Året som gått - lite försenat...

Dags för en sammanfattning av 2017! 

Januari: 
Vi inledde året med en resa till Riga. Under den resan var det -15 grader kallt, mannen blev väldigt förkyld och jag fick ett plus på gravidtestet. Spännande start på året kan man ju säga. Sedan hann jag med en arbetsresa till Shanghai, men mådde pyton och låg mest och kollade Skam på hotellrummet. Inte särskilt trevlig reskamrat... 

Februari: 
Det var lite upp och ner denna månad. Hade rätt mycket huvudvärk och det var mycket att bearbeta i och med nyheten som man dessutom skulle hålla hemlig. Och man ville ju inte ropa "hej" ännu innan den "magiska" vecka 12... Mot slutet av månaden berättade vi det för familjen och lite senare även kollegorna, skönt att få dela med sej! Annars hände inte mycket under denna månad, skrev ett enda inlägg på bloggen...

Mars: 
Huvudvärken fortsatte, massor med jobbet och försökte hinna med att träna. Största händelsen var ett besök hem till Österbotten. Där grillade vi korv på isen på skären och såg KAJ uppträda på Wasa teater. 

April: 
Påsk och äntligen iväg på en resa! Vi åkte på roadtrip till Irland! Vi hade tänkt vandra massor, men vi fick dra ner på tempot, gravida kroppen ska man lyssna på! Roligt var det i alla fall med miljöombyte och få se nya platser!

Maj: 
Vädret var kallt, blött och tråkigt. Men vad gjorde det, för vi flydde det taskiga vårvädret och lade oss i solstolar på Kos. 

Juni: 
Midsommarn firades med familjen ute i skärgården. Riktigt trevligt och sista resan för mej på ett bra tag. Förutom det verkar juni ha varit mest jobb och graviditet, inte en jättebra kombination. 

Juli: 
Nu när jag bläddrar tillbaka i kalendern och läser i bloggen kommer sommarminnena tillbaka. Det var bara jobb, jobb och åter jobb. Inte jätteroliga sommarminnen med andra ord. Det som jag är väldigt glad att jag gjorde var gravidfotografering, så nått roligt hände i alla fall i juli.

Augusti: 
Äntligen semester! Vi började med en helg i Saltsjö-Boo för att få lite miljöombyte. Resten av månaden gick åt att boa sej, träna, vila, gick protestmarsch mot BB-kaoset i Stockholm, njuta av att bara få vara hemma och träffa vänner. Jag är verkligen så glad att jag tog rejält med tid innan BF-datumet, det behövdes verkligen. 

September:
Tiden gick både snabbt och segade sej fram ibland. Jag trivdes fortfarande med att bara vara ledig. Det blev träning flera dagar i veckan, kompisar, föreläsningar om födseln/tiden efter/amning, biobesök och annat smått och gott. 

Ja, och den stora grejen som hände i september var ju såklart att vår lilla dotter föddes!

Oktober: Livet ändrades ganska drastiskt med tre i familjen, vilket var både fantastiskt härligt och ganska skrämmande ibland. Det ammades massvis och det var några skrikkvällar som man blev lite skärrad av. Men för det mesta gick allt rätt så bra med tanke på att man nu hade en helt ny roll och skulle ta hand om en liten bebis för första gången. Vi fick besök av vänner och familjerna och fick bilderna från babyfotograferingen. 

November: 
Började komma in i mamma-livet lite mera. Umgicks ofta med ett par vänner som också var hemma med små, så skönt att ha dom!! Det blev en hel del barnvagnspromenader, lite mera familjebesök och så köpte vi en ordentlig säng. Nu hade vi definitivt vuxit ur 140cm sängen... Och så blev jag äntligen klar med projekt-fotobok!! Tog bara några månader... Och nu när 2017 är klart är det ju bara att sätta igång med den boken!

December: 
Största delen av december spenderades inte hemma. Vi började med att flyga upp till Härnösand och fira en tidig jul med mannens familj. Sedan bar det av till Finland för mej och Nova och vi var där i nästan tre veckor. Riktigt skönt att ha familj runt omkring sej, många famnar för Nova att sova och leka i. Och så firade vi såklart jul igen på själva julafton, Nova sov sej igenom hela tomtebesöket! Men mer om julen i ett senare inlägg! Sista dagen på året hade vi ett kompis-par över. Lite stressigt blev det, äta trerättersmiddag, ta hand och Nova OCH spela Bingolotto samtidigt. Huh, hinna cirkla in alla siffror var verkligen test på stresståligheten! Kul var det i alla fall! 

Moffa och mommo tog morgonpasset med lilla damen så jag fick sovmorgon. 

Så det var 2017 i ett inlägg! Det blev inte så mycket resande som vi vanligtvis brukar hinna med, men rätt mycket annat hände ju så det har väl sina förklarliga skäl... Ska bli spännande att se hur 2018 blir! En resa är bokad, vi ska båda jobba 50/50 och sedan ska jag börja jobba 100% igen. Och förhoppningsvis ska vi se vår lilla tjej ta sina första steg och säga sitt första ord. Jag jobbar hårt för att det ska bli "mamma", men som det ser ut i dagsläget lär det bli "amma"...

Min förlossningsberättelse

Jag funderade ganska länge om jag skulle skriva om min förlossning här på bloggen. Jag har inga problem att skriva om personliga saker, men privata saker delar jag hellre med någon under ett samtal. Och förlossningen, vissa delar i alla fall, är för mej mera på den privata sidan. Samtidigt vill jag ändå skriva om den, så det får bli en personlig men inte privat version av den helt enkelt! 

Vi börjar från början. Gravid i vecka 41+0! 

