Spridda tankar från en 5-dagars mamma

Nu har vi varit hemma i tre dagar. Tror jag. Dagarna har en tendens att flyta ihop och tidsperspektivet blir lite skevt. Det kommer inte bli något sammanhängande text i detta inlägg, hjärnan är lite trött och jag har en tendens att bli avbruten nu som då. Men här är en status-uppdatering för dagen i punktformat: 

The kid: 
Ja, vad ska man skriva om denna lilla älskling? Hur sammanfattar och beskriver man henne? Skulle kunna skriva en roman. Hon är alldeles, alldeles underbar helt enkelt. Hon verkar må bra och trivs för det mesta. Hon äter massor, sover både långa och korta perioder, älskar att vara i famnen och har världens mest darrande underläpp när hon gråter. Och Nova blir namnet och idag är hon 5 dygn gammal. Jag återkommer med mera, just nu hittar hjärnan inte riktigt ord för henne. 

Min kropp: 
Känner mej fortfarande mörbultad i kroppen. Det är långsamma steg och försiktiga rörelser. Sömnen är just nu största problemet. Jag har alltid haft svårt att somna och behöver rätt lång tid att komma ner i varv. Hjärnan stänger inte av så lätt. Och när man bara får korta sovpass under natten är det svårt att hinna somna. Men det går åt rätt håll. Från att inte sovit något under förlossningsnatten, sedan kanske två timmar nästa natt och i natt blev det hela fem timmar (tyvärr väldigt hackigt och och utspridda timmar). Att sova under dagen går sådär, ibland blir det någon timme men försöker i alla fall att ligga och vila. Så sömnen jobbar jag på...

Min hjärna: 
Hjärnan är rätt trött och mörbultad den med. Lite svackor, humörsdippar, gråt av både lycka, trötthet och hormoner men överlag känns det mesta väldigt härligt. Jag försöker intala mej själv att detta är bara en övergående period med sömnproblem från min sida, snart ska jag mentalt hinna ikapp, amningshormonerna kicka in och förhoppningsvis ska Nova få lite längre sömnperioder och vi hitta lite strategier för nätterna. 

Amningen: 
Nu har mjölkproduktionen satt igång, rejält (tror det är rejält iaf, inget att jämföra med). Det är kladdigt, klåttigt, droppar och Nova har gått upp i vikt när dom vägde henne senaste gångerna, så för henne funkar amningen bra. För mej går det relativt bra. Att hitta en skön ställning att amma på är inte det lättaste, men med nyinförskaffad amningskudde (okej, kuddar i plural) ska det väl gå. Höger handled är redan halvt överansträngd och nacken är rejält ovan. Såriga och vid ett tillfälle blödande bröstvårtor är inte så kul heller. Har så svårt att avgöra vad smärtsamt är. Barnmorskorna säger att man ska inte känna smärta, då är något fel. Men vad är skillnaden mellan ömma (för att gå från noll till en kraftigt sugande bebis får man ju räkna med lite ömhet...) och vad är riktigt smärta? Insåg när det rann blod att nu är det inte bara ömt längre, det är smärta jag känner... Som tur hade vi återbesök till BB-avdelningen samma dag, så fick hjälp med hur jag ska göra och redan nu går det lite bättre. Det är inte helt bra ännu, men det går framåt.   

Tankar om min förlossning: 
Jag kanske skriver ett inlägg om förlossningen senare, i alla fall i grova drag. Det är en sån personlig upplevelse, så får se. Men kan i korthet säga att jag upplevde den som bra. Alltså det var ju en smärta som inte går att beskriva och tappade totalt kontrollen över min kropp vid flera tillfällen, men jag kände mej aldrig rädd eller att jag inte skulle klara av det. Barnmorskan och undersköterskan var helt fantastiska och dom gjorde att jag kunde totalt släppa kontrollen och bara lita på dom och göra vad dom sade. Och min man var så stöttande och underbar han med. Dom gjorde alla tre precis allt det jag behövde, utan att själv veta vad det var eller kunna kommunicera det. 

BB-hotellet: 
Sån jäkla bra grej! Vad nästan tre dagar där och blev väl omhändertagna av barnmorskor som kom och gick. Vi hade vårt egna lilla rum som såg ut som vilket hotellrum som helst och en resturang med frukost/lunch/middag. Nu vet jag inte vad som är skillnaden mellan ett BB-hotell och en vanlig BB-avdelning (eller vad det nu heter där man är efter födseln), men trivdes bra där iaf!

Hemgång: 
När barnmorskan först började prata om hemgång (för alla tester och sånt såg bra ut) var det med enorm nervositet, jag ville verkligen inte hem ännu. Men sedan stannade vi en natt ännu och då var vi rätt redo ändå. Otroligt vad en natt kan göra. 

Första tiden hemma: 
Skönt att vara hemma alltså!! Att ha sina egna saker, sin egen säng, sitt eget kylskåp, garderob och toalett. Jag är inte så materialistisk av mej, men sina egna saker är rätt trevliga ändå. 
Eller, mer om första tiden hemma en annan gång... 

Man har en tendens att bli avbruten nuförtiden. Har haft ca fem avbrott medans jag skrivit och nu är klockan väldigt sent (för oss alltså... kl 21 på en fredag klassas väl inte som sent vanligtvis...)

Mer uppdateringar får komma en annan kväll! 

Och så en liten bild på vår lilla stjärna!