Jag vet inte om det var pga lustgasen eller att jag inte var i varmt vatten längre eller om värkarna bara var i ett sånt skede, men nu började det vara en riktigt plågsam smärta. 

Här någonstans slutar tid och rum att existera. Jag vet inte hur många värkar som kom, vem som var i rummet (låg och blundade nästan hela tiden) eller hur lång tid det tog. Jag låg bara och fokuserade på att slappna av, andas så som jag lärt mej på profylaxkursen och ta lustgas i tid. Vissa av dom sakerna gick bra, andra not so much. Att slappna av var svårast. Det gick till slut inte, kroppen och mitt mentala jag var två separata saker och jag hade knappt någon kontroll över kroppen. Okej, en överdrift. Jag hade INGEN kontroll över kroppen. Jag låg och grät i gasmasken, kved, tror jag låg och halvvred mej i sängen och ansiktet har aldrig varit så spänt i hela mitt liv. Som tur hade jag fantastiska personer runt mej, så jag kände mej aldrig rädd. Undersköterskan var helt underbar, hon pratade lugnt till mej hela tiden, tryckte försiktigt ner axlarna (som var ett par decimeter ovanför sängen kändes det som) och strök mej över ansiktet. Jag kunde inte själv tänka hur jag skulle styra över min kropp, men vid varje beröring och varje instruktion hon gav mej så kunde jag följa lite grann i alla fall. Och lite lustigt, vi hade diskuterat innan att jag vill inte att man rör i mitt ansikte (en övning dom visade på profylaxkursen), men nu var det den beröringen som fick mej att slappna av (lite grann och i några sekunder) och känna mej trygg. Mannen satt på andra sidan redo med lustgasen, uppmuntrande ord och strök mej över ansiktet med. Alltså utan dessa personer runt mej hade det inte gått! Jag var som ett vårdpaket som bara låg där, jag kunde inte tänka själv eller kommunicera under värkarna, men jag kunde ta instruktioner. Var rätt glad att jag i mitt förlossningsbrev hade skrivit "säg vad jag ska göra och ge mej tydliga instruktioner". Jag kunde totalt släppa kontrollen och litade till 100% på dom runt mej. 


Läget precis efter att jag fått epidural

Jag minns inte exakt, men jag tror barnmorskan till slut frågade om jag villa ha någon mer smärtlindring. Av någon anledning hade jag jättesvårt att ta ett beslut. Kanske tecken på att det verkligen behövdes... Efter en svag nick från mej gick dom (barnmorskan och en läkarstudent) iväg och ringde narkosläkaren. Jag tror han kom rätt snabbt (som sagt, tid och rum var lite diffust här). Jag hade ju lyssnat på rätt många förlossningsberättelser via podcasten "Vattnet går" och där sade ganska många att dom typ blev kära i sin narkosläkare. Jag blev inte kär. Men. Han var ju en av dom snyggaste personer jag sett i mitt liv. Och ingen behöver vara svartsjuk eller orolig här, jag låg och tänkte att "han är ju väldig lik min man, en lite kortare och blondare version bara". Så denna sjukt snygga läkare började alltså preppa med bedövning inför epiduralen. När dom lade in själva "tråden" för epiduralen kändes det ingenting, men att få bedövningen var sjukt obehagligt. Och såklart fick jag någon värk däremellan. Här var det ganska skönt att det var rätt många personer i rummet. Medan jag låg och grät och stönade in i gasmasken förklarade narkosläkarn till läkarstudenten vad han gjorde (eller vad dom nu pratade om). Tyckte det var lite jobbigt vid någon tidigare värk när alla stod och tittade på mej och väntade ut värken inför en undersökning, så rätt skönt att dom "sysslade" med annat istället för att bara stå och glo på mej... Alltså känslan när epiduralen började ta är svår att beskriva. Men det var som att vakna upp ur en dimma. Kunde titta upp igen och prata. Och efter en stund satt jag på en pilatesboll och småshakde till Taylor Swifts "Shake it off". Så från att ha varit ett vårdpaket kan man ju lätt säga att den hade god effekt!!