Den 16 september kl 3 vaknade jag upp. Inge konstigt det, brukade vakna var och varannan timme. Men efter några minuter kände jag en värk. Jag hade funderat rätt mycket tidigare hur man vet om det är en värk, förvärk eller bara en kraftig sammandragning. Well, no need to worry. En värk känns rätt rejält jämfört med en sammandragning. Men efteråt undrade man ju ändå, var det en värk? Så jag låg kvar, kollade klockan och väntade om det skulle komma en ny. Jodå, ungefär var 6-7 minut kom det en ny. Efter en halvtimme i säng gav jag upp att somna om och steg upp. Min största rädsla inför förlossningen var att inte hinna fram i tid. Men samtidigt visste jag ju att skulle vi åka in nu skulle vi bli hemskickade ganska direkt. 

Så vad gör man mitt i natten när man har värkar? Jo, man bänkar sej framför TVn och väntar.

Halv 7 tiden tyckte jag det var dags att väcka pappan-to-be och ganska snart ringde vi (för första gången ...) in till förlossningen. Efter lite diskussion kom vi fram till att vi skulle stanna hemma och vänta. Lite besviken, men värkarna var inte tillräckligt täta ännu. 

Så vad gör man på morgonen när man har värkar? Jo, man tar en varm dusch, äter frukost och bänkar sej framför TVn och fortsätter vänta. 

Vid lunchtid kom en rejält smärtsam värk så vi ringde in (för andra gången...) och konfererade med barnmorskan. Samma svar igen, stanna hemma och vänta, ta alvedon och ett varmt bad. Jag tycker verkligen inte om att bada. Så halvljög och sade att jag redan gjort det (dusch räknas ju halvt). Så, lite besviken igen, men det var bara att vänta tills värkarna var mera regelbundna och tätare. Satt hela tiden och registrerade värkarna via en app. Siffernörden i mej glodde stint på appen, rätt kul att se hur en graf växte fram. 

Så vi åt lunch (min sista måltid på ca 17 timmar) och bänkade oss i soffan igen och fortsatte kolla TV. Jag var inte så pigg på att göra något annat (förutom att vandra runt nu som då). Värkarna kom ibland med 3 min mellanrum och ibland 10 min, oftast mellan 6-7min. Så det var inte riktigt läge att sova och göra något mera produktivt funkade inte heller så bra. Mannen städade och förberedde för avfärd ca 15 ggr under dagen.

Vi spolar fram ett antal timmar. Nu är det köksbordet och datorn som gäller. Att sitta i soffan med värkar var för smärtsamt, så att stå framåtlutad vid bordet var lättare. Började bli rätt trött, dels för att jag vaknat kl 3 på natten, dels för att jag stått i ett antal timmar, dels för att jag inte ätit något (men mat var det sista jag ville ha) och dels för att ha haft värkar i x antal timmar tar på krafterna. Vetekudden värmdes hela tiden upp med några minuters mellanrum och profylaxandning andades. Och timmarna gick. Halv 9 på kvällen var det rejält smärtsamt och började som sagt bli rätt trött. Jag vägrade vara en natt hemma, så nu ringde jag in igen (tredje gången....) Värkarna kom rätt tätt, ca 4 minuters mellanrum. Men var 5 värk ungefär blev det en lite längre paus (alltså typ 7 min, så inte "lång"...), så dom var fortfarande inte helt regelbundna. Det "glömde" jag att säga till barnmorskan, nu var det med darr på rösten jag förklarade att jag hade haft värkar i 18 timmar och ville komma in. Och jag som hade varit rädd att vi skulle ha problem att hinna in. HA!! Anywho, barnmorskan sade det magiska ordet "välkommen in" och taxin beställdes!!

Alltså köra bil med värkar är ingen höjdare (alltså åka med i baksätet...) Värkarna var inte lika starka, men kändes som att jag hade en enda lång värk under resan in till Sös. Väl framme ringde vi på, tog en värk i porttelefonen (dom var söta och undrade om jag behövde en rullstol) och traskade sedan i sakta mak upp till förlossningen. Seriöst, hur långa korridorer har detta sjukhus?? Tog en till värk på vägen och en till ganska direkt på rummet. 

Äntligen inne!! Och det verkade inte vara frågan om ifall vi skulle få stanna eller inte, nu var vi här och dom började förbereda inför förlossningen! Jag fick lite manicker på magen som mätte babyns hjärtljud och registrerade värkarna. Efter att allt såg bra ut undersökte dom mej och var tydligen öppen 5cm. SÅ NÖJD!! Skulle ha blivit rätt ledsen ifall 18 timmarna värkarbete hemma inte skulle ha "gett något". Och med 5cm var det ju ingen snack om saken, vi skulle inte behöva åka hem och fortsätta väntandet. 

Barnmorskan föreslog ett bad. Jag tycker som sagt verkligen inte om att bada, men jag hade bestämt sedan innan att "det barnmorskan säger, det gör jag", alltså så länge det kändes bra såklart... Så det blev ett bad! Och efter många timmar med en varm vetekudde visste jag ju att värme är magisk mot smärtan. 

Lite annat typ av badkar än vad jag tänkt mej

Efter badet fick jag den inte så snygga landstinget skjortan och världens mest underliga nättrosor. Aldrig känt mej så snygg!! Klockan var nu halv tolv på natten och det var dags att testa nästa smärtlindring, lustgas! Alltså den kändes så konstig! Dels var det ju en fördröjning på effekten med ca 30 sekunder, så det gällde att börja i tid. Och så fort effekten kickad igång ville jag ta bort den. Men undersköterskan förklarade att man kan behöva hålla igång ett tag innan man får in rutinen. Så jag fortsatte. Jag vet inte om det var pga lustgasen eller att jag inte var i varmt vatten längre eller om värkarna bara var i ett sånt skede, men nu började det vara en riktigt plågsam smärta. 

