9 månades update

Kan ni tänka er, idag har denna lilla krabat varit utanför min mage lika länge som hon var i den (eller ja, på ett ungefär iaf...) Idag blir hon alltså 9 månader. När hände detta?? 

Just nu tycker min bebe om att: 
- plaska i vatten. Älskar det. Tog premiär-plaskandet utomhus förra helgen. Stortrivdes med att gå runt i vattnet.
- äta själv. Så gott och roligt när man får pilla i sej maten själv. En middag blev i princip bara gröna ärtor som noggrant och försiktigt pillades ur grönsaksmoset. 
- gå med mammas/pappas hjälp. Kan bli fruktansvärt ledsen ifall hon blir satt på golvet. Hon vill ju upp och GÅ!

Detta kan hon nu: 
- hon gjorde kryppremiär i går!! Stort steg i livet alltså, framå-tväxeln är hittad, tjohoo!!
- kan ta sej rätt bra från en position till en annan. Alltså från sittande till liggande och knästående och tillbaka igen till sittande. Tidigare var det "satt bebis sitter". Nu är det "satt bebis smiter". 
- just nu somnar hon väldigt lätt och smidigt, både på dagen och kvällen. Vi har våran godnatt-rutin, sedan lägger vi henne och går direkt ut ur rummet och så somnar hon själv. Jag är lika förbluffad varje gång. "Good night, sleep tight" av The sleep lady Kim West är the sh*t alltså!! Hon skulle gärna kunna sova lite längre tupplurar och sova liiite längre på morgonen, men man ska inte klaga när det är så här pass bra ändå. Jag minns hur det kunde vara, huvva...

Mindre roliga framsteg (enligt mej dårå): 
- har eget tycke, smak och vilja. Ofta ska det ätas själv, även om man försöker mata med sked för att få det lite mera effektivt. Eller att hon vill gå medan jag tycker hon kan sitta själv på golvet. Eller att prompt ska borsta tänderna själv utan någon som helst hjälp (gick ändå förvånansvärt bra...) Det är ju roligt att se hennes egna personlighet och vilja växa fram, men ibland blir det ju liiite väl mycket egen vilja när jag vill något annat...

Övrigt nytt:
- jag har börjat jobba igen och det känns så jättekul!! Väldigt skönt att komma iväg ett par dagar i veckan, då blir det också roligare att vara hemma dom andra dagarna. Att jobba 50% är fantastiskt. Dessutom har vi sommartid, så arbetsdagen är bara 7 timmar lång. 

Så nöjd liten dam!!

Spännande nyheter

Senaste tiden har det varit lite extra tyst här. Vanligtvis tycker jag det är rätt skönt att få ventilera mej på bloggen, men detta har jag inte velat prata om innan allt är klart. Nu är det klart! Tror jag i alla fall. Har fortfarande lite rädslan kvar att något ska gå fel. Men papper är signerade, så peppar peppar, detta är väl klart nu och båda arbetsplatser är informerade. 

VI HAR KÖPT HUS! 

Och inte bara det. VI SKA FLYTTA TILL UMEÅ. 

Hur hände detta då? Ja, det är farligt att vara 'ledig' och ha för mycket tid att fundera på saker och ting. Då börjar man att ifrågasätta och tänka om. Eller kanske är det precis det man borde göra med jämna mellanrum? 

Jag har alltid trivts bra i Stockholm, men aldrig känt att detta är mitt hem eller att jag "rotat" mej här. Och ser jag mej själv bli gammal i denna stad? Nej. Parallellt började längtan efter något eget, något större och en trädgård växa fram. Och tittar man på huspriserna här i Stockholm så inser man snabbt att det är rätt orealistiskt för oss, vi vill ändå inte ha allt för långt pendlingsavstånd till jobbet... Då börjar man ju ifrågasätta, varför bor vi egentligen i Stockholm? Och allt ställs ju till sin spets när vi blivit tre i familjen. Jag vill ju att Nova ska knyta ann till familjerna våra och kunna träffa dom mera regelbundet. Och man är mindre utsatt om man har familj nära. För hur bra vänner man än har, vem ringer man in ifall något händer mitt i natten? Vem kan släppa allt och rycka ut ifall det krisar sej? Kunna ta en natt ifall det behövs? Allt blir mera sårbart när man får barn och att vara nära familjerna är en enorm trygghet då.  

Nästa fråga blev ju då, var skulle vi kunna tänka oss att bo? Det måste finnas jobbmöjligheter för oss båda, vi ska kunna bli gamla där och det måste vara närmare familjerna. Göteborg hade varit allra bäst när det kommer till jobben. Men inte på dom andra två punkterna. Våra hemstäder/bya är för små, där finns det få jobbmöjligheter för oss. Så det blev en lagom stor stad, lagom och väldigt nära familjemedlemmar och lagom goda jobbmöjligheter. Allt är inte klart på jobbfronten, men med största sannolikhet kommer jag att starta eget och jobba som konsult... 

Så nu har vi alltså köpt ett hus. Vi går från den bekväma hyresrätten till att äga både tomt och hus. Lite nervöst är det. Det känns lite tryggare ändå att det är ett kedjehus (eller par/radhus? Inte helt på det klara där...) och att det finns en samfällighet. Man är inte helt ensam om något krisar sej och vissa frågor behöver man inte ta själv. 

Men visst är det nervöst. Min jobbsituation kommer ändras, jag kommer säga upp min fasta anställning som jag haft sedan 10 år tillbaka. Vi kommer flytta ifrån våra vänner. Vi kommer flytta till en ny stad där ingen av oss bott tidigare. Vi kommer bli husägare. Allt det här har ockuperat min tankeverksamhet dom senaste månaderna. Och samtidigt som det är väldigt nervöst så känns det också mycket, mycket spännande. Vi är med hus i en ny stad!!    

Amningsproblem, ett halvår senare?

Kanske inte jätteintressant att läsa om mina kroppsliga funktioner. Men att få barn innebär ju inte bara bilder på rosenröda barnkinder... Det är ju ändå rätt så många förändringar som ens kropp har varit med om senaste 15 månaderna!  

Hur som helst.

Man lär sej nått nytt hela tiden. Jag trodde man mest kunde ha problem med amningen i början. Att när den väl kom igång så var det frid och fröjd och sedan sakta trappa ner när man skulle sluta. I början tyckte jag det var rätt svårt att hitta bekväma positions, handlederna och ryggen tog rätt mycket stryk. Och det var riktigt rejält smärtsamt där i början. Men sen började det rulla på och allt fungerade bra. 

Men nu har jag tredje gången mjölkstockning på ett par veckor. I fredags var det rejäl smärta, feberfrossa och 38,3 graders feber på eftermiddagen (min normala temperatur är 35,8, så är rätt kallblodig av mej). Nu är det bättre, men har fortfarande 37 grader. Vi har börjat ge henne morgongröt nu också, så automatiskt har det blivit att hon ammar mindre. Men ska det vara såhär jobbigt att trappa ner amningen? (Om det nu är det som är orsaken.) Får ju ta det i snigeltakt isf... Blir det inte bättre under dagen får jag väl kontakta läkare... 

Så, nu har jag fått beklaga mej lite. Dags för en dagens bild av ett barn med rosenröda kinder. Alltså denna krabat har gått och blivit ett halvt år! När hände det? Hon är ju fortfarande mitt lilla spädbarn som precis föddes... 

Uppklädd inför lördagsfika med en annan liten bebis

Ändrade planer...

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Resan till Lanzarote fick bokas av. Lilla dottern hann inte riktigt bli frisk tills avfärd. Men ännu värre, hon lyckades smitta ner mannen i huset. Och när 2/3 i hushållet är sjuka, ja då kanske det inte är helt lämpligt att sätta sej på ett nästan 6 timmars flyg. Så det blev att avboka och vara hemma istället. Lite trist såklart, men vi hade ju som tur avbokningsförsäkring. Nu hoppas jag bara att sjukintyget ska godkännas så vi får pengarna tillbaka. Borde ju inte vara något problem, men jag har lite trust-issues när det kommer till sånt där... 

Senaste tiden har vi spenderat mycket tid hemma och bara slöat på. Jag är även rätt nitisk med hennes sovrutiner och vill att dom flesta dagsvilor görs i hennes egen säng så att hon får sin djupsömn (och så att jag också har chans att få djupsömn på natten). Men man blir ju lite låst i hemmet då. Nu känner jag att jag behöver aktivera mej, komma ut och vara lite mera social. Vi började därför måndagen med ett besök till Fotografiska. Lilla damen tittade förundrat på bilderna. Får se vad vi hittar på idag! 

Mamma på vift, straffade sej direkt...

Hör och häpna, i lördags var jag ute. KVÄLLSTID!! Kändes overkligt, som att jag skulle ut och "göra stan". Gå på rave eller nått. 

Okej, lite överdrivet, men så var känslan i alla fall. Det var smink, stövletter med klackar och jag tog dom mest o-amningsvänliga kläderna jag kunde hitta. 

Alltså. Jag gick ut på middag nere vid Liljehomskajen (8 min promenad hemifrån) med ett par (höggravid dessutom, så vinet flödade inte heller så att säga). Inte riktigt att "göra stan", men vi "stängde stället" i alla fall och var typ dom sista som gick därifrån. Kändes häftigt och ovanligt. Jag har varit ifrån Nova flera gånger, så inge konstigt med det. Men då bara dagtid och enbart nån timme (max två) åt gången, jag ammar ju fortfarande så man får passa på mellan matningarna... Nu smet jag iväg efter kvällsamningen och mannen tog läggningen. Det var verkligen sån energiboost att få komma ut och socialisera kvällstid i vuxet sällskap, behövdes! 

Men, det straffade sej direkt. På söndagen fick hon en riktigt jobbig hosta och var rosslig i halsen. 

Jag vet att min kvällsutgång och hennes förkylning dagen efter högst troligtvis inte har nått med varandra att göra. Men en mammahjärna funkar ju inte alltid helt logiskt, så nu har vi knappt skilts åt sedan dess. Det är extremt mycket famn och bärande. Som tur sover hon ändå relativt bra i sin nu kraftigt lutande säng (har höjt huvudändan med ett gäng böcker), så vila för ryggen får jag ändå.

Men det är sjukt läskigt när små barn är sjuka. Lilla damen blir 6 månader på lördag (hurra!!) så hon är ju fortfarande bara min lilla hjälplösa nästan-nyfödda bebis. På tisdagskvällen åkte vi in till Sachsska barnakut (seriöst, varför döper man en akutmottagning som man knappt kan uttala och stava till?). Vid ett tillfälle under kvällen hade hon knappt kunnat andas för hon kräktes så mycket och segt slem. Tur att vi i mammagruppen nyligen hade gått igenom hur man gör när ett barn sätter något i halsen. Jag körde på samma sak här och slemmet kom upp och ut. Men usch så obehagligt. Efter rådfrågande av 1177, närakuten i Liljeholmen och läkare via Kry.se (så smidigt) så bestämde vi oss för att åka in. Jag tror inte jag hade kunnat sova en blund annars under natten utan bara legat och lyssnat hur hon andades. 

Vi träffade väldigt gulliga och förstående läkare och sköterskor på plats. Läkarn sade att detta är extremt vanligt just nu i mars och gav oss råd hur vi skulle göra. Vi fick även låna en "ångmaskin" med saltlösning så att slemmet ska lösas upp. Det går lite lättare att behandla henne med denna (även fast hon inte är helt nöjd men en mask och ånga i ansiktet). När jag tar fram snorsugen eller näsduschen börjar hon sprattla och vrida sej som en orm på skötbordet. Svårt att pricka närborren då. 

Så nu ångas det på för fullt, ammas däremellan och bärs runt en massa (kan ju säga att fammos besök till helgen har mycket bra tajming, extra händer och famn behövs, både lägenheten och jag själv är smått ofräscha om vi säger så... Mannen börjar även han känna sej lite krasslig.) Hoppas bara att hon blir frisk snabbt, på måndag går flyget ner till Lanzarote. Som tur tog vi denna gång ett av- och ombokningsskydd, tror det är första gången vi gör det? Hoppas den isf täcker "bara" en förkylning? "Bara" en förkylning kan ju ändå vara ganska allvarligt för dom små...  

Jag borde...

Ibland är det svårt att göra det man egentligen borde göra. Som nu. Jag borde egentligen börja förbereda mej inför kommande resa, först en helg i Umeå och sedan båten över för att vara en vecka i Vasa. Och om jag inte packade borde jag göra magövningar. Och nackövningar. Och ryggövningar. Det har varit dåligt med träning på sista tiden och det börjar kännas. Jag hade också tänkt baka lite bröd att ta med på resan, har hittat recept på riktigt gott och enkelt lchf bröd!! Men kan inte vispa ägg just nu, vill inte utmana ödet med en sovande bebis i rummet bredvid. Och sist men inte minst, tvätten borde hängas. Fast egentligen borde jag göra avslappningsövningar, ligga på spikmatta och varva ner för att lättare somna i kväll. (Lilla damen hade inte alls en bra natt i natt, det bökades runt, gnälldes och inte alls lust att enkelt somna om. Hoppas det bara var en dålig natt, det har gått så mycket bättre nu en tid, vill inte ha bakslag...)

Så vad gör jag. Jo, jag surfar runt på diverse bloggar. Och läser nån tidning på Readly. Och nu skriver ett inlägg på egna bloggen. Jätte vettiga saker alltså. Men nu ska jag ta mej i kragen och hänga tvätten och sedan börja dra mej till sängs. Mentalt har jag packat halva kvällen, så det går väl rätt snabbt att göra imorgon. Hoppas vi... 

Våran lilla 5 månades bebis som håller på att riva stället. Dags att barnsäkra lägenheten snart? 

Att ändra sovrutiner

Jag började detta inlägg för två veckor sedan, men det blev lite paus... Nu ska jag avsluta det! 

28 januari: 
Huh, vi är inne i en process att ändra våra sovrutiner för vår lilla dam. Inte helt det lättaste, men det går framåt!! Min hjärna är för trött för att skriva en flytande text (tänkte precis stava text med ä....), så här kommer en lista istället! Kanske inte alls intressant för er att läsa, men lättare för mej att minnas och strukturera upp saker och ting! 

Varför nu? 
För att jag nu sover sämre med henne i sängen, jag vaknar för många gånger och somnar inte om lika lätt. Hon är lite över 4 månader och har en tydlig dygnsrytm och tror det är en bra tid för att införa rutiner. Hon har dessutom precis kommit ur en ganska stor utvecklingsfas (enligt wonder weeks iaf...) så nu kan det vara läge att passa på! Tyvärr håller hon på att få en tand, men dom lär ju inte sluta komma på ett tag, så det får gå... (UPDATE, det var TVÅ tänder..)

Förberedelse: 
Jag har börjat läsa på om barn och sömn. Verkar ju vara ett omskrivet ämne! Jag har beställt några böcker av Kim West från Adlibris (och mejlat och gnällt varför dom tar sån tid...), läst Anna Wahlgrens "Sova hela natten" (är mycket skeptiskt till vissa av hennes saker...), lyssnat på Yoga girls podcast "the sleepe episode" ett par gånger och scannar nätet efter tips, idéer och fakta. Men försöker hålla mej borta från forum som familjeliv... Jag har höga förhoppningar på Kim Wests böcker, så just nu har vi bara börjat lite halvt som halvt med vårt nya sov-liv. Eftersom vi lever på 2010-talet måste man ju såklart ha en app också för att hantera detta (IRONISK, men sant tyvärr), där jag registrerar när hon sover och äter. Kan tyckas stressande, men jag har så dålig koll och uppfattning, så detta underlättar. Jag kan tex. inte uppskatta hur ofta jag ammar eller hur många timmar hon sov tidigare. Nu är det lättare att hålla koll och förhoppningsvis kunna få in bra tider och rutiner framöver. Och hålla reda på om man ammade på höger eller vänster sida senast. Hjärnan är lite mos just nu... 

Nya rutiner just nu: 
- stiger upp kl 7 på morgonen med ett glatt (men något fejkat) GOD MORGON!! Tidigare har vi stigit upp när vi vaknat, allt mellan 7 och 10 på morgonen. Men ska man få en bra kväll måste man väl börja från morgonen.  
- större fokus på att hon ska sova bra tupplurar under dagarna. Och inte bara under promenader, tydligen får dom inte så bra djupsömn då. Nu har vi henne i vagnen i hallen och vaggar henne till sömn, en förmiddag sov hon hela två timmar!!! Vanligtvis har hennes tupplurar varit 20-40 min i min famn efter en amning... 
- jobbar på att införa ordentliga kvällsrutiner och ritualer. Har inte haft några tidigare. Vi filar och funderar ännu på hur exakt dom ska vara... Just nu tänker vi mat, pyjamas, babymassage, bok och mys i vår säng med svag belysning och sedan läggning i henens säng. 
- nu ska det sovas i babynestet och därmed basta!! Nu är det skrivet, så nu är det bara att följa!! Men, babynestet får vandra mellan vår säng och spjälsängen. Men hon ska inte ligga i armhålan min längre!!
- mat och sömn ska separeras på dagen och kvällen. Tidigare hade hon tendens att somna vid amning. Nu försöker jag amma när hon är piggare så att hon inte ska associera amning till sömn och därför "kräva" det för att somna
- andra kvällen i rad nu som vi lagt henne och sova själv medan nån sitter bredvid. Igår var det 1 timmes gnäll och skrik. Idag gjorde mannen det på 20-30 minuter. Vi kör en lätt variant av Anna Wahlgrens "buffning" för att lugna henne men sitter hela tiden vid hennes sida och sjunger eller talar tryggt till henne (och är det panik-skrik tar vi upp henne). Hon somnar alltså inte "av sej själv", men tycker det är ett stort steg från att alltid  ha somnat vid bröstet... 

Resultat hittills: 
- JAG ÄR SÅ TRÖTT! Min sovmorgon har ju försvunnit. Samtidigt har jag tidigare somnat väldigt sent på natten, så kanske bra att jag också "rättar till dygnet". Men det är mycket att fundera på just nu och rätt stressande att bryta rutiner och vara på okänd mark, så jag har väldigt svårt att somna. Igår somnade jag vid halv 4 på morgonen. Även fast lilla damen sov sedan kl 20 (med nått uppvak för amning)  
- läggtiden halverades på två dagar. Men bara det att hon somnade i sitt babynest utan amning är en STOR seger!! Det går med andra ord, nu är det bara att hålla i rutinen
- hon sover mera och bättre på dagarna 

Önskemål om framtiden: 
- att hon ska lära sej och vara så trygg att hon kan somna av sej själv, både på kvällen och under natten. Nu måste hon ha vår hjälp. 
- att jag ska sova bättre. Hon har ändå fått sina timmar eftersom vi hjälpt henne till det, men nu börjar det tära rejält på mej.  

Så, håll alla tummar att detta går åt rätt håll nu!! Och har ni tips på rutiner, hjälp eller litteratur, dela gärna!! 


UPDATE 12 feb: 
Blev visst ett maratonlångt inlägg detta. Jag hann inte korrekturläsa det och sedan kom ett par riktigt katastrofnätter för mej. Jag fick totalt 2 timmars sömn (uppdelat såklart) ett par nätter i rad och var knappt funktionsduglig. Mannen fick jobba hemifrån en dag som stöd och han tog halva nätterna. Jag sökte läkarhjälp, fick egentligen inte så mycket hjälp men skönt att få stöd i alla fall. Nova sov alltså helt okej, det var jag som inte kunde somna och jag behövde hjälp att komma ur den onda spiralen. Ju mindre jag sov, desto sämre sov jag. Efter massage, spikmatta, avslappningsband, träff med läkare och anmälan till online-KBT terapi (inte hört nått från dom ännu dock..) så kunde min hjärna börja varva ner och jag somna snabbare. SKÖNT! Några nätter sov jag rätt så bra och det gjorde otroligt mycket. Nu börjar jag sova lite sämre igen, så dags att fokusera på avslappning igen för min del. 

Och Nova då? Det tar ca 20 min för henne att somna på kvällarna. Jag sitter bredvid sängen hennes (har inte vågat lämna rummet ännu), men halva tiden sitter jag tyst och läser Kindle och hon bökar runt i sitt babynest. Dom flesta kvällar så sover hon kl. 19.15. Det är kanske en vecka sedan hon nattammade senast, förstå lyckan att det självmant försvunnit i och med att sömnen förbättrats! Och vi ger henne kvällsgröt, den tror jag håller henne mått längre. Hon grymtar och gnäller rätt ofta under nätterna, vilket gör att jag vaknar direkt och är redo med giraff-nappen. Oftast är det bara ljud i sömnen och hon fortsätter sova. Men hon vaknar även till några gånger och jag lugnar henne till sömn igen med nappen och lite hyschande. Ibland vaknar hon för tidigt och kan inte somna om. Men för det mesta vaknar hon mellan kvart före 7 och 7. Jag försöker att ha kl 7 som start på morgonen, då stiger mannen upp för jobbet och vi får ha lite härligt (och något sömndrucket) familjemys i sängen. Hon sover tre tupplurar per dag, två i sin säng och den tredje oftast ute på promenad. Under promenaden sover hon nästan så länge man är ute och går, kan vara upp till 2 timmar. I sin egen säng sover hon oftast 40-50 min. 

Summa summarum av dagsläget: 
Novas sömnrutiner är SÅ MYCKET BÄTTRE NU!! Vi är inte helt i hamn ännu, har ju en vision om att kunna lägga henne och hon somnar av sej själv, sover längre tupplurar och sover ljudlöst hela natten lång (hehe, okej, sista är önsketänkande från en lättväckt mamma...) Men med tanke på hur det såg ut för en månad sedan och att hon faktiskt inte ens är fem månader ännu (fyller om 5 dagar!!) så är detta ändå helt fantastiskt tycker jag!! 

Framåt: 
Vi ska fortsätta hålla på hennes rutiner och speciellt fokusera på dagsvilan. Men, jag ska speciellt fokusera på min nattsömn igen. Kanske börja sova med öronproppar för att inte vara så otroligt lättväckt. OCH, peppar peppar, ta i trä och allt annat. Jag är fullt medveten på att detta kan gå tillbaka och bli värre igen och hon mitt i allt vill nattamma. Jag vågar inte ta ut något i förskott eller ropa hej ännu. Kanske därför jag inte riktigt vågar slappna av heller och inte sover så bra. Men jag vill inte jinxa något. Även om jag njuter massor av hur långt vi kommit. 

Långt inlägg och skrivet med några veckors mellanrum, så kanske inte så välskrivet. Nu vaknade dessutom lilla damen, så dags att trycka på publicera knappen (även om jag inte korrekturläst andra delen, men lär ta några veckor till isf...)

Handdukskategorier

Ibland känner jag mej som Monica Geller i Vänner. Men bara inbland, jag har absolut ingen städmani (även fast jag ibland önskar att jag hade det. Att sitta och skriva blogginlägg vid matbordet på förmiddagen medan det luktar gårdagens fisk i köket är inte så kul. Men försöker tappert ignorera det.) 

Igenkänningsfaktorn är antalet kategorier för handdukar. Om jag minns rätt tror hon hade 13 olika kategorier? Vi ska räkna mina: 

- riktigt stora handdukar för kroppen
- lite mindre, men ändå stora handdukar som jag använder till håret eller tar med till gymmet
- hand-handdukar för händerna
- kökshanddukar
- lagom stora handdukar för skydd vid amning, lek i babygymmet eller mys i sängen (gamla hand-handdukar)
- gamla kökshanddukar som gått i pension och numera agerar underlag vid skötbordet
- gamla hand-handdukar som torkar en barnrumpa
- riktigt tunt vävda handdukar (tänk gasbinda eller tunt bandage), perfekt att torka dregel, spya eller mjölk. Brukar finnas utplacerade lite överallt i lägenheten, bl.a. vid soffan, vår säng, hennes säng och vagnen. 
- dom mjukaste hand-handukarna som avvänds till underlag i babynestet
- dåliga och gamla handdukar som egentligen borde slängar, men som ibland kommer till användning när man tex flyttar tung möbel och behöver skydd på golvet. 
UPDATE - Kom på ytterligare en. Nova har ju sin egen badhandduk också....

En bubblare är turban-handduken för håret. Vet inte om det klassas som handduk? 

Resultatet: 11 olika kategorier för handdukar!

Ett problemet är att vi har bara tre olika högar för dessa handdukar och denna strikta kategorisering finns mest i mitt huvud. Ni kan ju förstå att mannen ibland har lite svårt att följa detta till punkt och pricka...   

En magisk natt och morgon

Jag ser ett ljus i tunneln! Jag vågar inte ropa hej ännu, men jag tar det ändå som ett tecken att vi är på rätt väg. 

Det magiska nr 1:
Nova somnade 19.30 igår efter ca 35 min. Och som jag skrev tidigare, jag behövde inte "göra" så mycket. Hon vaknade till ett par gånger under natten, eller kanske inte riktigt vaknade, men började gnälla och var orolig. Men hon somnade om direkt när jag lade handen på magen eller gav henne giraffen (en napp som är fast i ett gosedjur). Hon vaknade rätt tidigt, redan kl 6.15 och låg och jollrade för sej själv. Efter en halvtimme blev hon väldigt otålig och vi gjorde morgon och tände lampan. Vill egentligen inte ta upp henne innan kl 7, men det fick bli ett undantag för denna gång, jag gissar hon var rätt hungrig. För hör och häpna, hon ammade inte en enda gång under natten!!! Jag är förbluffad. 

Det magiska nr2: 
Eftersom hon vaknade tidigt, började hon bli trött igen redan innan kl 8 nu på morgonen. Jag lade ner henne i vagnen, gav henne snuttekaninen och giraffen, sjöng vaggvisa ett par gånger och sedan gick jag därifrån. Ett par gånger gick jag tillbaka när hon gnällde högljutt och rättade till nappen. Men efter 15 min från att jag lagt ner henne hade hon somnat. Dvs hon hade somnat (nästan) av sej själv. 

Jag är i chock. 

Det spelar ingen roll att jag inte kunde sova så bra under natten, för den här nattens och morgonens framsteg kommer jag att leva länge på!! Jag fick ändå närmare 6 timmar totalt uppdelade på ett par perioder, så det är ändå godkänt om man jämför med tidigare nätter...

Men som sagt, vågar inte ropa hej ännu. Jag är rätt säker på att hon kommer vilja fortsätta nattamma och det kommer garanterat att protesteras högljutt vid läggningar framöver. Men just nu är detta största segern hittills!!! Senaste veckornas kämpande, läsande om barns sömn och ändring av rutiner börjar ge utdelning! Kanske, peppar peppar, ta i trä, vågar som sagt inte ropa hej ännu....   

Denna dam har förresten fått sina första två tänder (kanske redan sagt det??) När gick hon och blev så stor? Var är pausknappen?  

Tröttheten sitter i...

... och bloggen får vänta lite. Vi jobbar just nu på att förbättra Novas sömnrutiner. Det går faktiskt framåt, vågade inte riktigt hoppas på det när vi började!! Ikväll somnade hon på 35 min i sin egen säng. Jag satt bredvid och höll en hand på magen och sjöng för henne. Men mot slutet satt jag och läste bok och vänta tills hon somnade själv. Det gnälldes en hel del i början, men bara lite gråt och det blev aldrig till skrik. Lycka!! Varje litet framsteg känns som en stor seger!! 

Men, problemet är bara att mina sovruiner har bara blivit sämre. Vart försvann dom där magiska amningshormonerna som gjorde att man somnade direkt?? Jag har haft svårt att somna i flera veckor, men sedan förra veckan har det varit riktigt riktigt uruselt, både på kvällen och under natten. Känns bara så otroligt onödigt att ligga och vara sömnlös när bebisen sussar sött bredvid. Men den onda spiralen börjar brytas nu, så hoppas det blir lite bättre i natt igen. 

Ska skriva mer om våra nya sovrutiner senare! Idag fick jag dessutom två böcker av Kim West, "The sleep lady", så nu ska det plöjas!!  

Nu är kl 20, dags att borsta tänder, byta till pyjamas, lägga sej på spikmattan och lyssna på avslappningsband! God natt (hoppas jag iaf) 

Jag är inte bitter, men...

... ibland är ju tajmingen lite taskig. 

I julas var jag ju hemma hos familjen i nästan tre veckor. Första veckan var jag mest hemma och umgicks med familjen. Andra veckan hade jag tänkt börja vara social och träffa vänner. Då blev jag och lillan sjuk. Inte jätte förkylda eller sängliggande, men tillräckligt för att inte vistas bland folk. Så den jättelånga vistelsen därhemma som jag skulle hinna träffas med vännerna hur mycket som helst blev inte riktigt som jag tänkt mej. 

Historien upprepar sej. 

Hittills i januari har jag tagit det rätt lugnt. Såklart har jag träffat en del vänner, men för det mesta har jag varit hemma och myst medans det varit kallt där ute. Men efter en tid börjar man ju klättra på väggarna. Så denna vecka hade jag tänkt vara rätt social och skulle träffa kollegor, vänner och mammagruppen. Det var något inplanerat varje dag. Efter måndagens mammagrupp började jag känna av halsen och var småfebrig på kvällen. Inte den här gången heller är jag jätteförkyld eller sängliggande, men tillräckligt för att surt boka av en träff efter den andra. 

Suck. Jag är ju inte bitter, men...

Okej, jag är rätt bitter. Och att ta hand om en liten en (som också är lite rosslig, men inte riktigt förkyld ännu, håller tummarna att vi slipper det) när man själv är rätt trött och sliten är ju inte helt toppen det heller. Jag har dessutom börjat läsa på mera om sömn och tänkte så småningom börja försöka få in lite bättre sovrutiner för oss båda. Kanske inte bästa tillfället att införa nya rutiner när båda är lite krassliga. Ska man införa något nytt så verkar det behövas göra helhjärtat. Nu försöker man lite grann, ger efter ganska snabbt, ger upp och känner sej ännu sämre.

Vi summera läget. Jag är extra trött för att jag inte är helt friskt och dessutom sovit dåligt senaste tid. Samtidigt börjar jag verkligen klättra på väggarna nu. Och går dessutom runt och känner mej dålig för att vi (jag) inte orkar införa och genomföra bra sovrutiner. Vilket gör att jag sover ännu sämre. Så ja, jag är med andra ord lite bitter. 

Måttligt road av mina försök till nya sovrutiner. Men två sov-böcker är påväg med posten, och när dom är genomlästa (och vi lite mera friska) så ska vi göra en kraftansträngning med att införa nya sovrutiner.  

