Ett kinesiskt nyår på Bohol och Panglao i Filippinerna

Att resa under Kinesiska nyåret trodde vi skulle vara rätt jobbit. Tänk dej att en miljard människor har semester samtidigt. Så vi förberedde oss på långa köer och åkte ut till flygplatsen i god tid. 

 Ja, nä tydligen var det inte så farligt trångt... (Kan också ha något att göra med att vi reste halv ett på natten)

Och vi fick lite extra tid dessutom på flygplatsen. Flyget hade nämligen bokats om (alltså inte försenats) till att gå över en timme senare. Ja men tack för den infon... Så vi missade vårt flyg från Manila till Cebu. Men tur i oturen, när vi köpte nya biljetter i Manila såg vi att man kunde flyga direkt till Tagbilaran, dvs staden som ligger på ön Bohol. Så vi ändrade resrutten och flög direkt till Tagbilaran och sparade istället 2 timmars båtresa. Plus minus noll tidsmässigt med andra ord!

 Väl framme vid hotellet var vi rätt slitna. Att flyga nattflyg är inte det roligaste. Poolen spanade vi in direkt och bänkade oss där för dagen. 

Första hotellet vi bodde på hette East Coast white sand resort och ligger på östra sidan (surprise) på Bohol, i Anda området har jag för mej.

Vi var riktigt nöjda med hotellet. Stället låg uppe på klippor och hade en trappa ner till en egen strand. De hade två pooler och en rätt så okej restaurang också. Själva området är ganska lugnt, inte så jätte mycket turister ännu och passar bra om man vill ta det lugnt och koppla av. 

 Utsikten var det inget fel på heller. 

 Man kunde hyra kanot och paddla till närliggande stränder och hotell och luncha.

 Och hyra moppe! 

 Inte helt säker att denna hjälm skulle klara kraven man har på moppehjälmar där hemma, men man tager vad man haver...

Maten var helt okej, kanske inte det bästa man ätit, men för den lilla summa man betalade var det absolut bra.
 

 Bordssällskap hade vi också. Så söta, skulle ha kunnat ta med dom hem...

 Och alla länder har sin öl, i Filippinerna drack man San Miguel.

 Efter tre dagar på East side var det dags att byta hotell. Vi åkte till den lilla grann-ön Panglao. På vägen åkte vi via Chocolate hills.

Chocolate hills är ett stort område med massor, och så menar jag verkligen massor, av kullar som under torrperioden blir bruna och då ser ut som choklad. 

 Man blir trött av allt turistande...

Chocolate hills var kul att se, men vi var där ca 15 min, tog lite kort och sedan åkte man vidare. Så vi var rätt glada att vi hade detta på vägen till nästa hotell, jag vet inte om det skulle vara värt en halv dags utflykt enkom för att se detta....

Lummig skog en bit från Chocolate hills. Vi hade en väldigt rolig chaufför, och man märkte att han var van att köra denna sträcka och ta kort på turister. Han var nästan mera ivrig att ta foton på oss än vad vi var. 

Världens minsta apa (tror jag i alla fall, engelskan är inte på topp alltid).  

 Nästa hotell hette Cliffside och låg i närheten av Alona beach på Panglao. Detta hotell var vi inte helt nöjda med, rummen var halvsunkiga, hotellområdet var rätt litet och det låg inte direkt vid någon strand (vilket man ju borde ha listat ut på namnet, men när hotellen bokades var det snabba beslut och inte så mycket efterforskning eftersom hotellet vi egentligen ville ha var fullbokade.) Men det fanns en pool där, restaurangen var ok och man fick låna en moppe gratis för att ta sej till Alona Beach som låg ca 10 min bort. Och för den lilla peng man betalade per natt fick det duga.

Alona beach var mera turistigt. Längs hela stranden var det rätt mycket folk (mycket svenska faktiskt och såklart kineser) och många restauranger. Så vill man ha lite mera liv och rörelse runtomkring sej är denna strand perfekt. Vi som beter oss som ett pensionärspar under semestern var rätt glada att vårt hotell låg lite mera avsides från stranden.

 Utsikten från restaurangen var i alla fall fantastisk. 

I närheten av vårt hotell låg en mycket mysig trädgård med både djur och växter och också en fin restaurang med utsikt över havet. Där stannade vi en eftermiddag och utövade vår favoritsysselsättning under semester: slappade och läste en bok. 

Filippinerna kan jag verkligen tänka mej att åka tillbaka till! Förhoppningsvis hinner vi planera in en resa innan vi åker tillbaka hem till nordligare breddgrader. Jag saknar redan värmen och solen...