Här någonstans slutar tid och rum att existera. Jag vet inte hur många värkar som kom, vem som var i rummet (låg och blundade nästan hela tiden) eller hur lång tid det tog. Jag låg bara och fokuserade på att slappna av, andas så som jag lärt mej på profylaxkursen och ta lustgas i tid. Vissa av dom sakerna gick bra, andra not so much. Att slappna av var svårast. Det gick till slut inte, kroppen och mitt mentala jag var två separata saker och jag hade knappt någon kontroll över kroppen. Okej, en överdrift. Jag hade INGEN kontroll över kroppen. Jag låg och grät i gasmasken, kved, tror jag låg och halvvred mej i sängen och ansiktet har aldrig varit så spänt i hela mitt liv. Som tur hade jag fantastiska personer runt mej, så jag kände mej aldrig rädd. Undersköterskan var helt underbar, hon pratade lugnt till mej hela tiden, tryckte försiktigt ner axlarna (som var ett par decimeter ovanför sängen kändes det som) och strök mej över ansiktet. Jag kunde inte själv tänka hur jag skulle styra över min kropp, men vid varje beröring och varje instruktion hon gav mej så kunde jag följa lite grann i alla fall. Och lite lustigt, vi hade diskuterat innan att jag vill inte att man rör i mitt ansikte (en övning dom visade på profylaxkursen), men nu var det den beröringen som fick mej att slappna av (lite grann och i några sekunder) och känna mej trygg. Mannen satt på andra sidan redo med lustgasen, uppmuntrande ord och strök mej över ansiktet med. Alltså utan dessa personer runt mej hade det inte gått! Jag var som ett vårdpaket som bara låg där, jag kunde inte tänka själv eller kommunicera under värkarna, men jag kunde ta instruktioner. Var rätt glad att jag i mitt förlossningsbrev hade skrivit "säg vad jag ska göra och ge mej tydliga instruktioner". Jag kunde totalt släppa kontrollen och litade till 100% på dom runt mej. 

Läget precis efter att jag fått epidural

Jag minns inte exakt, men jag tror barnmorskan till slut frågade om jag villa ha någon mer smärtlindring. Av någon anledning hade jag jättesvårt att ta ett beslut. Kanske tecken på att det verkligen behövdes... Efter en svag nick från mej gick dom (barnmorskan och en läkarstudent) iväg och ringde narkosläkaren. Jag tror han kom rätt snabbt (som sagt, tid och rum var lite diffust här). Jag hade ju lyssnat på rätt många förlossningsberättelser via podcasten "Vattnet går" och där sade ganska många att dom typ blev kära i sin narkosläkare. Jag blev inte kär. Men. Han var ju en av dom snyggaste personer jag sett i mitt liv. Och ingen behöver vara svartsjuk eller orolig här, jag låg och tänkte att "han är ju väldig lik min man, en lite kortare och blondare version bara". Så denna sjukt snygga läkare började alltså preppa med bedövning inför epiduralen. När dom lade in själva "tråden" för epiduralen kändes det ingenting, men att få bedövningen var sjukt obehagligt. Och såklart fick jag någon värk däremellan. Här var det ganska skönt att det var rätt många personer i rummet. Medan jag låg och grät och stönade in i gasmasken förklarade narkosläkarn till läkarstudenten vad han gjorde (eller vad dom nu pratade om). Tyckte det var lite jobbigt vid någon tidigare värk när alla stod och tittade på mej och väntade ut värken inför en undersökning, så rätt skönt att dom "sysslade" med annat istället för att bara stå och glo på mej... Alltså känslan när epiduralen började ta är svår att beskriva. Men det var som att vakna upp ur en dimma. Kunde titta upp igen och prata. Och efter en stund satt jag på en pilatesboll och småshakde till Taylor Swifts "Shake it off". Så från att ha varit ett vårdpaket kan man ju lätt säga att den hade god effekt!!

Läget efter att epiduralen börjat verka

Det negativa med epidural är att ibland kan värkarna avta. Rätt skönt med lite paus ändå, fick ligga och vila och samla kraft. För att kicka igång det igen tog barnmorskan hål på hinnorna så att fostervattnet gick och jag fick gå runt i rummet med en "rullator" och, som sagt, sitta på en pilatesboll och vicka på rumpan. Och sakta men säkert kom värkarna igång igen. Och till slut, kom igång REJÄLT.

Det är den här biten och framåt som känns mest privat. Dels för att det var den jobbigaste biten för mej, men också den mest fantastiska, för att det är nu vi blir föräldrar. Så det blir inte så ingående beskrivet. 

Krystningsfasen tyckte jag inte var rolig. Hade hört att många tyckte det var skönt att äntligen "få hjälpa till eller göra något aktivt". Nej tack tyckte jag. Epiduralen tog bort smärtan från själva värkarna (eller tror dosen hade behövts tripplas för att ta bort all värk) men den hjälper inte mot själva smärtan där nere när man krystar. Här var det väldigt skönt att barnmorskan tog verkligen kommandot och sade precis hur jag skulle göra. Det var inge "vill du si eller så" utan "gör så här och lägg dej så". Jag tycker om tydliga direktiv, då behöver jag inte tänka utan kan bara följa. Krystvärkarna tog 18 min, tydligen, jag har ingen koll. I efterhand undrar jag om vi var ensamma på förlossningen? Vid nått tillfälle hörde vi babyskrik, så rummet var ju inte helt ljudisolerade. Men jag hörde inget annat. Kanske bebisskriket kom från korridoren? Och att själva rummen var rätt bra ljudisolerade? För jag förstår inte hur man kan gå igenom krystvärkar utan ett ljud. Det lät om mej kan jag ju säga. Jag försökte med så dova eller låga ljud som möjligt, tänka att ljudet skulle neråt som profylaxledaren förklarat. Men ljuden som kom från mer var allt mellan låga grymtningar till tjut i falsett. Nä, krystvärkarna var inte roliga, som tur varade dom "bara" i 18 min. Efter det kom vår lilla flicka. Känslan att få se henne var helt obeskrivlig. Där låg hon äntligen på sängen mellan mina knän (hade fött stående på knäna i sängen och lutat mej mot den uppfällda huvuddelen). Jag fick ta upp henne och snurra runt till halvliggande (med rätt mycket hjälp...) och fick henne på mitt bröst. Denna ljuvliga lilla varelse var äntligen hos oss och jag var nu och för alltid en mamma. 

"Efterarbetet" var inte så roligt. Det var ju såklart inte lika smärtsamt som själva födseln, men att moderkakan skulle ut (holy sh*t vad stor den var!!), magen masseras för att livmodern skulle börja dras samman eller undersökas(?) och nedre regioner sys var ju inte bekvämt alltså!! Men med en liten på bröstet försökte jag fokusera på annat. Efter en stund skulle hon vägas, mätas och undersökas och jag stapplade på bambi-på-is-skakande-ben in i duschen. Efter det fick vi frukost (första måltiden för mej sedan lunch) och jag satt och njöt av godaste brödet någonsin samtidigt som jag hade en liten filur i famnen. Lite svårt, ville inte börja mitt moderskap med att tappa en gurka i pannan på henne. Men det gick bra det med och efter lite återhämtning fick jag klä på mej mina vanliga kläder, sätta mej i en rullstol med henne insvept i en t-shirt och rulla iväg till BB-hotellet. 

Även om vissa stunder var väldigt jobbiga och smärtan rätt brutal, så har jag en positiv upplevelse av min förlossning. Jag kände mej aldrig rädd eller trodde att jag inte skulle klara av det. Till en viss del tror jag att det berodde på att jag hade läst på rätt mycket om förlossningar, jag hade tränat andning och avslappning och hade inte några förutfattade "så här ska det gå till när jag föder"-tankar. Men till stor del berodde det på det fantastiska stödet jag hade runt mej, av min fina fina man, av undersköterskan som jag knappt såg eftersom jag mest blundade men som hela tiden talade lugnande till mej och såklart barnmorskan som var så förtroendeingivande att jag totalt släppte all kontroll. Och även om läkarstudenten inte gjorde så mycket praktiskt var det rätt bra att han var där också, dom pratade mycket sinsemellan och förklarade mycket för honom och jag tyckte det var rätt skönt att få ligga och lyssna på det och det tog bort lite fokus från mej (på ett bra sätt, jag behövde få fokusera under värkarna och ville inte känna att dom bara stod och väntade på mej...) Är väldigt nöjd också med att vi lyckades pricka in deras skift ganska exakt. När vi kom in till förlossningen började deras skift, och när jag rullades ut i rullstolen gick dom också hem. Jag fick alltså ha samma underbara personal under hela förlossningen. Känner mej verkligen så tacksam till den vård vi har i detta land och till dessa fantastiska personer. Nästa gång du ska skänka en slant till välgörenhet tycker jag du ska göra det till www.fodelsevralet.se , dom är värda guld och gröna skogar!!  

Snipp, snapp, snut, så var denna förlossningsberättelse slut!  

Saker som varit bra att ha första tiden

Innan förlossningen försökte jag förbereda mej så mycket som möjligt. Jag läste på om själva förlossningen och om första tiden med barn, ville vara mentalt så förberedd som möjligt och ha verktyg att kunna hantera situationer som kan uppstå. Men det var också en hel del praktiska förberedelser. Här är min lista med var som varit bra för oss, och vad som kanske inte hade behövts göras...

Bra grejer: 
- massa frysta matlådor. Så smidigt, speciellt nu när jag är själv om dagarna. 

- kläder till henne. Här finns det massor med bra listor på nätet, så googla och se! Och, alla sade det, och tror att dom flesta föräldrar-to-be inte följer det. MAN BEHÖVER INTE SÅ MYCKET KLÄDER I BÖRJAN!! Dom första dagarna körde vi en massa hud mot hud, så då hade hon bara blöja och filt på sej. Nu har Nova spurtat i längd, på 2,5 veckor har hon gått från 51cm till 55,5cm. Alltså nästan en hel storlek. Som tur hade vi bara några få plagg i stl 50, vilket ändå är bra att ha, hon drunknade i stl 56. Men vi har massvis med kläder i stl 56, vet inte riktigt hur vi ska hinna använda allt. Men det mesta är ändå köpt på loppis/blocket, så inte så stor "förlust" om allt inte skulle bli använt så många gånger... 

- kläder till mej själv! Amnings BH och linnen har varit bra! Har bara köpt på mej ett par styckna nu i början så får man se storlek och modell man bäst gillar. Annars softar jag mest runt i morgonrock eller stora sköna tröjor. Och mjukisbyxor såklart! Man är öm om magen i början och just nu är jag minst en storlek större än innan, så mina "vanliga" byxor får vänta ett tag ännu. Joggers med resår i midjan, mjukisbyxorna, yogaleggings och dom lösaste boy-friends-jeansen är det enda jag kan använda.   

- ett babynest. Hon sover alltid i det, både under dagarna och nätterna. Nu i början har vi också lagt babynestet i vagnen när vi är ute och går. Vi har en spjälsäng också och shoppat massor med lakan till den. Hade kunnat vänta egentligen, just nu är det som sagt bara babynestet som gäller och det har vi placerat mellan våra huvudkuddar nattetid. 

