Jag börjar tappa tidsuppfattningen. Eller, jag har en väldigt skev bild av den iaf. Jag trodde tex. att det är ca 5-6 veckor tills en kollega går på semester (dvs huuur mycket tid som helst att jobba ihop sej och ha överlämning). Det visade sej att det var knappa två veckor. Aj då. Det börjar vara jag som har 5-6veckor kvar på jobbet. Ops.
Samma sak var det med mina "åka hem en gång i sommar"-planer. Jag hade hela tiden tänkt att jag ska ta en långhelg i juni, kanske några veckor efter midsommar. Efter en snabb koll i kalendern förstår ni att dom tankarna inte riktigt gick ihop. Så det blev lite hastigt och lustigt bokat en hemresa till midsommar istället (fick rätt på juni iaf...)! Och eftersom vi var så sent ute fanns det inte jättebra (läs billiga) biljetter dom dagarna vi egentligen ville åka (klassiska torsdag till söndag), så fick helt enkelt boka en dag tidigare. Inte helt fel med en extra lång långhelg, extra familjehäng och lite extra semester.
Kort gravidstatus (för tydligen har jag inte så mycket annat på gång i mitt liv just nu än jobb och graviditet):
- kan magen bli större nu? Är i vecka 29 och har lite svårt att tänka mej att den ska växa i typ 10 veckor till ännu. Det börjar ju bli lite tungt nu asså!
- nu börjar krämporna smyga sej på (det är väl nu det går utför, har ju klarat mej väldigt lindrigt undan hittills). Efter en halv dag på jobbet är det väldigt trötta axlar och skuldror. Älskar sommarvärmen, men känner ju hur min vigsel ring krymper (eller fingrarna växer). Och tröttheten, huh. För varje dag som går blir jag mer och mer nöjd med mitt beslut att ta rejäl semester och föräldraledighet (eller vad det nu kallas innan) innan due-date. Hela 5 veckor!!! Eller ja, kanske plus/minus nån vecka beroende på hur det går såklart, allt går ju inte att planera. Och tror jag känner av foglossning lite nu som då, men det är lite svårt att veta?
- har börjat boa mej! Nu är det ommöblerat i sovrummet och spjälsängen står i källarn i väntan på montering. Babybjörnstolen/gungan är också inhandlad!
- cykeln har blivit min räddning! Min inte-alls-så-fina mörklila gnissliga cykel jag fick när jag var 11 år är bästa transportmedlet någonsin! Att gå längre sträckor (över 300m) eller gå i snabb takt (normal takt) funkar inte så bra längre utan pauser. Men med cykeln kan man lätt glida fram!
Nej, nu dags för sängen. Taxin kommer imorgon kl 5.00. Ingen sovmorgon på semestern här inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar