- Som nummer ett hade sushi varit. Jag var lite nervös inför detta, hur ska det gå att från att äta sushi ca 2-3 gånger i veckan till inget alls? Men man får faktiskt äta sushi (i Sverige iaf) även fast man är gravid. Halleluja!! Så länge den är färsk och gjord på bra råvaror är det okej att äta. Jag har varit rätt selektiv med vilka ställen jag äter på så t.ex. sushibuffén i Grekland gick bort med andra ord.
- Magmuskler. Jag tror inte man förstår hur mycket man använder dom förrän dom är borta (eller inte sitter på sin vanliga plats). Att resa sej ur en djup soffa är jobbigt. Att dammsuga är tungt. Att vända sej i sängen får en att känna sej som en skalbagge som hamnat på rygg. Och att lägga sej ner får en att känna sej smidig som ett kassaskåp.
- Att ta på/av sej strumpor och skor obehindrat.
- Att kunna ligga och sova på mage och kunna träna liggandes på mage. Men främst sova, som jag saknar det!!
- Sova en natt utan att vakna upp med smärtor i höfterna och försöka hitta en ny bekvämare ställning på andra sidan med kuddar och täcken omslingrade runt kroppen som stöd. För att sen ändå behöva gå upp och kissa. Och upprepa det X antal gånger per natt.
- Springa. Eller ens kunna jogga. Hur var det man gjorde egentligen?
- Slippa sitta och "bräcka" (vet inte om det är dialekt eller ett riktigt svenskt ord? Sitta bredbent hur som helst) med benen för att en låg mage tar för mycket plats.
- Min garderob. Tänk att kunna använda vad som helst när som helst. Speciellt mina jeans. Åh, vad jag saknar mina ljusa boyfriends jeans.
- Ett glas rött till maten vore ju gott ibland. Trodde jag skulle sakna det mera, men har varit den "minsta" saknaden under dessa månader (eller har jag inte varit gravid i 4 år nu?).
- Visst, brie, någon enstaka till ost och charkprodukter är ju gott ibland, men äter det så sällan ändå så har knappt tänkt på det. Och jag har en liten burk med fryst salami som jag går och äter på nu som då, så man kan komma runt det...
- Slippa känna sej som en tickande tidsbomb. Kommer det hända idag? I natt? Eller om 25 dagar?? Jag försöker att inte tänka på det så mycket, börjar man gå och vänta på det gissar jag att dagarna kommer att bli långa. Men man går ju lite extra och känner efter hur det känns i kroppen. Känns det inte lite annorlunda idag? Så här har det inte varit tidigare? Vad betyder denna känning? Problemet är ju bara att jag har ju aldrig varit så här gravid tidigare, så allt känns ju såklart annorlunda än vad det var tidigare... Jag vill tro att jag känner min kropp rätt bra, men jag börjar tvivla. Jag visste ju inte ens att det var sammandragningar jag hade förrän jag beskrev lite i förbifarten till barnmorskan hur det kändes i magen när vi hade varit ute och vandrat i påskas... När värkarna väl sätter i gång ska jag väl märka av det ändå. Hoppas jag iaf.
Jag och min kula, det syns att hon gillar högersidan lite bättre...
Kämpa på !
SvaraRadera