Så nöjd med att jag inte sydde fast madrassdelen. Lättare att ta bort och tvätta när en olycka är framme. Efter detta så började vi ha handdukar som skydd också...

- saker som underlättar amning. När jag senast var hemma tog min syster med mej till butiken och visade vad hon hade använt (och en massa andra bra tips). Och som hon sade (ungefär), "man kanske inte behöver allt men om man behöver det så behövs det direkt och då vill man inte springa till butiken". Sant! Hellre vara lite extra förberedd... Så, det jag köpte var nipple cream, amningsnapp och lite ersättning, just in case ifall amningen skulle strula. Har inte behövt använda ersättningen, jag har istället lyxproblemet att det är lite väl mycket av det goda, så amningsinlägg/pads används istället. Efter att ha ammat i ett par dagar höll mina handleder på att gå sönder, så då köpte vi två olika amningsdynor via säljgrupp på Facebook (så smidigt att kunna handla i närheten!!) Och ett sista bra-att-ha-när-man-ammar-tips, vattenflaskor utplacerade lite överallt i lägenheten och nötter/snacks. Det tar energi och man blir otroligt törstig! Har även en uppsättning vid sängen för nattamningen. 

- ett skötbord, hur det nu än ser ut. Och blöjor och våtservetter/tvättlappar.  

- små handdukar. Ungefär lika stora som skötbordet och mindre. Dom ligger överallt i lägenheten, perfekt att ha som skydd för kräk och olyckor i blöjregionen. Vi har handdukar som skydd både i babynestet och på skötbordet också, lättare att tvätta och byta dom... Hade inte riktigt insett vilken snabb åtgång det kan vara. Och amning kan vara messy business. 

- vagn, en sittstol (en "gungande Babybjörn"), bilstol/babyskydd, bärsjal och bärsele är ju också bra att ha, men behövs inte från dag ett (förutom babyskyddet om man åker bil från BB). Vagnen är rätt flitigt använd redan. Sittstolen testar vi på lite nu som då. Bärsjalen har använts två snabba gånger och bärselen väntar vi med tills hon blivit lite större. Alla dessa är köpte via blocket/loppis, tror vi sparat ganska många tusenlappar på det (alltså kronor...)   

- nagelfil, termometer och nässug (blir fortfarande äcklad av den). Har hittills bara använt nagelfilen, som tur. Men behövs det andra så vill man ju ha det direkt.

- bindor. Rejäla. Såret av moderkakan tar tid att läka. 


Saker vi inte behövt eller kunnat vänta med. Redan nämt några, men här kommer ett par saker till: 

- leksaker och gosedjur. För det första, hon är för liten för det ännu. Och för det andra, har man härliga människor runt omkring sej så kommer dessa som ett brev på posten ändå (bokstavligt talat till och med).

- babykläder i överflöd. Svårt att behärska sej, jag vet, men man behöver inte såå mycket faktiskt. 

- napp, nappflaskor och bröstpump. Napp har vi börjat lite med nu när hon gått upp i vikt (så man ser att amningen funkar) men den är ingen favorit ännu. Nappflaska och bröstpumpen kommer säkert att användas, men har inte använts ännu. MEN, det är ju för att amningen funkat för oss! Vill/kan man inte amma är det ju en helt annan situation såklart... 

- speciell skötväska. Hittills har jag använt min vanliga ryggsäck, funkat bra. Och innehållet i den kommer säkert att testas och optimeras, men hittills har längsta utflykten varit till BVC och snabbt besök till Liljeholmen, så inte haft behov ännu. Just nu är vi mest hemma i bubblan...   

Pumpen jag inte orkat ta tag i ännu. 

Nu är listan rätt lång. Men egentligen. Den första veckan gick jag knappt utanför dörren. Jag gled mest runt i morgonrock med en halvnaken bebis och myste. Så man behöver verkligen inte så mycket saker. Man kan köpa på sej efterhand när man ser vad som behövs. Och kan verkligen rekommendera att köpa saker i andra-hand. Oftast är dom inte så slitna eftersom dom används under ganska kort tid, lätt värt det! Plus att man kan då testa lite olika och se vad som funkar för en utan att behöva ruinera sej...   

Och som sagt, detta har funkar för oss i vår situation! Kanske något helt annat behövts för andra! Vad tycker ni? Något annat som var absolut nödvändigt för er? Eller totalt onödigt? 

Spridda preggo-tankar i 40+6

40+6 idag. Jag har tänkt det länge nu, men tydligen kan man fortfarande tänka: "nu kan jag väl inte bli större". Eller?? Det är max en vecka kvar i alla fall på denna graviditet, sedan blir det igångsättning. Så en vecka ungefär har pyret på sej att komma ut självmant, men ingen press liksom.... 

Dagarna lunkar framåt i lugn takt. För det mesta spenderar jag tiden i lägenheten och ibland blir det några utflykter till Liljeholmen. Och den lilla utflykten tar på krafterna. Eller kanske inte krafterna, men ligamenten eller magmusklerna (eller vad det nu är). Efter den korta promenaden till och från bussen är det rätt ömt och smärtsamt i nedre magen, så blir husarrest efteråt. Som tur går det fortfarande bra att yoga och Yoga_girl's utmaning #yogaeverydamnday håller mej fortfarande sysselsatt. Jag kan inte längre göra squat-position eller lyfta benet framåt för balansövningar (som jag kunde göra i förrgår), så saker och ting håller på att ändras i kroppen. 