Läget efter att epiduralen börjat verka

Det negativa med epidural är att ibland kan värkarna avta. Rätt skönt med lite paus ändå, fick ligga och vila och samla kraft. För att kicka igång det igen tog barnmorskan hål på hinnorna så att fostervattnet gick och jag fick gå runt i rummet med en "rullator" och, som sagt, sitta på en pilatesboll och vicka på rumpan. Och sakta men säkert kom värkarna igång igen. Och till slut, kom igång REJÄLT.

Det är den här biten och framåt som känns mest privat. Dels för att det var den jobbigaste biten för mej, men också den mest fantastiska, för att det är nu vi blir föräldrar. Så det blir inte så ingående beskrivet. 

Krystningsfasen tyckte jag inte var rolig. Hade hört att många tyckte det var skönt att äntligen "få hjälpa till eller göra något aktivt". Nej tack tyckte jag. Epiduralen tog bort smärtan från själva värkarna (eller tror dosen hade behövts tripplas för att ta bort all värk) men den hjälper inte mot själva smärtan där nere när man krystar. Här var det väldigt skönt att barnmorskan tog verkligen kommandot och sade precis hur jag skulle göra. Det var inge "vill du si eller så" utan "gör så här och lägg dej så". Jag tycker om tydliga direktiv, då behöver jag inte tänka utan kan bara följa. Krystvärkarna tog 18 min, tydligen, jag har ingen koll. I efterhand undrar jag om vi var ensamma på förlossningen? Vid nått tillfälle hörde vi babyskrik, så rummet var ju inte helt ljudisolerade. Men jag hörde inget annat. Kanske bebisskriket kom från korridoren? Och att själva rummen var rätt bra ljudisolerade? För jag förstår inte hur man kan gå igenom krystvärkar utan ett ljud. Det lät om mej kan jag ju säga. Jag försökte med så dova eller låga ljud som möjligt, tänka att ljudet skulle neråt som profylaxledaren förklarat. Men ljuden som kom från mer var allt mellan låga grymtningar till tjut i falsett. Nä, krystvärkarna var inte roliga, som tur varade dom "bara" i 18 min. Efter det kom vår lilla flicka. Känslan att få se henne var helt obeskrivlig. Där låg hon äntligen på sängen mellan mina knän (hade fött stående på knäna i sängen och lutat mej mot den uppfällda huvuddelen). Jag fick ta upp henne och snurra runt till halvliggande (med rätt mycket hjälp...) och fick henne på mitt bröst. Denna ljuvliga lilla varelse var äntligen hos oss och jag var nu och för alltid en mamma. 



"Efterarbetet" var inte så roligt. Det var ju såklart inte lika smärtsamt som själva födseln, men att moderkakan skulle ut (holy sh*t vad stor den var!!), magen masseras för att livmodern skulle börja dras samman eller undersökas(?) och nedre regioner sys var ju inte bekvämt alltså!! Men med en liten på bröstet försökte jag fokusera på annat. Efter en stund skulle hon vägas, mätas och undersökas och jag stapplade på bambi-på-is-skakande-ben in i duschen. Efter det fick vi frukost (första måltiden för mej sedan lunch) och jag satt och njöt av godaste brödet någonsin samtidigt som jag hade en liten filur i famnen. Lite svårt, ville inte börja mitt moderskap med att tappa en gurka i pannan på henne. Men det gick bra det med och efter lite återhämtning fick jag klä på mej mina vanliga kläder, sätta mej i en rullstol med henne insvept i en t-shirt och rulla iväg till BB-hotellet. 