Söndagsuppdatering

Hänt i veckan: 

- jag har tränat två gånger på Strong Mama på Sats! SÅ nöjd!! Alla bebisar placeras i en cirkel i mitten (hur sött som helst) och så kör mammorna cirkelträning runt. Första gången tyckte lillan det var rätt läskigt, varje gång jag lade ner henne började hon gråta. Det fick bli ett ben-pass helt enkelt med henne i famnen. Men redan andra gången gick det mycket bättre, hon låg rätt nöjd på sin plats och kollade runt. Lite grinig mot slutet, men jag fick en mycket mera allsidig träning (och mera jämt fördelad träningsvärk) denna gång...

- jag har varit på jobbet en sväng för avstämning om planen för att börja jobba igen. Det är ca 4 månader kvar, galet. Sen planerar jag jobba 50% en tid, det tror jag kommer bli hur härligt som helst!!

- vi har varit på barnkalas för första gången!! Novas kompis fyllde 1 år och det skulle ju firas!

Nova finklädd på barnkalaset. Synd bara att en dregellappen ska "förstöra". Men hellre byta den 10 gånger per dag än att byta kläder...

- Och stora tjejen är nu 4 månader och 4 dagar. Och hon har gjort barnstolsdebut! Vilket betyder att vi har ätit rätt många måltider vid matbordet alla tre! (Har ovanan att göra det framför tvn annars....)

SÅ NÖJD tjej som får sitta med oss vuxna vid bordet.

- Imorgon är det träff med mammagruppen igen, ska bli riktigt trevligt! Vi är en grupp på 9 pers, kul att träffa lite andra människor i närheten som också har barn! Jag tror att vi (barnmorskan) ska prata om smakportioner då, ska bli spännande att se hur Nova tycker om det när vi börjar testa!

 Liten filur som är väldigt glad i maten. 

Och så avslutar vi med en bild på mej, jag har lyckats fastna på ett kort till och med! Det blir väldigt mycket bebissnack och bilder på henne nu, men så är det just nu. Livet kretsar kring henne, och så får det vara. Men lite tid för mej själv kan jag ändå klämma in, snart ska jag iväg på ett yoga pass. Som jag längtat efter mitt vanliga söndags 90min yogapass vid Marievik!! Och självfallet bastu på det!! (Så länge det tillåts hemifrån såklart. Man kollar ju telefon ett par gånger extra nuförtiden när man är borta, man vet ju inte ifall matmaskinen saknas allt för mycket....)

Självcentrerad mamma?

Ibland undrar jag om jag blivit en narcissistisk eller självcentrerad mamma? 

Fyra exempel: 
- jag talar konstant om vad jag gör eller vad jag ska göra. "Nu ska jag fixa mellanmål", "nu ska mamma hänga tvätten" eller nu gör jag si eller så och bla bla.... Jag tror min omvärld är extremt intresserad av vad jag gör OCH vill höra om det. Konstant.
- nuförtiden duschar jag oftast och fixar till mej inför publik. Och byter jag rum flyttar jag på publiken så att den följer mej. (Publiken sitter i sin babygunga, kan man få hjul på den?? Skulle vara smidigt att ha ett koppel och kunna dra den efter sej...)
- under en dag säger jag detta ca 517 ggr: "jag är här", "här är jag", "jag kommer snart" o.s.v.
- jag håller på att göra karriär som sångerska, jag sjunger i tid och otid och förutsätter kallt att min omgivning gillar det. Just nu är repertoaren Imse vimse spindel, Sov du lilla videung, Grannans bastu (eller vad den nu heter?) och Jag såg mamma kyssa tomten.  

Det blir väldigt mycket jag, jag, jag, jag, se på mej, hör på mej, här är jag, se mej helt enkelt. Till och med jag börjar ju blir trött på mej själv.

(Till mitt försvar, detta beteende sker ju bara inom hemmets väggar. Och ibland i hissen. Och eventuellt ibland på promenaden. Och tills dess att min publik börjar tala tillbaka och berättar vad hon tycker så får jag väl fortsätta med min monolog om mej själv, vad jag gör, var jag är och vad jag tycker!) 

Förresten, vår 4 månaders gullunge har precis upptäckt sina fötter. Otroligt sött.   

Det trötta inlägget...

Idag fyller vår lilla söta tjej 4 månader!! Nu ska jag bli klyschig och säga tänk vad tiden gått snabbt, den har verkligen sprungit iväg! Samtidigt känns det som en hel livstid sedan jag var gravid. 

Tidsperspektivet blir lite rubbat med små barn. Och speciellt när man är hemma om dagarna. Och är trött. Dagarna och speciellt nätterna flyter ihop och det kan vara rätt svårt att hålla dom i sär. Alltså inte dagarna från nätterna, men mera vad gjorde man vilken dag och på morgonen är det knappt så man vet hur natten varit. Jag tror att ett halvår utan en ordentlig natts sömn börjar ta ut sin rätt nu. Dom sista månaderna som jag var gravid sov jag riktigt dåligt, så det var ju inte precis så att man kunde vila upp sej. Det var snarare så att min kropp började vänja in sej på att vakna i tid och otid. Vet inte vilket som skulle ha varit bättre, att få ha vila ut ordentligt eller att vänja sej med konstant avbruten sömn? 

Problemet är egentligen inte riktigt Novas sömn. Visst, på dagarna sover hon väldigt korta men ändå många dagsvilor. Ju närmare mej hon är desto längre sover hon, i bärselen kan det vara ett par timmar medans i hennes egen säng är det max 7 minuter. Och tyvärr har hon börjat vakna direkt vi kommer in genom dörren efter promenaden. På nätterna sover hon ändå rätt okej. Men hon är väldigt snuttig och hon blir orolig rätt ofta under natten och snabbaste sättet att få henne att somna om är att amma. Eller det blir knappt en amning, hon börjar äta och så somnar hon om ganska direkt. Vi samsover, för det är lättaste sättet för mej att snabbt kunna amma och sedan själv somna om. Att ta upp henne och vagga skulle göra att jag vaknar till och inte kan somna om. Lite lustigt, innan vi fick henne så var jag helt säker på att samsova INTE var vår grej, hon skulle sova i sin egen säng. Tur att man kan ändra sej. Och samsovningen har funkat riktigt bra. Tills nu. För nu har jag börjat sova riktigt dåligt, även fast hon sover helt okej. Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna (fast jag är extremt trött tar det ca 2 timmar), flera nätter har jag vaknat en gång i timmen även fast hon sovit och i natt låg jag vaken halva natten, såklart medan hon sov. Om jag förstått det rätt så kan man säga att bebisar sover bättre ju mer sömn dom får. Det gäller väl detsamma för mej, ju mindre sömn jag får desto sämre sover jag. 

