söndag 29 oktober 2017

From hell to heaven på några timmar

Jag tar tillbaka det där jag skrev igår om att skrik och gråt alltid går att få bot på genom amning. Igår hade vi en riktigt dramatisk läggning. Alltså om man jämför med vad vi är vana vid... 

Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.

Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??

För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung". 

Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova. 

Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)

Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick. 

Lugnt sovande bebe, helt omedveten om hur hon skrämt slag på sin mamma...  






3 kommentarer:

  1. Skönt att det lugnade sig och idag såg ju Nova ut att vara den nöjdaste prinsessan! Men visst kan de skrämma slag på en!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, på dagarna är det lugnt! Det blev en skrikkväll igår också, så ska försöka köra magmassage nu under dagen och se om det lättar...

      Radera