Även om vissa stunder var väldigt jobbiga och smärtan rätt brutal, så har jag en positiv upplevelse av min förlossning. Jag kände mej aldrig rädd eller trodde att jag inte skulle klara av det. Till en viss del tror jag att det berodde på att jag hade läst på rätt mycket om förlossningar, jag hade tränat andning och avslappning och hade inte några förutfattade "så här ska det gå till när jag föder"-tankar. Men till stor del berodde det på det fantastiska stödet jag hade runt mej, av min fina fina man, av undersköterskan som jag knappt såg eftersom jag mest blundade men som hela tiden talade lugnande till mej och såklart barnmorskan som var så förtroendeingivande att jag totalt släppte all kontroll. Och även om läkarstudenten inte gjorde så mycket praktiskt var det rätt bra att han var där också, dom pratade mycket sinsemellan och förklarade mycket för honom och jag tyckte det var rätt skönt att få ligga och lyssna på det och det tog bort lite fokus från mej (på ett bra sätt, jag behövde få fokusera under värkarna och ville inte känna att dom bara stod och väntade på mej...) Är väldigt nöjd också med att vi lyckades pricka in deras skift ganska exakt. När vi kom in till förlossningen började deras skift, och när jag rullades ut i rullstolen gick dom också hem. Jag fick alltså ha samma underbara personal under hela förlossningen. Känner mej verkligen så tacksam till den vård vi har i detta land och till dessa fantastiska personer. Nästa gång du ska skänka en slant till välgörenhet tycker jag du ska göra det till www.fodelsevralet.se , dom är värda guld och gröna skogar!!  



Snipp, snapp, snut, så var denna förlossningsberättelse slut!  



fredag 6 oktober 2017

Saker som varit bra att ha första tiden

Innan förlossningen försökte jag förbereda mej så mycket som möjligt. Jag läste på om själva förlossningen och om första tiden med barn, ville vara mentalt så förberedd som möjligt och ha verktyg att kunna hantera situationer som kan uppstå. Men det var också en hel del praktiska förberedelser. Här är min lista med var som varit bra för oss, och vad som kanske inte hade behövts göras...

Bra grejer: 
- massa frysta matlådor. Så smidigt, speciellt nu när jag är själv om dagarna. 

- kläder till henne. Här finns det massor med bra listor på nätet, så googla och se! Och, alla sade det, och tror att dom flesta föräldrar-to-be inte följer det. MAN BEHÖVER INTE SÅ MYCKET KLÄDER I BÖRJAN!! Dom första dagarna körde vi en massa hud mot hud, så då hade hon bara blöja och filt på sej. Nu har Nova spurtat i längd, på 2,5 veckor har hon gått från 51cm till 55,5cm. Alltså nästan en hel storlek. Som tur hade vi bara några få plagg i stl 50, vilket ändå är bra att ha, hon drunknade i stl 56. Men vi har massvis med kläder i stl 56, vet inte riktigt hur vi ska hinna använda allt. Men det mesta är ändå köpt på loppis/blocket, så inte så stor "förlust" om allt inte skulle bli använt så många gånger... 



- kläder till mej själv! Amnings BH och linnen har varit bra! Har bara köpt på mej ett par styckna nu i början så får man se storlek och modell man bäst gillar. Annars softar jag mest runt i morgonrock eller stora sköna tröjor. Och mjukisbyxor såklart! Man är öm om magen i början och just nu är jag minst en storlek större än innan, så mina "vanliga" byxor får vänta ett tag ännu. Joggers med resår i midjan, mjukisbyxorna, yogaleggings och dom lösaste boy-friends-jeansen är det enda jag kan använda.   

- ett babynest. Hon sover alltid i det, både under dagarna och nätterna. Nu i början har vi också lagt babynestet i vagnen när vi är ute och går. Vi har en spjälsäng också och shoppat massor med lakan till den. Hade kunnat vänta egentligen, just nu är det som sagt bara babynestet som gäller och det har vi placerat mellan våra huvudkuddar nattetid. 


Så nöjd med att jag inte sydde fast madrassdelen. Lättare att ta bort och tvätta när en olycka är framme. Efter detta så började vi ha handdukar som skydd också...

- saker som underlättar amning. När jag senast var hemma tog min syster med mej till butiken och visade vad hon hade använt (och en massa andra bra tips). Och som hon sade (ungefär), "man kanske inte behöver allt men om man behöver det så behövs det direkt och då vill man inte springa till butiken". Sant! Hellre vara lite extra förberedd... Så, det jag köpte var nipple cream, amningsnapp och lite ersättning, just in case ifall amningen skulle strula. Har inte behövt använda ersättningen, jag har istället lyxproblemet att det är lite väl mycket av det goda, så amningsinlägg/pads används istället. Efter att ha ammat i ett par dagar höll mina handleder på att gå sönder, så då köpte vi två olika amningsdynor via säljgrupp på Facebook (så smidigt att kunna handla i närheten!!) Och ett sista bra-att-ha-när-man-ammar-tips, vattenflaskor utplacerade lite överallt i lägenheten och nötter/snacks. Det tar energi och man blir otroligt törstig! Har även en uppsättning vid sängen för nattamningen. 

