lördag 28 oktober 2017

Allt är inte rosenrött....

Hittills har jag mest skrivit positiva inlägg om att vara mamma. Majoriteten av stunderna är ju klart positiva! Men, det är inte alltid rosenrött. Eller säger man rosaskimrande? Dans på rosor? 

Anywho. 

Här är den jobbiga listan: 

Nätterna
Sömnbristen är kanske inte det värsta. Dagarna går rätt bra för mej, känner mej inte så väldigt trött. Sen gör jag ju knappt något aktivt på dagarna heller, jag bejakar och följer amningshjärnans kapacitet. Men nätterna kan vara tuffa, det är många vakna timmar och det är nästan frustrationen som är värre än själva sömnbristen. Senaste tre nätterna har varit helt olika: 
Natt 1: Riktigt bra. Nova sov i 1-1,5h etapper, vaknade för att äta och somnade nästan direkt efteråt. Vanligtvis tar det en stund för mej att somna om, men denna natt gick det snabbt. Amningen och att vagga henne till djupare sömn tog bara 30 min. Jag kunde alltså samla på mej många timmar, behövde inte vara uppe och gå och tror inte ens det kom en bajsblöja. 
Natt 2: Hoppades natt 1 skulle upprepa sej. Det var väl det stora misstaget, att ha förväntningar. Jag var riktigt trött, ögonen gick i kors och kunde knappt hålla mej vaken när jag låg och ammade på kvällen. Hon hade svårt att somna om efter varje amning och vaknade upp 5 min efter att jag lagt henne i sin säng. Efter 3 tiden väser jag ilsket till den stackars oskyldigt sovande mannen att "nu får DU ta hand om DITT barn". Jättebra sätt att väcka sin partner på! Rekommenderas! 
Natt 3: Under själva natten fick jag sova mindre än natten innan, men mest pga att jag var rätt pigg och inte kunde somna. Och missar man sin 1-1,5h lucka så får man vänta till nästa. Men kände mej ändå inte så trött. Som tur var det natten till lördag, så jag fick istället sovmorgon. För när klockan börjar närma sej 4 och man knappt sovit något, då börjar tröttheten komma krypande... 

Kvällarna
Känns mest som en uppladdning inför dom långa nätterna

Mina kläder
Jag har inge som helst problem med att min kropp ändrats. Men jag vill verkligen kunna börja använda mina vanliga kläder igen. Dom flesta överdelar är inge problem passformsmässigt, men dom är inte så amningsvänliga. Majoriteten av mina byxor går inte att knäppa ännu, och det är det jobbigaste. Jag har typ 3-4 byxor jag kan använda just nu och börjar tröttna på dom. Och jag vill verkligen inte köpa en ny byxgarderob, så jag hoppas att jag snart kommer i dom igen.     

Kroppen
- axlar, armar och handleder mår sådär av all amning och bärande av bebis
- amningen har slutat vara smärtsam nu, det känns inte längre som att en piraya tuggar. Men efter 40 minuters gnagande är det ju rätt ömt... Och när sylvassa små naglar hugger tag i ens känsligare och redan ömma delar, ja då vet man att man lever!!
- svanken börjar ta stryk av en inte-allitd-så-ergonomisk amning och konstiga bärtekniker
- jag längtar till att få komma igång med träningen!!!! Jag är inte van att min kropp inte är i sånt skick att jag inte kan klara ett träningspass. 

Tiden
Vart tar den vägen? Man hinner knappt göra något under dagarna när man är så låst vid soffan och amning eller en sovande bebis i Babybjörnen på magen. Och att fortfarande gå i pyjamas på eftermiddagen kan vara rätt soft, när man gör det av fri vilja. Men när man vill, men inte kan komma ur den och in i duschen förrän sent på eftermiddagen blir det frustrerande (speciellt med tanke på nästa punkter).

Kroppsvätskor
Både ens egna och andras. Det är bröst som läcker, amning som är en klottig historia, en bebis som spyr och dreglar all-over och läckande blöjor. Inatt behövde vi båda byta pyjamas... 

Lägenheten
Jag gillar att vara hemma, mestadels är det väldigt mysigt. Men ibland blir den isolerande. Att komma utanför dörren kan ibland ta 5 min och ibland 1,5 h. 

Sociala
Som tur har jag flera vänner som också har barn, så det har blivit en del play-dates (för oss föräldrar, barnen har knappt lagt märke till varandra). Och väldigt roligt att alla ser det som en självklarhet att dom kommer över och hälsar på, vilket underlättar väldigt mycket eftersom att komma utanför dörren är som sagt ett projekt. Men man är ju inte alls lika social som när man jobbade och dagligen snackade med kollegor. Kan sakna det rätt mycket. 

Gråt och skrik
Det är ju jobbigt att höra sitt barn gråta. Men ska egentligen inte klaga. Den darrande underläppen är bedårande söt och hennes "lugna" gråt låter som när en katt jamar. Gallskriket är mindre charmigt (vilket alltid inträffar när man ska ut genom dörren, hur snabb man än försöker vara). Men hittills har hon alltid lugnat ner sej så fort hon fått amma, så jag har en enkel lösning (men det leder till nästa punkt). Styrkekramar till föräldrar som har barn med kolik, vet inte hur ni klarar det!!

Låst
Anknytningen oss emellan har fungerat väldigt bra. Men så länge jag helammar är vi rätt låsta vid varandra, på gott och ont. Jag har testat att pumpa lite grann och det verkar gå bra med flaskan. Nästa steg blir att bunkra upp så jag kan smita iväg (gymmet kommer vara första anhalten) utan att behöva oroa mej allt för mycket (kommer väl alltid att vara orolig?). 

Det var min kämpigt-som-nybliven-förälder lista. Och jag är väl medveten om att det kunde vara mycket mycket mycket jobbigare, så jag är extremt tacksam ändå hur lindrig vi kommit undan med bekymmer! Detta är ju vanliga och ganska oundvikliga svårigheter när man har en baby. Men ändå. Att vara nybliven (eller säkert också erfaren) förälder är inte helt lätt alla gånger. Som tur blir man ju totalt söndercharmad när det kommer ett leende. Dåliga nätter, spyor och blöjbyten är som bortblåsta då. Nästan iaf.  


Våran fina skrutt 

4 kommentarer:

  1. Mycket som låter bekant där, för mitt i allt det härliga så finns det ju stunder som är väldigt tuffa också! 😘

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jooh... Blev skrikfest ikväll igen... Men tror det är magont, blev lite lugnare när man masserade och rapade henne. Och ammade såklart. Så ska försöka massera under dagen och speciellt eftermiddagen och hoppas hon mår bättre på kvällen...

      Radera
  2. Känns som igår när jag läser ditt inlägg. Minns tiden med värme men längtar inte tillbaka ;)

    Jag fick dock sova rätt bra med alla tre pga hade dem hos mig hela nätterna och kunde därför amma och sova samtidigt. Vi lever fortfarande efter devisen att det viktiga är ATT alla sover, VAR är av underordnad betydelse. Så mer ofta än sällan är vi fortfarande fler än två i sängen när vi vaknar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, sömn är så otroligt viktig, hur/var har mindre betydelse bara den inträffar...
      Amma och sova samtidigt låter ju väldigt smidigt det!! Två flugor i en smäll liksom :)

      Radera