Kambodja - Tempel

Okej, here we go. Dags för tempelinlägget. Var beredd på att scrolla, jag är inte bra på att välja, rannsaka och editera bland alla tagna bilder...

Dag 1:

Första dagen cyklade jag, som tur var det mulet och inte allt för varmt (läs: tryckande hetta så svetten rann när man gick eller cyklade, men inte så den rann medans man satt i skuggan som det blev följande dagarna). Jag startade kl 7.15 på morgonen och kom tillbaka kl 17. Nästan 10 timmar cykling och tempelturistande i 35 graders hetta, de ni!! Först blev det Ta Prohm (a.k.a. Tomb Raid templet...)

 

Lite svårt att fastna på bilder när man reser själv, systemkameran på en selfiestick verkar vara lite jobbigt...Tror detta var enda bilden jag hamnade på. 

Problemet med att skriva reseinlägg flera veckor efter själva resan, man glömmer bort så mycket. Tror detta var Ta Keo Temple, eller så är det fortfarande Ta Prohm...

Att cykla runt var perfekt, det var ca 6 km till själva templen från stan. Och sedan var det smidigt att ta sej från ena templet till det andra. Vissa hade rekommenderat att åka med en guide, men när man hörde deras engelska och vad dom berättade var jag rätt glad att jag åkte utan...

 Liten tjej satt och roade sej själv medans mamman jobbade en bit bort. Jag såg även en mamma som körde moped med sitt lilla barn som satt bakom henne, barnet kunde inte ha varit äldre än ett år. 

 Angkor Thom, eller något mindre tempel i Angkor Thom området.

 Bayon, min favorit. Lite mindre till ytan men väldigt kompakt tempel som reste sej högt och hade 216 Buddha ansikten.

 Preah Khan. 

 Man blev rätt skicklig på att zooma ut alla turister, det gäller ha tålamod och vara snabb när tillfället ges. På dom flesta bilderna ser det rätt folktomt ut. Så var inte riktigt fallet... Det var kinesiskt nyår och det går direktflyg från Shanghai till Siem Reap. Det verkligen kryllade av kineser! Och en del i finklänning och högklackat till och med, allt för att få dom där "snygga" och inte alls poserade semesterbilderna...

Dag 2:

Soluppgång vid Angkor Wat är ett måste sägs det (största och bästa templet). Jag säger faktiskt njaa på den. Visst, hade det varit folktomt så absolut, då hade det säkert varit helt magiskt.

 Men att trängas med denna folkhop? Nej tack... Bästa bilderna fick man om man var i mitten av folkklungan så man fick speglingen av templet i vattnet. Jag hoppade den och nöjde mej med bilden ovan (lite mer från sidan, good enough för mej...)

Angkor Wat från baksidan. 

Efter soluppgången och ett par timmars vandring åkte jag tillbaka in till staden. Lite besviken faktiskt, men som vanligt handlar det om förväntningar. Jag hade läst och hört att Angkor Wat är "THE temple" och att har man sett det bleknar alla andra tempel i jämförelse. Så jag hade skyhöga förväntningar. Och visst, det var fint och vackert med dom fem stora och dekorerade takkupolerna. Men med så mycket folk och det var ju faktiskt inte såå mycket vackrare eller större än vissa av dom andra templena, så det levde inte riktigt upp till mina förväntningar.   

På kvällen gjorde jag nästa "måste göra" sak. Se Angkor Wat i solnedgången från Phnom Bakheng. Samma sak här, levde inte riktigt upp till förväntningarna. För det första, solen gick ju ner på "fel" sida om templet, det vill säga inte över Angkor Wat. Lite fel i marknadsföringen. För det andra var jag inte den enda som kommit på denna tanke. Tydligen fick bara 300 pers inträde på templet, men tror det var 300 plus ganska många mer människor.

 Det var trängsel för att hitta den perfekta platsen. Alltså verkligen TRÄNGSEL. 80% av besökarna var kineser som firade nyår. Och dom kan ju det här med trängsel. Lätt klaustrofobiskt med andra ord. Dessutom gick solen i moln så den magiska solnedgången inträffade inte. Inte helt bra dag nr 2 med andra ord...
Dessa två turer hade jag en tuktuk som körde mej, att cykla i mörker är inget att rekommendera!

Dag 3:

Ansiktslöst lejon vakar över Prasat Kravan. Eller Banteay Kdei Tempel. Minns inte riktigt vilket...

Även denna dag körde jag med chaufför och tuktuk. Målet var ett tempel lite längre bort och också landminemuseet.  

Är inte hundmänniska, men denna var ju rätt söt. 

Banteay Srei låg ca 35 km bort från staden. Det var ett rätt litet tempel med röd/rosa färg och väldigt små och fint detaljerade utsmyckningar. Men, är parkeringen ca 10 gånger större än själva templet och det står ca 20-25 bussar på den kan man ju själv räkna ut resultatet. Jag var där 10 min och sedan flydde jag fältet. 

Några bilder utan turister fick jag, men det var svårt. 

Detta var en riktigt härlig resa, och gick väldigt bra att resa ensam (faktiskt första semesterresan jag gör själv). Men, det som var väldigt jobbigt var alla dessa fattiga och arbetande eller tiggande (men ack så söta) barn. Det skär i hjärtat, men jag vill inte bidra till att barn ska tjäna pengar på att inte vara i skola. Då kommer dom aldrig att gå i skolan. Men såklart behöver dom också pengar för att kunna gå i skola, ond cirkel. Men det är inte barnen som ska tjäna ihop pengarna till sin skolgång... Tyvärr är Kambodja, eller iaf Siem Reap inne i en speciell fas (alltså detta är mina tankar baserat på mina iakttagelser. Jag kan såklart ha fel). Turismen är fortfarande relativt ny, men man har fattat att göra business på det. Och ibland fick man känslan av att dom såg inte turister som personer, utan bara som en människa man kunde tjäna pengar på. Flera personer på gatan eller vid templen som tog kontakt med mej frågade om dom kunde få pengar. Vilket gjorde att jag drog mej undan och nästan undvek dom. Hemsk reaktion av mej, jag vet. Men att hjälpa på det sättet tror jag inte är lösningen. Så det var med väldigt blandade känslor man reste omkring. Jag har alltid tänkt att jag ska bli fadderförälder när jag började jobba, men efter 6 års arbete har jag inte gjort det ännu. Nu ska jag göra det, förhoppningsvis kommer dom pengarna att hjälpa på ett bättre sätt än om man ger pengarna direkt till barnen.