Islatten blir starkare och starkare för varje dag. I natt sov jag ca 4-5 timmar med 4-5 gångers uppvaknande. Låg och lyssnade på podcast ett par timmar på soffan mitt i natten. Måttligt roligt. 

Bild från skogspromenaden jag gjorde för fyra dagar sedan. Saknar att vara utomhus. Som "tur" regnar det lite nu som då, vilket gör att stanna inomhus känns lite lättare. 

 

Bild från idag och bild från vecka 33. Jag tyckte jag var rätt stor då. HA. Så fel man kan ha. Och jag tror jag aldrig tagit så många selfies som jag gjort senaste veckorna. Skulle vara smått pinsamt om någon såg hur mitt bildflöde såg ut i mobilen... 

Kan annars rekommendera boken "Ett litet liv". Har bara läst ungefär 8% av den, men är redan helt såld!

Hur går tankarna kring förlossningen då? Jag har läst rätt mycket på 1177, SöS sjukhus egen info, saker Gudrun Abascal och Agnes Wold skrivit och sagt (dom två är mina "go-to-people" på internet när jag vill ha info/råd/rekommendationer) och lyssnat på massvis av avsnitt av podcasten "Vattnet går". Så just nu orkar jag inte läsa så mycket mera om det, känns som att mera teori och info kommer inte hjälpa mej att veta hur jag kommer att uppleva, känna eller hantera smärtan. Hur tror jag då att min förlossning kommer att bli? Mottot är "come what may", lita på barnmorskan och ta det därefter. Dvs ha inga förutfattade meningar om hur det ska bli. Det jag kommer fortsätta med just nu är att öva avslappning och andning, det tror jag inte man (jag) kan få för mycket av...   

Tja, det var väl mina tankar för denna dag. Nu ska jag gå och fortsätta min fredag med.... hmm, låt mej fundera en stund. Kanske slösurfa? Eller boken? Eller någon serie? Eller mellanmål? Tror det blir mellanmål nu när mat kom på tal. Så spännande är min fredag!! 

Gravidstatus på BF dagen

Idag är mitt beräknade datum!! Tidsperspektivet är lite skevt, samtidigt som det är svårt att greppa att det redan gått 40 veckor av denna graviditet känns det som att jag varit gravid ungefär i tre år. Hur är statusen idag då? 

Kroppen: Still going strong. Jag mår fortfarande bra och känner mej relativt pigg i kroppen. Träningen går fint ännu och kör på ca 3-4ggr i veckan. Och när jag säger "kör på" så låter det ju rätt aktivt och hurtigt. Så är kanske inte fallet. Vi snackar yoga med fokus på gravid-vänliga positioner och övningar och lätt styrketräning med gummiband och 2kg hantlar. Tuffaste utmaningen på passen är att gå till och från gymmet. Och att ta på sej strumporna. 

Sömnen: USCH!! Dagarna svischar förbi men nätterna är evighetslånga. Vissa nätter får jag 5-6 timmars sömn men vaknar upp ungefär en gång i timmen. Andra nätter blir det lite fler timmar och längre sömnpass. Men alltså fy vad less jag börjar bli på att inte ligga bekvämt längre. Inatt gav jag upp och gick och lade mej på soffan istället (mjukar och lättare att ligga halvt på sidan och halvt på rygg när det finns ryggstöd och soffan sluttar lite). Får se om det är där jag spenderar resten av nätterna eller inte. Jag kunde som tur sova längre omgångar där, men nacken tar stryk istället när jag inte rör på mej. Men stel nacke är kanske att föredra än lite sömn... 

Dagarna: Som sagt, dagarna flyger förbi utan att jag gör så mycket. Vissa pratar ju om att dagarna på slutet känns som evigheter, men har inte riktigt kommit till det stadiet ännu. Nu har jag varit ledig i fem veckor. Första gången i mitt liv jag varit så länge ledig och "bara" varit hemma. Galet!! När folk frågat vad jag gjort så undrar jag det själv. Visst, en del förberedelser och "boa'nde" var det ju i början, men nu orkar jag inte riktigt "fixa" med sånt längre (även fast det är lite smågrejer kvar). Istället blir det gym, läsa böcker, passa på att vara social, göra fotoböcker för dom senaste fem åren och en hel del tid vid datorn. Och senaste dagarna har det blivit lite mera tid framför TVn också, när nätterna blir kortare kommer det dippar av trötthet på eftermiddagarna... 

Gravid-glowet: Jag tror detta är ett påhitt bara för att muntra upp gravida. Håret känns inte så värst fylligt, men massvis med babyfjun runt ansiktet. Och tycker jag fått massvis med små utslag eller finnar i ansiktet. Kan vara för att jag alltid ligger med halva ansiktet nerborrat i en svettig kudde, huden lär väl inte må så bra av det. Och i tid och otid kommer svettattacker smygande. Mysigt värre. Så nej, känner mej inte särskilt "glowing" just nu. 

Hur mår lillan: Hon verkar fortfarande trivas bra där inne. Det känns som att jag har en kettlebell fastsurrad på magen som bara glider mer och mer nedåt för varje dag. Snart kan magen väl inte sjunka mera?? Och det är fortfarande höger sida som är favoriten, det kommer rejäla karatekickar (eller slag?) med jämna mellanrum. Jag tror hon också styrketränar där inne. 

Övrigt: Dagen till ära tog jag mej en massage. Fantastiskt skönt!! 