Hittills har vi följd BVCs råd att följa bebisens rytm och inte försöka tvinga på en massa rutiner. Nyfödda har ändå sin egen dygnsrytm och det är svårt att påverka den. Nu har ju Nova ändå fått rätt bra koll på dag och natt, men nu skulle det ju vara fantastiskt om hon kunde börja somna och somna om utan att jag ammar henne. Och innan vi sätter igång med det projekt-sovrutiner skulle jag ju gärna vilja ha facit, så man vet om det ens är lönt att börja redan nu eller om det först kommer att funka vid 5 eller 6 månader. Skönt att vi ska träffa vår barnmorska imorgon för 4 månaders kontrollen, ska diskutera det med henne då. Jag håller tummarna för att hon har Novas sov-facit eller hennes sov-manual (hur fantastiskt vore inte en sådan??). En mamma känner ju sin egen bebis bäst sägs det, men om jag knappt kan få mej själv att somna, hur ska jag då lära någon annan??

Well oh well, kanske inte så intressant för er att läsa om våra sovrutiner (eller snarare brist på rutiner). Men det var rätt skönt att få skriva av sej lite grann. Hoppas det var någotsånär sammanhängande och inte allt för mycket stavfel... 

P.S. Och det som är näst-värst efter själva sömnbristen är det dåliga samvetet för hur bra man egentligen har det (hon hade kunnat ha kolik eller skrikit sej genom nätterna) eller oron att man gjort fel och nu har satt sej i dåliga rutiner med nattamningen/snuttandet. Min rationella hjärna säger att "sluta tänkta så", för oro och dåligt samvete verkar höra till föräldraskapet och slutar knappt när barnen ens är vuxna. Men den rationella hjärnan är lite trött, så hönsmamma hjärnan håller på att ta över...

SÅ, nu är jag klar med gnällandet! Känns redan lite bättre! Och hon har dessutom sovit förmiddagstupplur i vagnen medans jag skrivit, så det finns hoppet om goda sovrutiner!! Plus att i helgen ska vi byta, så han tar nattpasset och jag ska flytta ut till soffan (tror jag måste flytta ut för att inte bli väckt...) 

Nu vaknade lilla grynet, bra tajming, dags för bebismys!

Avslappnad träning - I think NOT!

Idag gick jag till gymmet! Som jag längtat!! Jag har längtat både efter att få träna kroppen och känna musklerna arbeta, men också få lite tid för mej själv. Och bastun såklart! Även fast jag varit i Finland rätt länge blev det ovanligt lite bastu...  

Misstag nr 1. 
- telefon halvladdad, så kopplade i den. Packade ner den där grejen man har på armen som håller telefon. Säger åt mannen att ring om det är något, min mobildata är slut. Jag är med andra ord ytterst förberedd när det kommer till tekniken. Vad gör jag? Glömmer telefon. 

Misstag nr 2. 
- tro att jag ska få en skön upplevelse på gymmet första helgen efter nyår. ALLA som lovat efter 12-slaget att börja sitt nya hälsosammare liv var där. Okej, det var kanske inte trängsel eller kö till maskinerna, men tillräckligt för att enstöringen-på-gymmet (alltså jag) skulle tycka att det var lite jobbigt. 

Med andra ord: istället för en härlig stund på gymmet med en härlig podcast i öronen kände jag mej väldigt stressad över att min man och en potentiellt hungrig unge inte kunde nå mej. Samtidigt som jag trängdes med andra svettiga människor. 

Det positiva 1: det blev en väldigt effektiv träning, på en halvtimme kan man åstadkomma mycket när man väl går in för det! 

Det positiva 2: jag höll mej till planen. Jag tränade, bastade och gick ärende i Liljeholmen. Även fast jag var onåbar. Dvs jag besegrade den nojiga-mamma-instinkten att rusa hem. 

Och allt var ju lugnt därhemma. Såklart. 

Smått och gott från senaste veckan!

Jaha ja, vad har hänt senaste veckan då? Tur att man har kalender och bilder på telefon så att man kan komma ihåg! Dagarna har en tendens att flyta ihop och det är knappt att man vet skillnad på vardag och helg. (Helgerna är ju såklart trevligare, även för en som är mammaledig, då är vi ju tre personer hemma!) 

Så hur ser då bilderna ut från senaste veckan? 

Såklart fastnar ju dottern på ett antal bilder. Majoriteten skulle jag faktiskt säga. 

 Jag fick tips om Icebug från min pensionärsväninna. Tydligen ska det vara bästa vinterskorna att gå med när det är halt. Känner att tant-poängen ramlar in, men ska man gå på många promenader framöver är det väl lika bra att investera i ordentliga skor. Vanligtvis kostar dom ca 1600kr i butik, jag råkade hitta ett par oanvända skor i min storlek på tradera. Fick dom för 615kr plus frakt. Tackar!! Nu ser jag nästan fram emot nästa isiga promenad, dom måste ju testas!! 

Vi har besökt Fotografiska med en annan latte-mama. Det var en annorlunda upplevelse att gå dit mitt på dagen när det nästan var folktomt, jag har ju bara varit där på helgerna tidigare. Ska bli bättre på att besöka museer framöver! 

Mycket bebismys har det såklart blivit. Vi har varit med om första skrattet och lyckades fånga det på film! Och jag har lämnat ifrån mej min lilla skatt till någon annan (=dvs inte familjemedlem!!) medan jag gick till gymmet. Lite nervöst, men det gick bra!

Lillajul har firats och fikats med andra finlandssvenska vänner.  

 Liljeholmkajens "skyline". Det är så fint ljus när eftermiddagssolen går ner och sedan när allt blir mörkt och alla lampor lyser. Ska försöka gå ut med systemkameran någon dag! 