- ett skötbord, hur det nu än ser ut. Och blöjor och våtservetter/tvättlappar.  

- små handdukar. Ungefär lika stora som skötbordet och mindre. Dom ligger överallt i lägenheten, perfekt att ha som skydd för kräk och olyckor i blöjregionen. Vi har handdukar som skydd både i babynestet och på skötbordet också, lättare att tvätta och byta dom... Hade inte riktigt insett vilken snabb åtgång det kan vara. Och amning kan vara messy business. 




- vagn, en sittstol (en "gungande Babybjörn"), bilstol/babyskydd, bärsjal och bärsele är ju också bra att ha, men behövs inte från dag ett (förutom babyskyddet om man åker bil från BB). Vagnen är rätt flitigt använd redan. Sittstolen testar vi på lite nu som då. Bärsjalen har använts två snabba gånger och bärselen väntar vi med tills hon blivit lite större. Alla dessa är köpte via blocket/loppis, tror vi sparat ganska många tusenlappar på det (alltså kronor...)   




- nagelfil, termometer och nässug (blir fortfarande äcklad av den). Har hittills bara använt nagelfilen, som tur. Men behövs det andra så vill man ju ha det direkt.

- bindor. Rejäla. Såret av moderkakan tar tid att läka. 


Saker vi inte behövt eller kunnat vänta med. Redan nämt några, men här kommer ett par saker till: 

- leksaker och gosedjur. För det första, hon är för liten för det ännu. Och för det andra, har man härliga människor runt omkring sej så kommer dessa som ett brev på posten ändå (bokstavligt talat till och med).

- babykläder i överflöd. Svårt att behärska sej, jag vet, men man behöver inte såå mycket faktiskt. 

- napp, nappflaskor och bröstpump. Napp har vi börjat lite med nu när hon gått upp i vikt (så man ser att amningen funkar) men den är ingen favorit ännu. Nappflaska och bröstpumpen kommer säkert att användas, men har inte använts ännu. MEN, det är ju för att amningen funkat för oss! Vill/kan man inte amma är det ju en helt annan situation såklart... 

- speciell skötväska. Hittills har jag använt min vanliga ryggsäck, funkat bra. Och innehållet i den kommer säkert att testas och optimeras, men hittills har längsta utflykten varit till BVC och snabbt besök till Liljeholmen, så inte haft behov ännu. Just nu är vi mest hemma i bubblan...   



Pumpen jag inte orkat ta tag i ännu. 



Nu är listan rätt lång. Men egentligen. Den första veckan gick jag knappt utanför dörren. Jag gled mest runt i morgonrock med en halvnaken bebis och myste. Så man behöver verkligen inte så mycket saker. Man kan köpa på sej efterhand när man ser vad som behövs. Och kan verkligen rekommendera att köpa saker i andra-hand. Oftast är dom inte så slitna eftersom dom används under ganska kort tid, lätt värt det! Plus att man kan då testa lite olika och se vad som funkar för en utan att behöva ruinera sej...   

Och som sagt, detta har funkar för oss i vår situation! Kanske något helt annat behövts för andra! Vad tycker ni? Något annat som var absolut nödvändigt för er? Eller totalt onödigt? 

tisdag 3 oktober 2017

Min nya borg

En del förändringar har ju skett senaste veckorna. Nya "rutiner" har tillkommit, även om dom kan ändras lite från dag till dag (så vet inte om det kan kallas rutiner ännu?). Från och med denna vecka är jag ensam med lilla tjejen på dagarna, så lär väl hitta ännu mera nya rutiner nu. Hittills har det gått bra (peppar, peppar, ta i trä), till och med hunnit duscha på morgonen, så jag är nöjd!! Nu sitter jag och dricker förmiddagskaffet och Nova spanar in väggarna i babynestet bredvid mej i soffan. 