Känns det som att förlossningen är på gång snart då? Inte den blekaste aning. Det kan dröja nästan två veckor ännu och fortfarande vara helt normalt. Vi får se. Jag går ju och försöker känna av kroppen om något är på gång, men svårt att veta. Visst, ibland är det en molande värk i nedre ryggen. Men kan också vara eftersom jag suttit ett par timmar på köksstolen vid datorn. Jag har rejält med sammandragningar, men det har jag ändå haft ganska många månader. Och eftersom det var en barnmorska som fick berätta att det jag kände faktiskt var sammandragningar så har jag en känsla av att jag inte kommer veta skillnaden mellan sammandragning och förvärkar... Vi får väl vänta och se helt enkelt när hon behagar att dyka upp! Men två veckor låter lite väl länge om jag ska vara ärlig. Kanske dags att köpa mer ananas och börja dricka kokosvatten.   

Börjar bli lite framtung nu asså... 

Det är dagar som denna...

... som jag är extra nöjd med att bara få vara hemma. Det har regnat stora delar av natten (jag vet eftersom jag vaknat upp var och varannan timme kändes det som) och det regnar fortfarande. Efter en seg start på morgonen rullade jag ut yogamattan och körde ett pass. Så skönt! Dag 4 på #yogaeverydamnday utmaningen och fjärde yogapasset. Men att ta bilder under själva träningen är ju svårt (och helt fel fokus) så det fick bli lite bilder efteråt (och några selfies på mej och magen också). Som tur kom mannen lägligt hem och kunde hjälpa. Det går fortfarande väldigt bra att träna, speciellt med tanke på att det bara är 4 dagar kvar till BF. Framåtfällningar, kobra och vridningar är svårt att få till när en stor mage är i vägen, så inga solhälsningar för tillfället. Och jag tror lilla tjejen gillar yogan, hon håller sej väldigt lugn när jag rör på mej och sätter i gång och sparkar igen efteråt. Eller kanske hon gillar musiken? 

En rejäl lunch efteråt. 

Hade egentligen tänkt gå till gymmet och tränat, men när det ser ut så här är jag väldigt nöjd med att kunna stanna inne precis hela dagen. Nu blir det soffa, bok och kanske en kopp te. För det är väl halvt obligatoriskt att när det börjar bli höst, det regnar där ute och man sitter i soffan och läser så måste man ha en kopp te bredvid sej? Mest för mysfaktorns skulle liksom.   

Veckan som gått i bilder

Några bilder från veckan: 

I måndags besökte jag Fotografiska. Gillar verkligen det museet! 

To-do listan jag gjorde i början av semestern har krympt rätt ordentligt. Jobbar fortfarande på att göra inget. Men har blivit rätt bra på att slå mej ner i soffan nu som då med en bok. Just nu läser jag Fredrik Backmans "Vi mot er". 

I veckan var vi och skrev kontrakt för en ny lägenhet, tjohoo! Har fått en trea ungefär 800 meter från våran nuvarande lägenhet. Inflyttning i september. Nästa år. Eftersom det blir en nybyggd hyreslägenhet fick vi vara med och välja färger på rummen och utrustning i kök och badrum. Vi gick bananas och valde standard vitt, standard grått och någon standard blå/tukos nyans till dom olika rummen. Mer spännande än så blev det inte. 

Magen då? Jo, igår gick vi in i vecka 40. Beräknat datum är på fredag. Men ännu verkar hon vilja gosa där inne. Helt galet att jag har en liten människa som är ungefär en halv meter lång inne i magen. 

#Yogaeverydamnday utmaningen fortsätter! På lördagen (dag2) var jag på Bodybalance på Sats. Det är egentligen en blandning mellan tai chi, yoga och pilates. Eftersom det är yoga där inblandat, så tycker jag det räknas. Söndag planerar jag vilodag för kroppen och kommer fokusera på andning och avslappning istället. Får man räkna profylax-träning som en typ av yoga? Båda innehåller ju både andnings- och avslappningsövningar... 

Just nu håller jag på att bunkra upp med mat inför dagar när man inte orkar/hinner/kan göra mat. Frysen börjar vara full till bristningsgränsen och nu har även fröknäckelådan fyllts på!

Och nu dags för söndagsbrunch med vänner! 

Jag saknar...

Jag tycker det fortfarande är mysigt att var gravid. Men. Alltså. Vissa saker med att inte vara gravid saknar man ju lite mera än andra. Som till exempel: 

- Som nummer ett hade sushi varit. Jag var lite nervös inför detta, hur ska det gå att från att äta sushi ca 2-3 gånger i veckan till inget alls? Men man får faktiskt äta sushi (i Sverige iaf) även fast man är gravid. Halleluja!! Så länge den är färsk och gjord på bra råvaror är det okej att äta. Jag har varit rätt selektiv med vilka ställen jag äter på så t.ex. sushibuffén i Grekland gick bort med andra ord. 

- Magmuskler. Jag tror inte man förstår hur mycket man använder dom förrän dom är borta (eller inte sitter på sin vanliga plats). Att resa sej ur en djup soffa är jobbigt. Att dammsuga är tungt. Att vända sej i sängen får en att känna sej som en skalbagge som hamnat på rygg. Och att lägga sej ner får en att känna sej smidig som ett kassaskåp.  

- Att ta på/av sej strumpor och skor obehindrat.

- Att kunna ligga och sova på mage och kunna träna liggandes på mage. Men främst sova, som jag saknar det!!  

- Sova en natt utan att vakna upp med smärtor i höfterna och försöka hitta en ny bekvämare ställning på andra sidan med kuddar och täcken omslingrade runt kroppen som stöd. För att sen ändå behöva gå upp och kissa. Och upprepa det X antal gånger per natt. 

- Springa. Eller ens kunna jogga. Hur var det man gjorde egentligen? 

- Slippa sitta och "bräcka" (vet inte om det är dialekt eller ett riktigt svenskt ord? Sitta bredbent hur som helst) med benen för att en låg mage tar för mycket plats. 