Stockholm rustar sej för jul!

Lilla damen har fått pass!! Det borde inte behövas inför julen i Finland, men kommer ändå snart att behöva det (en vecka på Lanzarote är nu bokad, jejj), så lika bra att fixa det direkt... 

Och så tar vi och avslutar med en glamorös bild från hur mammalivet kan se ut! Mysigt, eller hur? Att sitta i bärsele när behov ska uträttas är ingen bra idé, då katapultas allt mot ryggen istället....

Ja, det var senaste veckan i bilder! På fredag börjar vårt julfirande, vi åker till Härnösand och sedan åker jag vidare till Vasa. Så snart kan vi pricka av "första flygturen", "första natten utanför hemmet" och såklart "första julen", spännande tider!

En fläck...

... är ingen fläck. Speciellt om det "bara" är dregel. Då behöver man inte byta tröja. Två fläckar är en fläck för mycket, speciellt om den andra fläcken är gjord av kräk. Då kan det eventuellt vara dags för tröjbyte.

Mammalivet är bra glamouröst ibland! Tror jag framöver bara kommer att ha svart på mej, då syns dom blöta fläckarna minst....  

Att ändra sej

Innan vi fick barn hade jag förhoppningen att vi fortfarande bara skulle sova två personer i vår säng. Jag är väldigt lättväckt, svårt att somna och vi har en 140cm bred säng. Ja, du läste rätt, vi har de senaste 7 åren sovit i en 140cm bred säng (eller förutom 2 år i Shanghai, vi tog inte med oss sängen dit...) Jag ville verkligen att lilla nykomlingen skulle sova i sitt babynest som skulle vara i spjälsängen. Dels för att hon skulle vänja sej vid att sova "ensam" (vi var ju ändå på en armlängds avstånd) och för att jag skulle få sova bättre. 

HA! ELLER HUR!!

I lördags gjorde vi en utflykt till Ikea. Nu är vi stolta ägare av en väldigt skön 180cm bred säng. Känner mej lite vuxnare nu när vi äger en ordentlig dubbelsäng. För det gick inte så bra det där med att sova i egen spjälsäng. Hon sover bättre när hon är nära oss. Jag sover bättre när hon sover bättre. Hon somnar lättare när vi ligg-ammar och jag har också lättare att somna efter det. Dessutom är det ju så otroligt mysigt att sova nära varandra. Det blev helt enkelt än liten ändring i sovplanen. 

 Effektivaste Ikea besöket någonsin!

I framtiden ska vi börja (försöka) använda spjälsängen igen. Men det får vänta en liten stund tills hon sover djupare, längre och ammar mindre under nätterna, dvs när hon börjar få en snäppet mera "normal" dygnsrytm. Får se när det blir, just nu funkar detta bäst för oss.

Skönt med hemleverans. Men att packa upp alla ikea grejer samtidigt som lägenheten är sådär lagom städad var inte den bästa kombon...

Och är så nöjd med nya sängen. Även efter graviditeten fick jag ont i höfterna av vår gamla säng, den var ju stenhård. Nu har vi kunnat anpassa mjukheten till oss båda eftersom det ju är två olika resårbottnar. Så smart! Så nöjd!! Och när vi flyttar till nya lägenheten i september ska vi köpa till en sängstomme också, så det blir en riktigt "ordentlig" säng. Ännu mera vuxenpoäng!!

Rapport från babybubblan...

Just nu ligger lilla damen i babygymmet och tränar. Hon och den blinkande humlan går en boxningsmatch. Varje gång hon slår den så börjar den blinka, mycket spännande. 

Själv sitter jag nyduschad i soffans bortre ände. Varför? Well, det hände en liten olycka på den sidan jag vanligtvis sitter. 

Om du inte är intresserad över vilka fadäser som kan hända i babybubblan kan du ju hoppa över detta inlägg. Om du har en rosenskimrande bild över hur fantastiskt det var med en liten baby, kan ju detta vara en bra påminnelse, allt var inte så jätte trevligt alla gånger...

Så vad hände? Jo. Jag hade inte ammat på en stund, och speciellt inte på vänster sida. Nu var det dags, verkligen dags! Så pass dags att amningsinlägget var genomblött och BH'n nästan detsamma (vilket jag aldrig märker eftersom läckan ju är kroppsvarm...) Det var mest dags för mej alltså, hon var måttligt intresserad. Men när hon väl blev erbjuden mat tackade hon inte nej utan åt med stor aptit. Okej, kanske hon var lite hungrig ändå och kanske hon åt med lite väl stor aptit. Efter en 10 min amning tittade hon upp och innan jag hann reagera kom allt hon ätit upp igen. Jag är ju van, så har alltid en handduk på amningskudden. Well, det hjälpte inte tillräckligt. Jag kände hur rännilen spred sej på tröjan ner längs magen och mot midjan. Trodde jag lyckats få stopp på det, men nej. Byxorna fick sej en rejäl fläck också och soffan likaså. Måste jag seriöst börja ha en handduk under mej själv för att jag ammar? Och förstår inte hur stor mage en sådan liten person kan ha för att få rum med så mycket mjölk. Eller tydligen fick hon ju inte rum med det eftersom det kom tillbaka upp. 

Tur i oturen hade jag inte hunnit ta den dagliga duschen ännu och satt fortfarande i pyjamas. Det är inte bara till dom små som det är bra att ha flera pyjamas till, rätt bra att ha några styckna för oss stora också. 

Nu har hon precis ammat igen eftersom förra måltiden inte blev så mättande (att blogga/äta/läsa samtidigt som man ammar är ju rätt smidigt) och har precis somnat på amningskudden. Att boxas med humlor och kräka ner sin mamma tar ju på krafterna. Och mitt i allt blev babybubblan ganska rosaskimrande igen. 

Min lilla skrutt

From hell to heaven på några timmar

Jag tar tillbaka det där jag skrev igår om att skrik och gråt alltid går att få bot på genom amning. Igår hade vi en riktigt dramatisk läggning. Alltså om man jämför med vad vi är vana vid... 

Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.

Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??

För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung". 

Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova. 

Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)

Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick. 

Lugnt sovande bebe, helt omedveten om hur hon skrämt slag på sin mamma...