Det är inte bara nya rutiner, jag har även förflyttat mej i lägenheten. Tidigare spenderade jag mest tid i köket, min dator står på köksbordet, så det var där jag satt. Det var "mitt" rum medan mannen har sin dator i vardagsrummet och med andra ord spenderar mest tid i det rummet. Nu håller jag på att ta över vardagsrummet, eller närmare bestämt soffan. Soffan har blivit min nya borg. Här bygger jag olika kuddslott beroende på amningsställning. Jag har också det mesta inom räckhåll. Man kan hitta ungefär ALLT i vår soffa nuförtiden. Man hittar tex vattenflaska (eller ofta flaskor i plural), påse med nötter, choklad i olika former och mängder, en kindle, telefonen, diverse babykläder, diverse mina kläder, olika kuddar, amningskudden (mina handleders räddare i nöden!!), fjärrkontroll, tidning och ibland min dator. Jag är stundvis rätt låst i soffan, så lika bra att flytta hela bohaget dit helt enkelt! 

Tyvärr är det dåligt med bilder idag. Jag har inte hunnit överföra bilder från våra mobiler ännu, ska försöka göra det idag! Jag tror inte jag ens sett alla bilder och filmer från förlossningen. Eller kanske jag såg dom dagen efter, men då har min hjärna inte lyckats registrera dom.... 

lördag 30 september 2017

Mina fotomodeller

Idag har vi spenderat dagen i en fotostudio! Eller kanske inte dag, mer en timme... Men det var dagens projekt, orkar typ med en "ordentlig" sak och sedan är det chilla i soffan som gäller. Plus att allt tar ju lite längre tid nu, för varje sak man ska göra får man räkna med minst en omgång amning och blöjbyte och man får tänka till lite extra när väskan ska packas. Så idag har vi varit ute och åkt både buss och tunnelbana för första gången. Buss gillar en viss person inte så mycket. Efter en trygg mamma-famn stund gick tunnelbanan lite bättre. 


Ser så fram emot att få se resultatet, ska och kolla på bilderna på måndag, spännande!! Och det blev bara två små olyckor på golvet, som tur den typen som går ganska lätt att torka upp... 

Och imorgon kommer vi få första fikagästerna på besök! Ser väldigt mycket fram emot det! Även fast jag knappt känner nått behov av att lämna lägenheten (fast varje gång jag kommit ut på promenad tycker jag det är fantastiskt) så ska det bli väldigt skönt att få träffa ett par vänner igen och bara få snacka lite!  


fredag 29 september 2017

jag har fått en mini zombie

En kort status från bebisbubblan! 

Senaste två nätterna har varit faktiskt helt okej!! Kunnat sova ett par gånger i lite längre partier, tjoho!! Tyckte att det var konstigt hur trött jag fortfarande var  på dagen. Men när jag tänkte vidare så är det kanske inte så konstigt. Detta är första nätterna på några veckor och efter en förlossning som jag sovit helt okej. Har en del att ta igen kanske. Lite orolig inför att Pär ska börja jobba på måndag. Jag får bäst sömn mellan kl 6 och 9 där han stigit upp och tar hand om Nova. Försöker diskret föreslå att "sovmorgon" är väl helt accepterat på hans arbetsplats? Vet inte om planen funkar... Nå, det ska väl lösa sej! 

En helt annan sak. När jag var gravid lyssnade jag en massa på podcasten "Vattnet går", kan verkligen rekommendera den!! Och där pratade bl.a. Margaux Dietz, hon har en youtube-kanal (kanske blogg också, eller vlogg, inte så insatt...) och där har hon ett klipp på när hon föder. Väldigt kul att se!! Och till sak. I ett annat klipp jämför hon sin då några veckor gamla bebis med zombies från The walking dead. Tyckte det var lite lustig jämförelse. Nu fattar jag det till 100%! Ibland har jag en lite grymtande och stånkande krabat som bökar sej mot bröstet (när jag halvligger ner), instinktivt söker efter mat, skakar på huvet i hopp om att hitta jackpot och hugger vad hon kan få tag i. Rätt sött och ganska underhållande att se!