onsdag 17 januari 2018

Det trötta inlägget...

Idag fyller vår lilla söta tjej 4 månader!! Nu ska jag bli klyschig och säga tänk vad tiden gått snabbt, den har verkligen sprungit iväg! Samtidigt känns det som en hel livstid sedan jag var gravid. 

Tidsperspektivet blir lite rubbat med små barn. Och speciellt när man är hemma om dagarna. Och är trött. Dagarna och speciellt nätterna flyter ihop och det kan vara rätt svårt att hålla dom i sär. Alltså inte dagarna från nätterna, men mera vad gjorde man vilken dag och på morgonen är det knappt så man vet hur natten varit. Jag tror att ett halvår utan en ordentlig natts sömn börjar ta ut sin rätt nu. Dom sista månaderna som jag var gravid sov jag riktigt dåligt, så det var ju inte precis så att man kunde vila upp sej. Det var snarare så att min kropp började vänja in sej på att vakna i tid och otid. Vet inte vilket som skulle ha varit bättre, att få ha vila ut ordentligt eller att vänja sej med konstant avbruten sömn? 

Problemet är egentligen inte riktigt Novas sömn. Visst, på dagarna sover hon väldigt korta men ändå många dagsvilor. Ju närmare mej hon är desto längre sover hon, i bärselen kan det vara ett par timmar medans i hennes egen säng är det max 7 minuter. Och tyvärr har hon börjat vakna direkt vi kommer in genom dörren efter promenaden. På nätterna sover hon ändå rätt okej. Men hon är väldigt snuttig och hon blir orolig rätt ofta under natten och snabbaste sättet att få henne att somna om är att amma. Eller det blir knappt en amning, hon börjar äta och så somnar hon om ganska direkt. Vi samsover, för det är lättaste sättet för mej att snabbt kunna amma och sedan själv somna om. Att ta upp henne och vagga skulle göra att jag vaknar till och inte kan somna om. Lite lustigt, innan vi fick henne så var jag helt säker på att samsova INTE var vår grej, hon skulle sova i sin egen säng. Tur att man kan ändra sej. Och samsovningen har funkat riktigt bra. Tills nu. För nu har jag börjat sova riktigt dåligt, även fast hon sover helt okej. Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna (fast jag är extremt trött tar det ca 2 timmar), flera nätter har jag vaknat en gång i timmen även fast hon sovit och i natt låg jag vaken halva natten, såklart medan hon sov. Om jag förstått det rätt så kan man säga att bebisar sover bättre ju mer sömn dom får. Det gäller väl detsamma för mej, ju mindre sömn jag får desto sämre sover jag. 

Hittills har vi följd BVCs råd att följa bebisens rytm och inte försöka tvinga på en massa rutiner. Nyfödda har ändå sin egen dygnsrytm och det är svårt att påverka den. Nu har ju Nova ändå fått rätt bra koll på dag och natt, men nu skulle det ju vara fantastiskt om hon kunde börja somna och somna om utan att jag ammar henne. Och innan vi sätter igång med det projekt-sovrutiner skulle jag ju gärna vilja ha facit, så man vet om det ens är lönt att börja redan nu eller om det först kommer att funka vid 5 eller 6 månader. Skönt att vi ska träffa vår barnmorska imorgon för 4 månaders kontrollen, ska diskutera det med henne då. Jag håller tummarna för att hon har Novas sov-facit eller hennes sov-manual (hur fantastiskt vore inte en sådan??). En mamma känner ju sin egen bebis bäst sägs det, men om jag knappt kan få mej själv att somna, hur ska jag då lära någon annan??

Well oh well, kanske inte så intressant för er att läsa om våra sovrutiner (eller snarare brist på rutiner). Men det var rätt skönt att få skriva av sej lite grann. Hoppas det var någotsånär sammanhängande och inte allt för mycket stavfel... 

P.S. Och det som är näst-värst efter själva sömnbristen är det dåliga samvetet för hur bra man egentligen har det (hon hade kunnat ha kolik eller skrikit sej genom nätterna) eller oron att man gjort fel och nu har satt sej i dåliga rutiner med nattamningen/snuttandet. Min rationella hjärna säger att "sluta tänkta så", för oro och dåligt samvete verkar höra till föräldraskapet och slutar knappt när barnen ens är vuxna. Men den rationella hjärnan är lite trött, så hönsmamma hjärnan håller på att ta över...

SÅ, nu är jag klar med gnällandet! Känns redan lite bättre! Och hon har dessutom sovit förmiddagstupplur i vagnen medans jag skrivit, så det finns hoppet om goda sovrutiner!! Plus att i helgen ska vi byta, så han tar nattpasset och jag ska flytta ut till soffan (tror jag måste flytta ut för att inte bli väckt...) 

Nu vaknade lilla grynet, bra tajming, dags för bebismys!


2 kommentarer:

  1. Ja, huhu så sömbrist kan vara tufft!!! Det brkar lätta lite för stunden att få gnälla av sig lite och planera in nån sovmorgon. Annars kan du ju ha nedräkning till sportlovet för då får du förhoppningsvis några extra sovmornar här ☺️. Kram Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man ska inte underskatta effekten av lite gnäll, kan vara väldigt effektivt ibland :) Som tur brukar jag vara bra på sovmornar och mannen mindre bra, så redan imorgon lär jag få mej ett par extra timmar redan! Och ser mycket fram emot sportlovet!! (Alltså inte bara för sovmornarnas skull....)

      Radera