Fredagens AW

Det som är extra härligt med att bo här är alla människor man träffar. P liknade denna tid med studietiden, alla är nya i staden och vill träffa nytt folk vilket gör att man lätt får kontakt med andra och träffa nya vänner. Och eftersom man bor långt från sin egen familj blir vännerna den nya familjen. 

Det som är extra tråkigt är att för de flesta är det här tillfälligt, oss inkluderat. Nu har vi bott här i ett halvår och man har lärt känna många härliga vänner och det börjar bli jobbigt att säga hej då till dem. Igår var det hej då AW till S och N. Och hur trevligt det än var igår med ett rum fyllt med kollegor och vänner, blir det ändå lite jobbigt när man ska säga hej då och undra när man ses igen. 

Okej, nu ska man inte vara så dramatisk. Högst troligtvis träffar vi dem igen om en månad efter deras semester och sen kommer dom ju att bo och jobba i Stockholm, så man kommer att ses igen. Men i alla fall. Trist är det och jag gillar inte alls att säga hej då.