- Min garderob. Tänk att kunna använda vad som helst när som helst. Speciellt mina jeans. Åh, vad jag saknar mina ljusa boyfriends jeans. 

- Ett glas rött till maten vore ju gott ibland. Trodde jag skulle sakna det mera, men har varit den "minsta" saknaden under dessa månader (eller har jag inte varit gravid i 4 år nu?).

- Visst, brie, någon enstaka till ost och charkprodukter är ju gott ibland, men äter det så sällan ändå så har knappt tänkt på det. Och jag har en liten burk med fryst salami som jag går och äter på nu som då, så man kan komma runt det...

- Slippa känna sej som en tickande tidsbomb. Kommer det hända idag? I natt? Eller om 25 dagar?? Jag försöker att inte tänka på det så mycket, börjar man gå och vänta på det gissar jag att dagarna kommer att bli långa. Men man går ju lite extra och känner efter hur det känns i kroppen. Känns det inte lite annorlunda idag? Så här har det inte varit tidigare? Vad betyder denna känning? Problemet är ju bara att jag har ju aldrig varit så här gravid tidigare, så allt känns ju såklart annorlunda än vad det var tidigare... Jag vill tro att jag känner min kropp rätt bra, men jag börjar tvivla. Jag visste ju inte ens att det var sammandragningar jag hade förrän jag beskrev lite i förbifarten till barnmorskan hur det kändes i magen när vi hade varit ute och vandrat i påskas... När värkarna väl sätter i gång ska jag väl märka av det ändå. Hoppas jag iaf.   

Jag och min kula, det syns att hon gillar högersidan lite bättre... 

  

    

Veckan som gått

Då börjar min sista semestervecka vara slut, från och med nästa vecka är jag föräldraledig. Det kommer egentligen inte ha så stor effekt på min vardag, kommer fortsätta trivas med att bara vara ledig (det som kommer vara största effekten är väl hur mitt bankkonto kommer att se ut framöver...) 

Idag går jag in i vecka 39. Har ofta hört att gravida i slutskedet tycker att dagarna släpar sej fram. Själv tycker jag dom försvinner oroväckande snabbt. Mitt tempo har blivit betydligt långsammare och dom få projekten per dag jag har verkar ta oändligt med tid. Jag försöker komma till ro med det och släppa alla "skynda beteenden" som man vanligtvis har i en stressig vardag. Inte helt lätt att komma ifrån den ovanan, men det går framåt.  

Här kommer några projekt och bilder från veckan som gått: 

Försöker fortfarande träna 3 gånger i veckan. Idag har jag tänkt gå på yoga. Tänkte egentligen avboka passet, var så sjukt irriterad denna morgon. Men det är kanske precis därför man ska gå på yogan. Orsak till irritation? Den där j****  kesoplätten vägrade bli en plätt och blev scrambled plätt istället. Få saker kan vara så irriterande som när frukosten går fel. Andra saker som är på samma irritationsnivå: 
 - när man skalar ägg och ägget och skalet har separationsångest. Skulle kunna kasta ägget i väggen vid dom tillfällena
 - när man ska låsa upp sin cykel och cyklarna bredvid vägrar släppa taget. Har lust att sparka omkull dom andra cyklarna då
 - att jag gjorde en programuppdatering på min iPhone 5 och nu håller batteriet inte ens en dag. Funderar seriöst att börja använda någon av mina gamla Nokia telefoner igen som inte är smartphone. Batteriet på dom håller ju typ en vecka. Jag har ingen lust att köpa en ny iPhone, kommer väl få samma problem med batteriet om något år igen. Plus att dom är ju värdelösa i vinterkylan, i alla fall dom jag har haft. Känns väldigt opålitligt! Och orkar verkligen inte byta märke och sätta mej in i hur en annan typ av smartphone fungerar. USCH!!

Djupa andetag. Tror verkligen jag behöver yogan idag... 

Annat (lite trevligare) som hänt i veckan: lunch på Winterviken, väldigt mysigt stället. Passar på att umgås mitt på dagen med andra föräldralediga vänner!  

Tog en kort promenad i Årstaskogen. Med betoning på kort. Och långsam. Men så skönt att ha skog nära sej ändå!

Njuter av den sista sommarvärmen (det var inte alls shortsväder egentligen, men det är augusti och vägrar tro något annat än att det fortfarande är sommar). Lite tråkigt att denna sommar inte riktigt har haft någon ordentlig sommarvecka, ni vet när det fortfarande på kvällen är varmt. Visst kan det vara varmt på dagarna i solen, men så fort den försvinner i moln försvinner värmen också. Kanske ska vara glad egentligen, gravid och tryckande värme lär ju inte vara bästa kombon. Men vill ju ändå ha en ordentlig sommar (har inte ens badat ännu!!)   

Jag har sagt det förut men säger det igen, tacka vet jag hemleverans på mat!! Brukar göra en rejäl beställning ungefär varannan vecka, så skönt att slippa släpa på alla dessa kassar när man inte har bil. Och har nu köpt dom första blöjorna. Tog ca 10 min att välja och jämföra. Kommer väl gå på en millisekund om någon månad. 

Gårdagens projekt: mumin-vimplar! Dagens projekt (efter yogan) ska bli att möblera om och inreda babyhörnan. Och göra kokosbollar och frysa in. Kan tänka mej att jag kommer vara nöjd att ha dom när jag är inne i amningsdimman. 

Annars inte så mycket som hänt. Vi har gått på föreläsning om förlossning, köpt en bröstpump men inte vågat packa upp den ännu (den är säkert väldigt användarvänlig, men just nu ser den väldigt avancerad och smått skrämmande ut) och fortsätter läsa böcker. Typ så fyller jag mina dagar nuförtiden!